Upprättelse

Vad menar vi som Guds barn, Guds kropp, när vi tänker på och talar om upprättelse?

Jag tänker att Sverige behöver återställas till vad det varit för bara några decennier sedan. Jag tänker att sekulariseringen måste avslutas. Jag ser inte att något gott har kommit ur den. 

Hur mycket rättvisare är landet? Hur mycket tryggare? Hur mycket bättre fungerar skola, sjukvård eller rättssystem, sedan Gud och Guds ordning visats på dörren?

Är en upprättelse möjlig? Jag slutar inte tro så – Amen – men hur?

Jag tror på bönerörelser! Men jag tror inte vi kan nöja oss med detta. Upprättelsen måste börja i vars och ens personliga liv. Växa vidare och ut – i nya gemenskaper. Få nytt ansikte, ny kropp.

Vem skall börja spegla effekten av Guds ordning, om inte Guds barn? 

Dagens kristna kropp diskuterar överlevnad, sammanslagningar, minsta gemensamma trosmässiga nämnare, ekonomiska strategier osv.

Ett system kan tvingas in i sådan tankebanor. Men Guds barn är inte ett system, utan en Guds levande återspegling. Den kroppen kräver inte ett systemför att överleva, utan en inre källa, ett flöde med överflödande liv.

Sverige behöver upprättelse. Men den börjar med dig och med mig.