Lagen dödar, Anden ger liv

Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. / ur 2 Kor 3:6

Att följa lagens bokstav i allt är en omöjlighet. Inför lagen och inför våra försök att följa den, kan vi enbart erkänna vår oförmåga. Lagen föder därmed inte hopp och liv. Lagen föder dom och död. Vi tvingas inse att i vår egen förmåga finns inte kraft att nå Gud, i Hans förtärande renhet.

Lagen sätter fingret på vår skuld och skulden föder dom och död.

Men Gud lämnar inte människan med enbart lag och hopplöshet. Han ställer sig vid vår sida, med hopp och liv – pris ske Gud!

Genom tro på Jesus Kristus, en tro som leder oss till att välja Honom som Herre i våra liv, får vi nåd och förlåtelse. I detta flyttar Anden in i oss och föder oss på nytt – ett oförklarligt mirakel.

Den förståelse och insikt vi får om oss själva genom lagen, dvs. att vi är döda, visar oss på nödvändigheten av att söka nåd. När vi erkänner lagen, bekänner oss döda inför Gud och ber om nåd, föder Anden oss till nytt liv.

Guds rike i oss

Och han sa: »Vad ska vi jämföra Guds rike med? Vilken liknelse ska vi använda? Det är som ett senapskorn. När det sås i jorden är det minst av alla frön på jorden, men när det har såtts växer det upp och blir störst av alla köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga. / Mark 30-32

För vissa av oss innebär omvändelse och frälsning omedelbara, stora och genomgripande förändringar. I ett nu blir vi lösta från vår ryggsäck. Gud rike i oss leder till en nästan våldsam revolution.

För andra – så var det för mig – kommer Guds rike som det där lilla fröet. Det sker inte genast en explosiv förändring, men fröet har planterats och växer så sakta.

Har du inte upplevt någon dramatisk frälsning? Saknar du kanske den där känslomässiga, omtumlande upplevelsen som andra pratar om?

Vår frälsningsupplevelse är olika och det betyder inte att du är mindre frälst än andra, som talar med färgstarka ord om känslor de erfarit.

Har du av hjärtat sagt ja till Guds frälsningserbjudande, då är fröet sått. Lita på Gud och ge det frihet att växa – i Guds takt.

Med Jesus vid ratten

Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder. / Jak 3:4

Jag vet inte vem som målat tavlan. Jag såg den igår när jag letade bild till gårdagens inlägg. Den passade inte dit, med var ändå inspirerande, så jag sparade den.

Och visst är den talande. Tänka att vi får ha Herren som vår lots och ledsagare genom livet. Det är Hans röst som leder oss att styra rätt, förmedlad genom den helige Ande.

Det är bra med böcker och bloggar och Facebook och allt sådant. Men inget ersätter Guds ord och Anden. Där hör vi och har vägledning, tröst och grunden för vår trygghet.

Vi är skapade att vara barn till Gud, till alltets Konung. Är du inte ännu Hans barn, skynda dig att ta emot Hans utsträckta hand och låt ditt livspussel börja falla på plats.

Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. / Ps 119:105

Glöm inte – Jesus är med

De väckte Honom och ropade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: ”Tig! Var tyst!” Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. Han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” / Mark4: 38-40

Lärjungarna hade kommit in i en storm när de var på sjön. Tydligen var det en sådan mängd vatten som piskade över dem, att de inte hann ösa och det står att båten började fyllas.

Det är nu, när allt tycks gå över styr, som lärjungarna väcker Jesus.

När jag läser vad som händer och lyssnar till Jesu ord uppfattar jag först något av en anklagelse: ”Har ni ännu ingen tro?” Men är det en anklagelse? Är det inte snarare en förvåning: ”Ni har ju mig med i båten! Varför väckte ni mig inte tidigare?”

Det är inte lärjungarnas tro som stillar stormen. Det handlare om till vem tron riktar sig. Det är inte vi som stillar stormarna – hur mycket vi än skränar och stampar med foten. Det är Jesus som gör det.

Vi måste förstå: Han är med i båten och vår tro vilar mot Honom.

Börja vandra

Då säger honom Jesus: ”Res dig. Ta upp din madrass och vandra.” Och direkt blev mannen frisk, och han tog upp sin madrass och vandrade. Joh 5:8-9

Jag upplever att jag fått en särskild hälsning och utmaning att dela. Den utgår från berättelsen om den lame mannen vid Betestadammen – han som legat där i 38 år.

Ovanstående verser i berättelsen är hämtade ur Svensk Standardbibel (STB). STB är en ord för ord översättning av Bibeln, likt Helgesons översättning och orden jag fått att peka på är ”vandra/vandrade”.

På ett sätt betyder ”gå” och ”vandra” samma sak. Men med ordet ”vandra” föds en djupare betydelse: Det handlar inte bara om att kunna gå. Vandra handlar om att använda gåvan att gå, till att också börja vandra – något som är aktivt pågående.

Att vandra, på Jesu befallning och i Jesu tjänst är ett medvetet val. Det betyder att man måste sätta sig över sina självtvivel och sin egen rädsla och kasta sig ut i tro på Jesus.

Nu kommer uppmaningen till dig – inte till någon annan: ”Börja vandra med Jesus!” Gör ett genomgripande livsval. Ta tag i din gåva och nöj dig inte med att du kan gå: Börja vandra – med Mästaren!

Vad händer då?

Om vi bekänner våra synder är Han trofast och rättfärdig, så att Han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet. / 1 Joh 1:9

Amen till detta underbara ord!

Men tänk om vi inte bekänner dem, därför att delar av kyrkan (globalt och lokalt) och delar av kyrkans ledarskap lär oss att det Bibeln kallar synd, inte är någon synd?

Ja, om vi inte bekänner Guds Ord som suveränt i frågan om synd, till vilken nytta blir då en bekännelse, som står fast vid ett förnekande?

Vakna

Håll er vakna, stå fasta i tron, var modiga och starka. Låt allt ni gör ske i kärlek. / 1 Kor 16:13-14

”Vakna!” ”Var vakna!” ”Håller er vakna!”

Orden upprepas gång på gång i Guds Ord, Jesus Kristus, Paulus, Petrus, Johannes, upprepar dem om och om igen. Orden är uppenbarligen viktiga och ofta kopplade till profetior. Ja, också idag upprepas de i profetior: ”Var vakna, håll er vakna!”

Vi ser i vår tid hur avfallet leder till splittring och sönderfall i kristenheten. Vi vet genom Guds Ord att detta skall ske – det är förutsagt. Vi står fasta i Ordet. Vi tar inte del i detta. Vi är vakna!

Men i ordet ovan ser vi också en mening, som vi särskilt måste notera: ”Låt allt ni gör ske i kärlek.” Låt oss vara vakna och vakande i kärlek. Men inte bygga bortstötande eller uteslutande murar, vi bygger inneslutande och omslutande.

Vill någon överge Ordets linje, så låt oss varna dem, men aldrig överge dem. Låt oss med tydlighet förkasta uttalanden och påståenden som går emot Guds Ord, men aldrig förkasta de som uttalat dem.

Vi vakar i kärlek! Kärleken stöter inte bort, kärleken vinner tillbaka, in till en omslutande och beskyddande gemenskap.

Synda inte mer

…och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. Jesus reste sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?” Hon svarade: ”Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!” Joh 8:9-11

Inte heller vi dömer någon! Det är ett viktigt förhållningssätt, som vi som Guds barn måsta bestämma oss för. Vi har inte rätt att döma, men vi har skyldighet att uppmuntra och vi har skyldighet att peka på Bibelns sanningen, men trots detta: Inte rätt att döma.

Lögner avslöjar vi genom att ställa dem mot Guds Ord. Vi kan ex. berätta att X säger så här, och Guds Ord säger så här och lyfta frågan: ”Vem är mest trovärdig X eller Guds Ord.”

Detta lämnar mottagaren av vårt budskap att själv välja, vem han/hon vill tro på – X eller Guds Ord: D.v.s. är Guds Ord sanning eller är det lögn?

Jag har svårt att se något mitt i mellan. För mig är Guds Ord – Bibeln – verkligen Guds Ord och därmed sanning.

Orubbliga

Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves. / 1 Kor 15:56-58

Syndens resultat (lön) är döden och synden synliggörs av lagen – inte minsta prick har förändrats av Jesus Kristus. Vad Jesus gjort, är att Han tagit syndens straff – dvs döden – på sig själv.

Det är genom tron på Jesus Kristus, som Hans offer kommer oss till del. En tro som innebär att vi tar Honom till oss som vår Herre.

Att ta till sig Jesus som Herre är mer än att bara tro på Honom. Det innebär att underordna sig Honom som ledare för vårt liv. När vi beslutat oss göra detta, håller vi oss fast vid vårt beslut. Vi söker Hans ledning och väger allt vårt agerande gentemot Hans ord och vilja.

Om vi faller av från detta, böjer vi oss på nytt vid Hans fötter!

Förstår du vad du läser?

Filippus skyndade fram, och när han hörde honom (den etiopiske hovmanen) läsa profeten Jesaja frågade han: ”Förstår du vad du läser?” Mannen svarade: ”Hur skulle jag kunna det, om inte någon vägleder mig?” / Apg 8:30-31

Känner du dig som denne man? Du läser och undrar, och tror att det bara är du som inte förstår. Du funderar över varför inte Anden vill uppenbara det du läser och du börjar tänka: ”Är det fel på min tro? Är jag döv för Anden och Ordet – alla andra fattar ju, men inte jag.”

Då vill jag både lugna och trösta dig – alla andra förstår inte heller allt. Själv har jag läst Bibeln i 57 år och det finns mycket jag inte förstår, eller kanske mer ärligt: det är säkert bara en liten del jag egentligen förstår: Bibeln är en outtömlig källa! Vi förstår inte alltid och vi måste bara finna oss i det.

Vad vi förstår däremot, är att Gud älskar oss och att du och jag är frälsta genom Hans kärlek och nåd. Denna enkla förståelse, tvingas jag själv tillbaka till, gång på gång, när jag läser Hans Ord.