”Om ni kallar honom Far som dömer var och en opartiskt efter hans gärning, vandra då i gudsfruktan under er tid här som främlingar.” / 1 Pet 1:17
Beroende på vår relation med Gud, kan ”fruktan” innebära två olika känslor.
Vi kan vara rädda för Gud, som har makt att döma och förgöra. Men vi kan också uppleva trygg gemenskap med Honom, som raderar rädsla och fyller oss med största kärlek, respekt och längtan till att lyda.
Vi vet vem Han är och vad Han förmår: Han är ingen despot. Han spanar inte efter människor för att straffa, utan för att få älska. Han är fylld av omsorg och längtan.
Låt oss inte missbruka Hans kärlek för att synda. Utan låt oss ”vandra i Gudsfruktan” och tacksamhet, och i vår bön ropa: ”Abba! Pappa!”
”Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, och i honom ropar vi: ”Abba! Far!”” / Rom 8:15