Just nu är jag inne i en måleriperiod: Jag målar om fönstren på torpet. Hade jag gjort detta tidigare – tagit mig tid och skött underhållet – hade det aldrig gått så långt. Nu får jag vara glad att jag tog mig i kragen – efter mer än 20 år… Inget är ruttet, men det krävs arbete att få ordning på dem.
Kom, låt oss falla ner och tillbe, böja knä för Herren vår Skapare, för han är vår Gud och vi är folket i hans hjord, fåren i hans vård. / Ps 65:6-7
När det gäller fönstret, och mig själv som får, finns en likhet: Vi behöver vård! Men det finns också en stor olikhet. Fönstret är ett fast material, som inte kan springa sin väg, själv är jag dock en levande varelse, med egen vilja och rätt, att låta mig vårdas, eller springa bort från min Herren.
De flesta av oss här i gruppen blev en gång frälsta, men hur blev det sedan, har vi stannat kvar i Guds vård och omsorg?
Vi får börja på nytt! Men bättre är att alltid se till att ge Herren vår tid, för att låta Honom ha omsorg om oss.
