Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid ska be utan att tröttna: ”I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. I samma stad fanns en änka som kom till honom gång på gång och sade: Ge mig rätt mot min motpart! En tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor ska jag ändå ge den här änkan rätt, eftersom hon är så besvärlig. Annars pinar hon till slut livet ur mig med sitt springande.”
Luk 18:1-5
Den berättelsen har används för att forma och förmedla en böneteknik – en fariseisk genväg. Den läran understryks genom att hävda att Gud – likt domaren – håller tillbaka vad vi ber om, tills vi bett tillräckligt mycket och intensivt. Vi kan därför – likt kvinnan som tröttar ut domaren – trötta ut Gud så Han svarar, för att bli kvitt vår bön. Vi gör det genom att ”producera” bön på bön – långa, många och ordrika.
Upplever du att den tolkningen ger en rättvis bild av Gud? Knappast!
Så läs istället sista meningen i berättelsen: ”Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?” (Luk 18:8)Vad är det Jesus pekar på med berättelsen? Vad är det Jesus framhåller och berömmer?
Det är kvinnas outtröttliga tro.
För självklart skall vi be, om och om igen. Bönen ”Fader vår”, har Jesus själv lärt oss, den är inte en ”engångsbön”, utan en daglig bön. En bön som beds med tro som aldrig ger upp.
Hörde en predikan om att när vi bett om en sak och lagt det vid Jesu fötter. Då ska vi bara invänta svaret, inte tjata på Gud.
Jag upplever att min tro ofta är mindre än det minsta senapskorn. Ibland känner jag att jag inte ens har tro för det jag ber om.
När jag känner så brukar jag tänka att någonstans inom mej måste det ändå finnas ett uns av tro.
Jag skulle aldrig komma på tanken att be till t.ex Buddha. Han är död och jag är absolut säker på att inte få hjälp av honom. Där finns inte ens ett uns av tro alltså ber jag inte.
När något ligger intensivt på mitt hjärta. Känner jag mej ofta som änkan i liknelsen Jesus berättar. Jag tjatar verkligen.
Så kan tröttheten över att inget verkar hända komma över mej.
Jag undrar varför Gud inte svarar. Min bön blir bara suckar tills jag hämtat nya krafter att tjata igen.
Problemet som har skapat sår hos mej är uteblivna bönesvar.
En sak som hände för flera år sedan skaver fortfarande, eftersom det förändrade mitt liv.
För några veckor sedan fick jag däremot ett helt underbart bönesvar.
Detta med uteblivna bönesvar är väl något vi inte förstår.
Det finns många som har tvärsäkra svar, men där är jag väldigt försiktig med vad jag säger. Där finns en fälla att hamna i besvikelse och bitterhet.
Tack för din fina kommentar!
Erfarenheten av utblivna bönesvar tror jag vi alla upplever… Vi fylls av frågan varför en så självklart ”rätt bön” – enligt vårt tyckande – inte fick sitt ”ja och amen”.
Sedan hanterar vi detta på olika sätt. Men viktigt är att minnas att vi inte alltid behöver förstå – vi måste dock vidare – följa med livet – så som livet blivit och är.