”…så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” / Joh 3:16
Guds vilja för dig och mig är byggd på kärlek! Det var inte Gud som förkastade människan, det var människan som förkastade Gud, när hon inlät sig att luras av ormen.
Förkastandet av Gud är därmed syndens ursprung. Det är inte genom att vi bryter lagen, som synden skaps, den sortens synder är förkastandets effekt, lagen kom långt efter syndafallet, synden började i Edens Lustgård.
Därmed hjälper det inte, om någon av oss skulle kunna visa upp ett aldrig så oklanderligt liv – ur lagens perspektiv – vårt förkastande står fast och genom detta förkastande, utestänger vi också Guds nåd.
För trots att Gud gjort allt för att befria människan, väljer många att medvetet fortsätta leva i förkastandet: ”Jag klarar mig utan Gud!” Ändå fortsätter Gud älska oss.
Vi måsta sluta förkasta Honom. Sluta skylla på Gud för att helvetet existerar. Gud kastar inte bort någon av oss, det är vi själva som fortsätter gå bort från Honom eller vända om till Honom.
Människan fortsätter leva när hon dör och hon bestämmer själv, genom vilken port hon skall gå vidare.
