Svensk kristenhet är i ett bedrövligt vacuum, avs undervisning om grundläggande ordning för ett kristet liv.
Å ena sidan: Ord om omvändelse – radikal och fortgående omvändelse – vågar man inte tala. Alltid blir ju någon ”störd”…
Å andra sidan: Inga segrar vinns, när världens regler får råda i våra liv, därmed uteblir – självklart – segerrapporterna. Kämpar vi inte – på och med Guds värdegrund – kan det inte heller blir några segrar.
Kamp och seger är förbundna med varandra och utan seger, inget jubel.
Jag har förr – liksom nu – hävdat att “syndakatalogen” var bra! Men vi lät satan använda den som slagträ, och forma den till vägröjare för en liberal tolkning av omvändelsen. Och tills vi åter tål att hör, och får pastorer som vågar tala om rätt och fel, enl Guds ordest värden… tills dessa kommer vi att få se fler förluster än segar, i både våra personliga liv och församlingars.
Syndakatalogens bakomliggande tanke, är inte att skapa en manisk ”lagiskhet”, som satan – via liberalteologin – utmålar den, utan att tydliggöra ett rättesnöre – en vägledande manual – för ett fungerande kristet liv.
Vad är det för fel med lagboken? Den frälser oss inte!
Vad är det för rätt med manualen? Den hindrar oss gör ödesdigra misstag!
Jesus är tydlig: ”Du är förlåten, men synda inte här efter.”
Frälsningen är kostsam – också för dig. Den kostar dig ditt ego! Liberalteologin sålde ”frälsning med bibehållet ego”: ”Fortsätt leva som DU vill!” Detta håller inte!
Syndakatalogen – predikad som en livsmanual och inte som en regelbok för elit tänkande, eller för att kunna utesluta dem man själv misslyckas förklara omvändelsens för – är en välsignelse – den för in i kamp som leder till segerjubel.
Må vara – jag håller med – att ordet ”syndakatalog” låter illa, men kalla den vad du vill. Omvändelse betyder att vända sig bort från det som enligt Guds ord till hör oordning, och vända tillbaka till Guds ursprungliga ordning. Regler för denna ordning finns inte i världens tankebanor, utan i Guds eget ord.
Predika det! Lev efter det! Och fråga dig, du som inte längre minns när du blev frälst, var är jag i min omvändelse? Är du klar med segern? Har allt blivit ett trött och mekaniskt ekande, “Halleluja broder…”? Då har du redan förlorat! Omvändelsens process är en fortgående kamp! I dess segerrus föds sant levande – om än stundom bara stilla ljudande – jubel.
Inget jubel utan seger!
Ingen seger utan kamp!
Ingen kamp utan mål!
Målet att för var dag bli mer lik Jesus – inte världen!
