”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.”
(Matt 11:28)
Jag måste erkänna…
… ibland blandar jag ihop begreppen bära och bäras. Jag agerar som om det är jag som bär Gud och missar att det är Gud som bär mig. Jo, innerst inne vet jag hur det är, men sedan hamnar jag så lätt där igen: ”Vad kan jag göra för Gud?” Jag glömmer bort att det är jag som bärs av Gud – inte tvärt om.
Jag vill dela detta med någon, kanske några, som behöver höra denna bekännelse och påminnas om just detta: Vi kan inte bära Gud, Han har aldrig bett oss om det. Vi är Hans barn och som barn blir vi burna av Honom.