Himmelriket här

Från den tiden började Jesus predika och säga: ”Omvänd er, ty himmelriket är nu här.” Matt 4:17

Vi har haft en minisemester de tre sista dagarna och sett oss omkring i trakten mellan Tjurkö och Ronneby, Blekinge. I går (den 7 oktober) besökte vi Lindö udde (ett naturreservat) och ute vid havsbandet tog jag bilden ovan.

Dramatiken i mötet mellan himmelen och jorden var mer fantastisk än den kunde fångas på bild: Det var omöjligt att skilja jordens hav från himmelen, gränsen var totalt raderad.

När jag såg det tänkte jag: Hur är det i våra liv? Drar vi en gräns mellan Guds rike i vårt liv och vårt eget, eller lever vi fullkomligt genomsyrade av Hans rike. Har vi kanske skapat nischer i livet, som inte är så himmels-lika som de skall vara. Låter vi Guds rike, Hans vilja och möjlighet, genomströmma allt vi gör i alla tider, alla dagar?

”Himmelriket är nu här.”: Lever vi fullt ut där?

Tacksamhet

Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd. / Ps 136:1

En av de uppmaningar vi får i Guds Ord är att ”tacka Herren”. Tack och tacksamhet till Gud, har alltid varit och är både ett verktyg och vapen.

Tacksamhet är ett verktyg för att fokusera våra tankar och därmed stärka vår uthållighet och ork.

Tacksamhet är också ett vapen för att visa ondskans makter på vem, som genom alla livets alla skiften, är vår Herren.

Med tacksamheten i vårt dagliga medvetande ser vi längre och djupare än till stundens och närtidens problem. Vi ser vad Gud frälst oss från och vi ser vad Gud frälst oss till. Vi vet vad Gud, inför det vi står inför just nu, kommer frälsa oss igenom.

Låt oss därför börja och sluta var dag med tacksamhetens bön till Gud.

Vägröjare

”Och du, barn, ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och bana väg för honom.” / Sakarias ord om Johannes – döparen, ur Luk 1:76

Kan Sakarias ord om sin son Johannes skrivas också över oss och våra liv? Banar vi väg för Herren – eller banar vi bara väg för oss själva?

Självklart svarar vi enbart på detta inför Gud! Men frågan måste vi ändå alla våga ställa oss: Varför gör jag det jag gör? Banar jag väg för mig själv – mitt ego – eller för Jesus Kristus?

Vi vet ju självklart hur det skall vara, men söker vi ändå också någon egen liten vinning? Johannes vet vi, genom Guds Ords beskrivning av honom, sökte inget eget, han kastade allt ljus på Jesus.

Kastar ditt liv, kastar mitt liv, allt ljus på Jesus?

Anden är öga och öra mot Gud

Men vi känner, som Skriften säger: Vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud. / 1 Kor 2:9-10

Jag tror inte du kan studera dig fram till frälsningen. Du kan visserligen lära dig mycket om Gud, men aldrig enbart på ett teoretiskt sett läsa dig fram till levande Gudsgemenskap. Du måste släppa din tro på din egen vishet och sluta leta efter ”vetenskapligt” förklaringar.

Gud finns, men det är Anden som uppfattar Honom och göra Honom levande för dig.

Guds Ande, som vill få rum i ditt hjärta och i ditt dagliga liv, är den ende som på rätt sätt kan utforska djupen i Gud och kristen tro.

För kristen tro är inte en religion, det är en relation, där Anden kan liknas vid ett kommunikationsnav eller förbindelselänk.

Barabbas – du och jag

Men översteprästerna och de äldste övertalade folkmassan att begära att Barabbas skulle friges och Jesus dödas. När landshövdingen frågade dem: ”Vilken av de två vill ni att jag skall frige åt er?”, svarade de: ”Barabbas”. Pilatus frågade dem: ”Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?” Alla svarade: ”Korsfäst honom!” / Matt 27:20-22

Blev Barabbas någonsin frälst? Guds Ord berättar inget om detta, även om myter berättar att han så småningom blev det.

Vad vi vet är att Barabbas, ur ett jordiskt perspektiv, blev räddad från den stundens fysiska död. Evangeliernas vittnesbörd om Barabbas, blir delvis också en liknelse. För vad betyder Jesu död och uppståndelse för oss?

Det betyder att Gud ger oss erbjudande om evig räddning!

Jesu död och uppståndelse har en långt mycket djupare avsikt än att kortsiktigt rädda Barabbas. Jesu död och uppståndelse ger oss ett oförstörbart löfte: Vi får Guds erbjudande om att bli förlåtna och evigt räddade.

Ta emot detta löfte och låt inte Satan ta ifrån dig din möjlighet!

Genom nåd

För det är genom nåd som ni är frälsta genom tro. Frälsningen kommer inte från er själva, den är en gåva från Gud. Den kommer inte från gärningar, och det för att ingen ska kunna skryta och bli högfärdig. / Ef 2:8-9

Förlösande, befriande, tröstande, förmanande ord!

Vi kan inte nå vår frälsning – vi kan bara ta emot Guds frälsning. Därmed kan ingen tänka eller säga: ”Jag är så stor syndare, att inte kan bli frälst.”

Vi är friade från att göra oss värdiga frälsningen. Den är en gåva – ouppnåelig i egen kraft. Ingen av oss kan göra sig värdig den.

Frälsningen kräver inte perfektion från första steget. Vi jobbar ständigt med oss själva, tillåter oss inte ”synda på nåden”. Men om vi ändå gör fel, är Gud villig att förlåta på nytt.

Vi får aldrig bli skrytsamma och högfärdiga. Att vi själva blivit frälsta, är en oförtjänt gåva! Den förståelsen måste finnas i våra hjärtan i vårt umgänge med andra.

Får du egna tankar runt bibelordet ovan, dela dem gärna som en kommentar nedan.

Bortom kröken

Du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. / Ps 23:4

Ibland ser vi vägen långt framför oss där vi åker utmed sjön, hustrun och jag, ibland försvinner den delvis eller helt bakom en bergsknatte eller skog. Vad finns det där, bakom kröken? Tar vägen bara slut där, eller hur är det bakom kurvan?

Denna väg skulle kunna symbolisera livet. Vi ser, vi anar, vi hoppas – men också händer det att vi oroas.

Tillsammans med Gud är det ändå tryggt – även om vi bara ser en del av framtiden. Vi vet att Gud på något sätt redan varit där, att Han vet vad som väntar.

Möter vi nästa krök – nästa del av vägen – tillsammans med Gud, kan vi alltid ta oss vidare. Morgondagens seger är redan vunnen.

Bibeln – en godispåse?

De som tillhör Kristus har korsfäst köttet med lidelserna och begären. Om vi lever genom Ande, låt oss också vara i linje med Ande. / Gal 5:25

Är vi beredda att göra så – leva i linje med Anden – eller vill vi tillhöra Kristus, utan att bry oss om uppmaningen: ”…korsfäst köttet med lidelserna och begären”

Jag upplever, att en del av den kristna debatten, sista tiden, handlat om huruvida Guds Ord är Guds Ord, eller människors. Är detta upptakten till ett öppet förnekande av Guds Ords som Guds Ord – även bland oss troende.

Detta tvivel och förnekande är planterat av Satan! Om det vinner fotfäste, kommer Guds Ord degraderas till rekommendationer: Vi tar tacksamt emot Guds Ord om frälsning, om nåd och kärlek, men vill inte leva i Ordets konsekvens.

Det blir möjligt att tolka Bibeln som man vill. Bibeln blir en påse med godis – man väljer ut det man gillar, men lämnar kvar det man inte tycker om.

Tro att Guds Ord, är Guds Ord – och lev därefter!

Frälsande tro

Jesus säger: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör. / Joh 11:25

Vad är då en frälsande tro?

Paulus förklarar: Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning. / Rom 10:10

En frälsande tro är den som fyller ditt hjärta, som skapar aktivitet.

Tänk att du är hungrig och tror att det finns mat i kylskåpet. Kommer den tron att mätta dig? Nej du kan sitta vid köksbordet och veta till hundra procent, att det finns mat i kylskåpet. Men att bara sitta och tro på maten i kylskåpet kommer inte mätta dig. Du måste gå dit för att ta den och äta den.

Tro på Jesus Kristus kan alla göra och många gör det – ja, de onda andarna vet vem Han är. Men den frälsande tron, så som Guds Ord beskriver den, är mer, den är aktiv. Den väljer att medvetet lyssna till Honom och följa Honom som sin Herre och Herde.

Leder vi de unga rätt?

Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal. / Ord. 22:6

Varifrån och från vem, är det de unga får lära sig hur man lever efter allas vår Skaparens vilja och mål? Är det via undervisning i våra kristna gemenskaper, eller är det via världen? Har vi en bibelsann och återkommande undervisning om ex. sex, samlevnad och trohet i äktenskap, eller överlåter vi detta till media, politiker och lagstiftare? Ja, är vi själva goda exempel…?

Att leva efter Biblisk grund, är stundtals helt annorlunda än att leva efter världens värderingar. Bibeln innehåller den fullkomliga sanningen om hela livet och hur det levs. Hur skall den unge lära sig, om inte hela denna sanning förkunnas – och efterlevs av oss äldre…?

Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria. / Joh 8:32

Guds Ords sanning, måste medvetet och återkommande lyftas fram och hållas högt i våra gemenskaper – enbart den sanningen gör oss verkligt fria!