Tid för samarbete

Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt.

Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.

Ef  6: 10-14, 18


När jag tänker på bön och när jag själv ber, gör jag det ofta mot bakgrunden av en av två aspekter: 

  • Bön är gemenskap med Gud. 
  • Bön är Andlig strid.

Ofta – under de senare åren – har bönen för mig nästan uteslutande haft karaktären av Gudsgemenskap. Detta är självklart en oerhört viktig form! Jag behöver mycket av gemenskap med Jesus Kristus – exempelvis genom bön – för att om möjligt skala av mitt eget och kunna bli något mer lik Honom – ett av målen för mig och alla Guds barn. Men den andra formen, eller avsikten med bön får jag därför inte missa: 

Min bön är ett samarbete med Gud – och genom Honom – med de av himlarymdernas makter och väldigheter som är i Guds tjänst. 

Allt detta är möjligt genom Anden, som Gud låtit flytta in i mig som ett förskott på mitt arv och ett sigill på att jag tillhör Honom, från den dagen jag blev frälst.

I mig själv äger jag inte mer kraft än att jag kanske kan påverka en del av min och andras vardag. Men med Andens hjälp, revolutioneras denna möjlighet totalt! Med Andens hjälp ges jag möjlighet att via bön tränga in i den del av verklighet, som vi kallar “det osynliga” och genom den möjligheten kan jag sträcka mina knäpptaatt verka långt mycket mer och långt djupare, än jag någonsin kan göra med mina fysiska händer. 

Därmed är jag inte ursäktad, så att jag kan blunda för vad jag kan göra för min nästa, rent medmänskligt. Men jag börjar ana att det finns en möjlighet att samarbeta med Gud på ett sätt där min bön kan åstadkomma så oerhört mycket mer – eller verka på ett annorlunda sätt – än som mitt fysiska handlande kan verka.

Vid mina stunder av bön, har jag därmed, under den senaste tiden, börjat närma mig en ny medvetenhet av bön, trots att jag ber med ungefär samma ord. Jag låter mig påminnas – av Anden – att jag med mina böner, förutom att umgås med Gud, också ges möjlighet att samarbeta och strida med Honom och med Hans obegränsade krafter. 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *