1970 den släpptes den och 1971 blev den en hitt: Rosegarden, med Lyn Anderson. Den var country, den var disco, den var kärlek, den var balad. Men jag kunde och kan också i den se en bild för vad Kristi efterföljelse innebär. Gud, som vi blivit ett med genom nåd och frälsning, har aldrig lovat oss en dans på rosor här. Mitt i allt fantastiskt med att få vara frälst, finns också taggarna, som sticker, och river. Gud lovade aldrig guld och gröna skogar och en ständigt blommande blomsteräng. Kristi efterföljelse innebär inte en flykt från allt som göra ont – från livet är. Kristi efterföljelse innebära också ofta uppoffringar.

Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. /Luk 14:27

Tro inte att du inte är god nog, som kristen, om du drabbas av prövningar. Tro inte på framgångsteologin – ”dans-på-rosor-teologin”.

Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom för att prövas, som om det var något oväntat som hände er. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då ska ni också få jubla och vara glada när han uppenbarar sig i sin härlighet. /1 Pet 4:12-13

Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga, för allt som är fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. /1 Joh 5:3-4

Tänk vad man kan skapa ånger och bekymmer med det lilla ordet ”tro”. Tro kan utmålas som en kraft, som vi skall prestera. För att sedan visa hur man presterar stark tro, stampar man med foten, befaller och ropar högt: ”I JESUS KRISTI NAMN!”

Är det så vi håller Hans bud och besegrar världen? Med uppblåst övermod, svulstiga ord och teatraliska gester?

Nej, det är i kärlek och tacksamhet till Gud, vi gör vad vi kan för att hålla Hans bud, dvs följa Hans vilja. Och det är i tillförsikt till Honom vi lever i den seger Han redan vunnit – vi lever i tro.

Presterande tro skapar kramp, låsning och besvikelse, medan vilande tro skapar frid: Det är ju inte mig det handlar om, det handlar ju om förtröstan på Honom.

Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. (Joh 5:4)

En frukt vi bär som Guds barn, är att vi växer i vår gemenskap med Jesus. Hur vet vi att vi lever i denna gemenskap – med Honom?

En fråga som alltid måste kunna besvaras med ”ja”, ställs i rubriken: ”Kan jag be Gud välsigna det jag gör?” Dvs lever jag så jag kan lägga denna bön till mitt handlande: ”Gud välsigna detta!”

Kan jag inte be den bönen, känner jag att den skaver och inte passar – vad är det då jag gör?

När vi nu har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kött och ande och fullborda vår helgelse i vördnad för Gud. /2 Kor 7:1

Och var och en som har det hoppet till honom renar sig, liksom han är ren. /1 Joh 3:3

Två olika författare, samma budskap: ”…arbeta med fruktan och bävan på er frälsning!” (Fil 2:12)

Vad innebär detta? Att vi bygger och skapar vår frälsning? Nej, det vet vi att det går inte, frälsningen är en oförtjänt nåd. Löften om en ljus och evig framtid är nåd. Vetskapen om att Jesus står på vår sida, gemenkapen med Fadern, hjälp av den heliga Anden, allt är löften och nåd från Honom som aldrig sviker. Allt är bevis på Guds kärlek.

Låt oss därför älska tillbaka, genom att arbeta med oss själva, söka och följa Ordets och Andens ledning. Låt oss inte förändra Guds Ord, för att det skall passa oss, utan låt oss dagligen aktivt arbeta på att förändra oss själva, så att vårt liv, kommer i samklang med Guds vilja.

Det var någon av de första sommarloven, i början på 60-talet – jag var kanske 7-8 år. Barndomens vackra sommarlovsdagar, fick jag tillbringa med familjen i en stuga, i en liten by söder om Jönköping.

Bonden Ivar, som drev en av byns små gårdar, hade målat skorstensröret på traktorn glänsande och fin med ny silverfärg. Kanske skulle jag hämta mjölk, eller ägg, jag vet inte, men jag kom lagom…

Ivar gick runt traktorn, myste och nickade belåtet, själv stod jag en bit ifrån och bara iakttog. Så satte sig Ivar på traktorn och drog igång motorn. Skorstenen darrade som den brukade och hatten längst upp lyfte lite extra när han gasade. Allt var bra – en kort stund…

Så började färgen ryka, blev brun, sedan svart och till sist flagnade den av totalt – allt inom loppet av någon minut. Det höll inte med att måla på vad som helst utan på det som var under.

”…så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld.” /1Kor3:13-15

Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade. /Jak 4:8

Sociala medier, nyheter, semester osv. Många lever i en mix av detta just nu. Det vi ser fram emot, får ofta motsatt konsekvens till vad vi förväntat oss.

Social medier och nyheter tar vår tid. Semestern måste utnyttjas optimalt: Vi blir stressade!

Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. /Jesus i Matt 11:28

Varför handlar vi så fel? Varför fjärmar vi oss från Gud? Varför går vi inte till Jesus? … Vi är splittrade. Vi tänder det ljus vi fått – våt liv – i båda ändarna och blir snabbt ut brända!

Vi har låtit världen bestämma måsten och livskvalitet. Vi måste vända på detta! Rena våra händer, rena vår hjärtan, i den nåd som Jesus Kristus bjudit oss. Fokuserade kan vi sedan närma oss Gud!

För det är inte Gud som döljer sig för oss. Det är vi som ställer så mycket mellan oss och Honom.