Helgelsen

Medveten vård

Just nu är jag inne i en måleriperiod: Jag målar om fönstren på torpet. Hade jag gjort detta tidigare – tagit mig tid och skött underhållet – hade det aldrig gått så långt. Nu får jag vara glad att jag tog mig i kragen – efter mer än 20 år… Inget är ruttet, men det krävs arbete att få ordning på dem.

Kom, låt oss falla ner och tillbe, böja knä för Herren vår Skapare, för han är vår Gud och vi är folket i hans hjord, fåren i hans vård. / Ps 65:6-7

När det gäller fönstret, och mig själv som får, finns en likhet: Vi behöver vård! Men det finns också en stor olikhet. Fönstret är ett fast material, som inte kan springa sin väg, själv är jag dock en levande varelse, med egen vilja och rätt, att låta mig vårdas, eller springa bort från min Herren.

De flesta av oss här i gruppen blev en gång frälsta, men hur blev det sedan, har vi stannat kvar i Guds vård och omsorg?

Vi får börja på nytt! Men bättre är att alltid se till att ge Herren vår tid, för att låta Honom ha omsorg om oss.

God och sträng – på samma gång

Och om roten är helig, är också grenarna heliga. Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, då ska du inte förhäva dig över grenarna.

Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. / ur Rom 11:16-22

Vad var det som hände, när evangelium nådde också oss, icke judar? Hade det judiska folket spelat ut sin roll för Gud, hade vi ersatt dem?

Nej aldrig! Vi som är hedningar blev inte ett nytt Guds folk. Vi blev däremot ”inympade bland dem” – delaktiga i Guds löfte.

Om du läser en bibelöversättning, eller lyssnar till en lära som förkunnar något annat, då läser och lyssnar du till lögn. Om du låter dig färgas av detta som kallas ”ersättningsteologi”… Om du förhäver dig över de andra grenarna, som tillhör den levande och äkta rot du blivit inympad mot, då riskeras du bli bortskuren.

Gud är både god och sträng.

Herrens nåd är evig!

”Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd. Så ska Israel säga: evig är hans nåd. Så ska Arons hus säga: evig är hans nåd. Så ska de som vördar Herren säga: Evig är hans nåd.” / Ps 118:1-4

AMEN – så är det!

Guds förlåtelse är inte halvdan. Den är inte så som vår ibland kan vara. Vi förlåter med munnen, men kan ha svårt att förlåta i djupet av våra hjärtan. Nej, Guds nåd är fullkomlig och evig.

Våra synders förlåtelse är inte villkorad. De blir förlåtna och bortglömda.

Hans nåd är evig. När Anden får föda oss på nytt, föds vi verkligen på nytt! Ryggsäcken lyfts av och kastas i ”glömskans hav” – minnet av den upphör att existera.

Herrens nåd erbjuds oss alla, med omedelbar verkan. Men vi måste ta emot den: Har Du gjort det?

”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.” / Jes 1:8

Omvändelse & frälsning – och helgelse

Tre ord, som är centrala när vi talar om kristen tro – det inte går att undvika dem. Tre ord som beskriver det grundläggande i varje radikalt troende kristen människas liv.

”Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” / Joh 1:12

Omvändelse, är ett beslut: Människans vilja till ett agerande, som vänder henne bort från livet utan Gud, till livet med Gud. Bort från lusten att följa köttets vilja, till att följa Guds vilja.

Enligt detta viljemässiga beslut, frälser Jesus henne.

Guds Ord säger: ”Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.” / Rom 10:10. Frälsningen är inte en process, det är något som sker hastigt, men är definitivt inget hastverk. Det är kopplat till hjärtats vilja till omvändelse.

Därefter följer en process, som är livslång: Att jobba med att verkligen låta omvändelsen bli en realitet. Den processen kallas för helgelsen.

”Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning.” / Fil 2:12-13

Tillvänjningsprocess

”…ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. Håll er därför vakna…” /Apg 20:30-31

Svensk kristenhet – som organisation – är på många håll mitt uppe i ett tillvänjningsskede.

Denna organisation, blir en politisk korrekt religiös förening, som tagit och tar, steg för steg, bort från sin tro på Guds Ord som grund för agerande. Bibeln ersätts smygandes, med världens lobbyisters infiltration av antibibliska läror.

Vet vi vad Guds Ord säger, eller vet vi bara vad mänskligt förnuft säger – dvs vad köttets vilja säger? Lyssnar vi på allehanda världsligt lockande röster, eller på Guds röst?

Innan vi säger ”ja och amen”, till processens nya läror, måste vi värdera dem mot Guds Ord – går de mot Ordet, är det fel!

Studera Ordet för att veta, så går du inte in i en blind tillvänjningsprocess.

”Liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här. De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss.” / 1 Joh 2:18-19

Förlåt dig själv!

Förlåtelse är grunden i kristen tro. Vi litar på att Gud har förlåtit oss våra synder och befriat oss från deras konsekvens. Vi uppmuntrar varandra med denna tro och tillit, och vi leder andra till Gud, för att också de skall förstå vad förlåtelse och nåd innebär.

Allt har Gud förlåtit oss alla, i kraften av Jesu Kristi död och uppståndelse – Amen!

Men hur har vi det då med oss själva? Hur är det då med dig? Har du förlåtit ditt eget agerande? Är du fri från självförakt och bundenhet, i misslyckanden, som du inte kan släppa?

Gud har förlåtit dig! Gud vill inte du skall vara hindrad och låst vid det gamla – vad det nu är. Gud har satt dig fri från din skuld – Amen! Gå nu ut i den frihet som Gud – den Högste – erbjuder dig och sätt dig inte över Hans nåd, som också gäller dig.

Gud vill bruka dig i sin tjänst. Acceptera Hans förlåtelse, för misslyckanden som du inte kan släppa och som plågar dig.

Kampen mot taggen

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. / 1 Joh 1:9

Det är inte säkert vi blir befriade från vår köttsliga tagg – vad det nu än är. Men skulle det vara så att vi tvingas leva med ”taggen i köttet”, så låt oss tacka för den, den kommer att hålla oss fast vid insikt och ödmjukhet: ”Vi är alla syndare!”

Men vi måste ändå alltid jobba med oss själva, mot vad det nu är som är vår tagg. Vår bekännelse och Guds förnyande nåd, får aldrig leda oss till att kampen mot syndens tagg mattas av till ett ”låt gå”, där vi fortsätter på fel väg: ”Gud förlåter ju ändå”.

Kampen måste kvarstå. För det är i vår medvetna kamp mot vår tagg – inte i ett accepterande av den – som Guds nåd verkar.

Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig. / 2 Kor 12:7

Ingen förtjänar evigt liv

”Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är så god? Så skall de sista bli de första och de första bli de sista.” /Matt 20:15-16 (om vingårdsarbetarnas lön)

Låt rubriken drabba dig. Vad har jag och du gjort, som som gör att vi förtjänar Guds nåd mer än andra?

Nej, det kanske inte är riktigt så vi tänker, men nästan. Vi tänker: ”Om han/hon verkligen är frälst, hur kan han/hon då göra så?”

Vi borde veta svaret innan vi tänker våra högmodiga tankar: ”Frälsningen är ingen lön, det är en gåva. Vi får den och håller fast vid den – men ingen av oss förtjänar den!”

Om vi verkligen tar in detta, blir det inte längre möjligt att döma andra. Då kan vi bara stötta varandra och uppmana varandra att leva i helgelse, för att bli allt mer lika Jesus Kristus. Då inser vi, att fördömandet är inte vår uppgift – vi har nog med oss själva.

Gud är god och äger rätten att frälsa vem Han vill.

Vad/vem jämför vi oss med?

Var och en skall pröva sina egna gärningar. Han behåller då för sig själv det som är värt att vara stolt över och jämför sig inte med andra. / Gal 6:4

Prövar vi oss själva och vårt agerande mot Guds Ord och vilja, eller gör vi det hellre mot andras agerande. Minns hur farisén ställde sig själv i kontrast till tullindrivaren, Luk 18:9-14.

Farisén tackade Gud för att han inte var som andra: ”som rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen.” Han mätte inte sig själv mot Guds Ord, utan mot andras tillkortakommande. I den jämförelsen var han bra, ja mycket bättre än de, tyckte han högmodigt och vågade t.o.m. berömma sig inför Gud.

Men det är inte mot andra vi skall pröva oss – kanske för att söka försvar för hur vi är och gör. Det är mot Guds Ord och vilja vi skall pröva oss, pröva vårt eget handlande, innan vi ens tänker på att pröva och värdera andra.

Gemenskap med Gud – 1

Han skall också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag. Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre. / 1 Kor 1:8-9

Många verser i Bibeln berättar samma sak: ”Herren är min styrka!” Många av dessa ord om Hans trofasthet, Hans vilja att leda oss på rätta vägar, Hans löfte att bevara oss finns i Psaltaren.

Gud kräver inte perfektion av oss. Men vi måste ta oss tid för gemenskap med Gud, genom Jesu Kristus nåd, för att vårt kristna liv skall fungera genom den styrka Han vill ge oss.

Som elektriker har jag monterat många vägguttag i villor, lägenheter, kontor osv. Men ville man sedan inte ansluta till uttaget, var jobbet ogjort och kraften som fanns, fick ingen möjlighet att verka.

Så är det också med den styrkan Gud har utlovat för oss: Vi måste ta tid för gemenskap med Gud, vara ”uppkopplade” med Honom, om Han skall kunna hjälpa oss!