Vakenhet

Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer.

Matt 24:37-39 

En del av de jag möter, särskilt bekännande kristna, tycks leva i ett tidsmässigt utanförskap. Vissa, som har Guds Ord på sina sängbord, som app i sina mobiler och som memorerade verser, står fullkomligt handfallna inför tanken på att applicera det de läst och läser, på det som sker i vår tid.

När jag möter icke troende och kommer med ett försiktigt, frågande påstående: “Är det inte en märkliga tider vi lever i!”  Blir reaktionerna ofta omedelbara. Samtalet, som skulle bli kort, drar ut på tiden. Medvetenhet om vad som sker och oron inför detta är uppenbar.

Men vad har hänt med stora delar av de bekännande kristna i vårt land? Är de så “brända” av gamla tiders skrämmande varningar för ändens tid, vedermödan och uppryckandet och att kanske bli lämnade kvar, att de byggt en mur runt sig – ogenomtränglig för tidens tecken? Man sticker bildligt huvudet i sanden och ser ingenting. Medan “vanligt folk”, med rätta, ger uttryck för sina bekymmer inför vad de ser, reagerar kristna med med gapande munnar, med frågan: “Vadå, vad menar du?”, när man ställer samma fråga till dem. Och när man upprepar de icke troendes oro, inför frågor om miljö, ekonomi, covid, energi, krig och mänskliga rättigheter och friheter, blir svaret ofta: “Jo men så har det ju alltid varit.”  Sedan går de vidare med att kraftfullt avdramatisera Bibelns ord och beskrivelse av ändetidens tecken. Möjligen kan de erkänner att tiden just nu är lite annorlunda. Men man får strax höra att: “Det här går över. Snart blir det som vanligt igen.”

Detta är ett ytterst oroväckande tecken. Förhoppningsvis har jag fel i min försiktiga revolt mot den vedertagna tolkning av bibelverserna ovan – att den gäller de icke troende. Men jag upplever nu att den kanske lika mycket – ja mer – bör appliceras på de bekännande kristna: “De visste inget…”