Och se, när han [Jesus] steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. Och en röst kom från himlen: ”Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje. Genast förde Anden honom ut i öknen, och han vistades i öknen under fyrtio dagar och frestades av Satan.
Mark 1:10-13
Från Guds påtagliga välsignelse, till Satans lika påtagliga frestelse – så kan livet vara. Mellan glädje i Ande och oro i köttet – det är ett scenario vi ofta lever i.
Trotts detta, har vi rätt att ständigt bära med oss tryggheten i Gud. Ingen och inget kan ta denna från oss, eller tvinga oss av säga oss den. Mitt i allt, hur allt än ter sig, får vi vara övertygade om Guds seger!
Vi lever inte i ovisshet om slutet – hur än vägen är. Vår vägs ände är ett inneslutande i Guds Fadershand.