”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet”.
Jesu ord ur Matt 22:37-38
Kanske låter rubrikens fråga knasig. ”Det vet vi väl vad synd är!” Och vi kan snabba ge exempel på synden i form av handlingar – eller uteblivna dito. De sista av ”tio Guds bud” handlar om detta och Jesus involverar också våra tankar här.
Ändå är det inte med olydnad mot dessa bud, som är den största synden.
När vi talar om dessa sista budord kan vi själva uppfylla dem – i vart fall någorlunda. De människor som möter sådan förkunnelse om vad synd är, kan inte förstå varför Gud kan döma, ”…en sådan fin människa. Den människan är ju en verklig ängel!”
Religioner bygger på tanken att vårt fysiska handlande – eller försummelse av handlande – är synd och orsakar förkastelse från Guds sida.
Men det finns en annan synd, en ”brottsplats” vi försöker sopa igen spåren till. Vi fokusera på sekundära handlingar, i stället för på den primär orsak.
Upproret mot Gud, utestängandet av Honom, är alla synders moder. Vi kan handla hur ”fint” som helst. Men vill vi inte vet av Gud, Den Högste i Himmelriket – hur kan vi då förvänta oss komma dit?