Aktuellt

Sentida profetior

Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda. / 1 Tess 5: 20-21

Finns det ett ”bäst föredatum” för utombibliska profetior? Vad skulle detta i så fall vara: 10 år, eller 50, 100, 500…? Och hur ställer vi oss då till Bibelns profetior? Johannes uppenbarelse är drygt 1900 år och yngst i Bibeln, sedan finns betydligt äldre, som än idag är aktuella och inte gått i fullbordan.

Det jag ber dig fundera över är: Skall vi förkasta och glömma de profetior vi fått del av tidigare, eller ta dem till oss och lyssna till dem, mot bakgrund av skeden i vår tid. Är vi på väg in i tiden för de modernare utombibliska profetiorna, som gavs oss för 10 år sedan, eller 100, eller mer.

Kanske är det dags att ”damma av” profetiorna som ligger i våra lådor, för att se vad de vill säga oss idag?

Leder vi de unga rätt?

Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal. / Ord. 22:6

Varifrån och från vem, är det de unga får lära sig hur man lever efter allas vår Skaparens vilja och mål? Är det via undervisning i våra kristna gemenskaper, eller är det via världen? Har vi en bibelsann och återkommande undervisning om ex. sex, samlevnad och trohet i äktenskap, eller överlåter vi detta till media, politiker och lagstiftare? Ja, är vi själva goda exempel…?

Att leva efter Biblisk grund, är stundtals helt annorlunda än att leva efter världens värderingar. Bibeln innehåller den fullkomliga sanningen om hela livet och hur det levs. Hur skall den unge lära sig, om inte hela denna sanning förkunnas – och efterlevs av oss äldre…?

Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria. / Joh 8:32

Guds Ords sanning, måste medvetet och återkommande lyftas fram och hållas högt i våra gemenskaper – enbart den sanningen gör oss verkligt fria!

Profetior och Anden

Framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand. Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja, utan drivna av helig ande har människor talat ord från Gud. / 2 Pet 1:20-21

När jag läser dessa ord ser jag ytterligare en aspekt på detta med att söka och vårda Anden – Hjälparen som Jesus Kristus sänt oss (Joh 15:26): Vi behöver Anden för att förstå profetiorna!

Strax innan dessa ord ovan har Petrus skrivit om profetiorna: ”Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum” (2 Pet 1:19).

Det är oerhört viktigt att vi denna tid, då vi ser hur världen går in i ett allt djupare mörker, tar till oss profetiorna som kastar ljus över vad som sker. De vill lysa upp den väg vi skall vandra genom detta, tills stunden kommer, då vi rycks upp, för att inte bli – ”offer för vreden” (Thes 5:9).

Vi måste ta till oss profetiorna – nya och gamla – och låta Anden förklara dem.

Gå och rösta!

”Visa aktning för alla, älska era trossyskon, vörda Gud och ära kejsaren.” / 1 Pet 2:17

Någon kanske tycker illa om rubrikens uppmaning och mena att vi som kristna inte skall blanda oss i politiken, bara lyda kejsare och ståthållare.

Men jag skall vara väldigt tydlig här: Att inte ”blanda sig i” och att inte rösta är inte vad Guds Ord talar om här! Vi bor inte i ett diktatoriskt system, vi bor i en demokrati, där vi gemensamt tar ansvar för hur vi vill ha det. Att inte rösta, blir därmed att visa likgiltighet för vår nästa – vi öppnar ju upp, för världsliga, Gudlös krafter, att fritt styra!

Vi bor i ett land där vi har rätt och förväntas påverka landets styrning, lagar och resursernas fördelning. Ja, jag menar – som troende – att det är vår skyldighet att försvara vår rätt att utöva vår tro, rätt att evangelisera och skyldighet att ta ansvar för hur våra skattepengar förvaltas – ta vara på den svages intresse.

Vägval

”En åker som dricker regnet som ofta faller på den och som ger god gröda åt dem som den brukas för, den åkern får välsignelse från Gud. Men bär den törnen och tistlar är den värdelös, och förbannelsen är inte långt borta. Slutet blir att den bränns av. ”/ Heb 6:7-8

Författaren delar här en liknelse, med en grupp människor, där man anar en risk, och där författaren behöver påminna om de välsignelser de upplevt.

Verserna talar om ett blomstrande och ett vägval. Om fortsatt god skörd, eller en skörd av törne och tistlar.

Vår framtid som land ligger i Guds välsignande händer. Jag ser Gud som välsignande, inte som straffande – detta är viktigt .

Gud vill välsigna! Det är möjligt när vi låter oss omslutas av Honom. Drar vi oss undan – vänder Gud ryggen – är det inte Guds straff som drabbar oss, utan effekten av att vi lämnar Guds beskyddande närvaro. Vi väljer ju bort Honom.

Låt oss fråga oss: Vart är Sverige påväg? Hur kan vi – du och jag – påverka vårt lands vägval. Skall vi tänja Bibelordets gränser, tills försvaret brister? Eller skall vi på nytt klä oss i Guds vapenrustning – och segra?

Ett evigt helvete – eller…

Jag har under många år, funderat över detta med ”evigt helvete”: Är det verkligen så, att Gud skapar människor, som Han sedan låter gå evigt förlorade i en brinnande eld? Är detta rimligt, ur ett perspektiv där vi förstår att Gud är den eviga, fullkomliga kärleken?

Jag vill nu dela mina tankar med dig. Du får självklart säga emot – jag säger inte att jag har rätt – men delar ändå med mig av mina funderingar.

”I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin viljas beslut…” Ef 1:11

Är orden ovan sanna? Vi måste börja med att ta ställning till detta. Har Gud möjlighet att låta sin vilja bli verklig, eller finns någon makt över Honom, som hindrar det?

Min tro på Gud innebär att detta är sanning, utan modifikation: Det Gud vill, förmår och kommer Han göra.

”…Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen.” / 1 Tim 2:3

Vad vill då Gud avs människan? Han vill, alla människors frälsning, detta är Guds vilja! Finns då någon makt som över Gud, som kan stoppa Honom från att göra som Han vill? Nej, den Gud jag tror på går inte att stoppa, definitivt inte av en ynklig människa, som inte vet vad som är bäst för henne själv.

Som stöd för Hans viljas seger avslöjar Guds Ord:

”Det står skrivet: ””Så sant jag lever, säger Herren, för mig ska varje knä böjas och varje tunga prisa Gud.”” / Rom 14:11

Guds vilja är att alla ”skall bli frälsta” och Guds epilog, avs människans frälsning är: ”för mig ska varje knä böjas och varje tunga prisa Gud”.

När skall detta bli verklighet? Det avslöjar inte Gud – vad jag kan förstå… Men läser vi några av de sista orden i Uppenbarelseboken, ser vi att när denna jordens tidsålder är slut och en ny jord, ny himmel och ett nytt Jerusalem tagit plats, finns de som ännu inte böjt knä inför Gud med också där.

”Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. Men utanför är hundarna och
, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den.” / Upp 22:14-15

Om stadens portar läser vi: ”Dess portar ska aldrig stängas om dagen – natt ska inte finnas där…” / Upp 21:25

Nej, stängda portar behövs inte, för har du en gång upplevt Guds rikes härlighet, vill du inte gå bort därifrån. Men för de som är utanför, är portarna också öppna, när de böjer knä och ”…tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden.” (Upp 22:14)

Vad är då helvete? Skall vi sluta varna för detta? Nej, nej, nej och åter NEJ!

Den som inte har tvättat sina kläder i Lammets blod innan han eller hon dör, kommer själva få ta på sig det fruktansvärda straffet för sina synder och deras synder kommer drabba dem, tills allt det de gjort av ont är sonat.

God och sträng – på samma gång

Och om roten är helig, är också grenarna heliga. Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, då ska du inte förhäva dig över grenarna.

Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. / ur Rom 11:16-22

Vad var det som hände, när evangelium nådde också oss, icke judar? Hade det judiska folket spelat ut sin roll för Gud, hade vi ersatt dem?

Nej aldrig! Vi som är hedningar blev inte ett nytt Guds folk. Vi blev däremot ”inympade bland dem” – delaktiga i Guds löfte.

Om du läser en bibelöversättning, eller lyssnar till en lära som förkunnar något annat, då läser och lyssnar du till lögn. Om du låter dig färgas av detta som kallas ”ersättningsteologi”… Om du förhäver dig över de andra grenarna, som tillhör den levande och äkta rot du blivit inympad mot, då riskeras du bli bortskuren.

Gud är både god och sträng.

Sveriges uppror

I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret. / Heb 3:15

Det bedrivs idag en aktiv rörelse i Sverige. Partier deltar, kommuner och landsting deltar, företag deltar. Det stöds av föreningsliv, sprids av bloggare och media. Det är uppror, mot Gud och Guds Ord.

Det sker inte i det fördolda, det sker öppet, via manifestationer och lagstadgande beslut. Ett uppror som gör allt, för att demonstrera sitt avståndstagande mot Gud och Hans vilja. Man upphöjer ”orgier, begär” (Ef 4:3). Människor beundrar detta och ”samtycker dessutom till att andra gör det”. (Rom1:32). Men de går in i ondskans fångenskap – bort från den verkliga, eviga friheten.

Vi får inte ”samtycka till detta”! Det kommer att förhärda våra hjärtan.

Hur kan vi reagera mot allt som sker? Skall vi reagera – eller tiga och därmed samtycka? Blundar inför det som sker och skyndar oss säga att: ”Kristna skall inte engagera sig i politik!” Men handlar detta enbart om politik, handlar det inte också om vad din och min nästa utsätts för – och hur skall vi agera avseende vår nästa?

Skall vi blunda för vad som händer runt honom/henne, i Sveriges uppror?

En hjord, en herde

”Jesus sade till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.”” / Matt 21:42

Det judiska folket är Guds utvalda folk. Genom Bibeln, genom historien och därefter in i vår tid, ser vi hur Gud fostrar dem, hårdare än något annat folk. Men trots att de ofta gått bort från Guds väg och korsfäst Guds Son, överger Gud aldrig sitt löfte till folket och vi, som är frälsta av nåd, ersätter dem inte!

Hörnstenen ovan är Jesus Kristus, Han som de judiska ledarna kastade bort. Stenen rullades över till oss, hedningar, och blev hörnstenen i kristen tro. Vi är inte ersättare för de sanna judarna, vi är medbröder till dem. Vi är, genom Guds vilja och beslut, Guds folk tillsammans med dem.

Genom de judiska ledarnas agerande, har hörnstenen blivit vår möjlighet till gemenskap med Gud. Låt oss i bön och tacksamhet alltid se på det judiska folket – de är våra bröder!

Jesus säger: ”Jag har också andra får som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde.” /Joh 10:16

Gemenskap med Gud – 2

Nyligen (21/7) skrev jag om gemenskap med Gud och pekade på vikten av att vara ”kopplad” till Gud: Att inte glömma bort tid för gemenskap och att lyssna in Honom. Vi hör Honom i Bibeln och i Andens tilltal, och vi talar till Honom genom bönen. Texten nedan ger ytterligare en aspekt på vad denna gemenskap innebär.

Men om vi vandrar i ljuset, liksom Han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, Hans Sons, blod renar oss från all synd. /1 Joh 1:1

Att ”Vandra i ljuset”, innebär att vi är ärliga – sanna – inför både Gud och oss själva. Gud kräver inte perfektion av oss, men Han söker hjärtats vilja och ärlighet, Johannes skriver:

Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss. / 1 Joh 1:10

Därför ber vi dagligen ”förlåt oss våra skulder”, inte ett tomt rabblande, utan medvetet och innerligt. Vi vet att Han är ”trofast och rättfärdig”, när vi bekänner att vi inte är fullkomliga, utan ständigt öppna med oss själva och söker Hans nåd och helgelse, dag för dag.