Författare: Bertil Rosenius

Förbli i Ordet

Jesus sade till de judar som hade kommit till tro på honom: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.”

Joh 8:31-32

Hur kan vi som frälsta förbli fria? Jo, genom att vi förblir i Jesus Ord! Dvs på djupet accepterar att vi är beroende av Hans nåd och förblivandet i Hans ord.

Men om vi menar att vi lever i Hans Ord, kommer också vårt liv att gensvara på det – vi låter oss helgas! Men vår helgelse är Ordets resultatet och vi kan därför aldrig ta oss friheten att omtolka Ordet, till köttets fördel. Köttets sinne skall ju dö, för att Anden skall ges makt.

Guds Ord är ju sanningen och enbart i efterlevnad av Han Ords oförfalskade sanning blir vi fria.

Tro och gärningar

Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men saknar gärningar? Den tron kan väl inte frälsa honom?

Jak 2:14

Finns det en balans mellan tro och gärningar? Jag skulle svara: Nej!

Det en uppväger inte det andra. Tro och gärningar är inte två kontrahenter vi skall försöka hålla oss mitt i mellan. ”Så är också tron i sig själv död när den är utan gärningar.” (Jak 2:17)

Om vi säger oss tro på Jesus, men inte agerar på vad Han lär, då är vår tro utan liv. På samma sätt är det med gärningar. Om vi kunde leva allt igenom perfekt gentemot vår nästa, men avvisar Gud, då saknar våra gärningar utan Gudsliv.

Vi skall alltså inte mena att vår tro är så stor att vi kan slarva med hur vi agerar. Eller tro att våra gärningar skall rädda oss till ett evigt bättre – trots att vi förkastar Honom, som är det evigt bättre.

Tron ger Herren access att föda oss på nytt! Det livet flödar i agerande.

Oroad?

Simon Petrus svarade honom: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds Helige.”

Joh 6:68-69

Det ligger något poetiskt ödesmättat i ord: ”Till vem skulle vi gå?” Men det är mer än melankolisk tragik, det är en verklighetsbeskrivning som mänskligheten – allt sedan syndafallet – står inför. Vi har ingen i världen att gå till, som kan rädda oss, ingen religion, ingen politiker, ingen vetenskap – ingen och inget. Men vi har vår eviga räddning – Jesus Kristus – vid vår sida, ja i oss.

Jesus Kristus har det eviga livets ord, det eviga livets löfte! Så släpp all oro!

Vi vet att ”Han som är i er är större än den som är i världen”. (1 Joh 4:4) Vi har inget att frukta.

Och vi vet: ”… att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag”. (Fil 1:6) Vi har en som bär oss!

Utföra Guds verk

”Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv….” De frågade honom: ”Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?” Jesus svarade: ”Detta är Guds verk: att ni tror på den som han har sänt.”

Ur Joh 6:27-26

Frågan om ”Guds verk” – eller mer vardagligt: ”Vad begär Gud att vi skall göra för att få evigt liv”, är ständigt aktuell.

Jesu svar är chockerande enkelt: ”Tro på mig!”

Frälsning bygger inte på gärningar, utan på tro! Kristendom – som är byggd på Jesu Kristi ord – är inte en frälsning som bygger på förtjänst, utan på nåd.

Ingen av oss kan nå upp till Guds frälsning, men Guds kärlek når ner till oss genom Hans Sons, Jesu Kristi död och Guds frälsning föder oss till nytt evigt liv, genom Hans Son, Jesu Kristi uppståndelse.

Wow! Är det för enkelt, för bra? Är det möjligt?

JA! Det är det enda möjliga! Det finns bara en väg – sedan får de lärde säga vad de vill.

Tron på Jesus frälser!

”Ä de mej du snackar med?”

Orden skulle kunna var hämtade ur en amerikans västern – upprinnelsen till ett storbråk på en bar bland cowboys. Men låt mig omforma rubriken och välja en annan miljö.

Miljön blir min Bibelhörna, jag läser Guds Ord, och frågan måste bli: ”Är detta till mig – eller dem”? Är det till ”dem”, kommer jag genast hitta brister! Men om jag ställer frågan till mig själva? Om jag försöker pressa in mig själva och mitt agerande mellan Guds Ords blad, hur blir då betyget?

Jo, jag måste tveklöst bekänna att utan Guds nåd är jag ”körd”? Det är genom Guds nåds mysterium som jag – trots att jag faller utanför Ordets blad – ändå är inom dem, omsluten av Hans kärlek.

Också min broder och syster, är på samma outgrundliga vis innanför bladen – i Hans kärlek och nåd.

Av nåden är jag frälsta genom tron, inte av mig själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att jag ska berömma mig. Hans verk är jag, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att jag ska vandra i dem.

Ef 2:8-10

All makt i himmel och på jord

Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde.

Joh. 2:23

Vad tänker du på när du läser orden ”Hans namn”, är det en floskel – något som låter religiöst vacker. Ord vi hasplar ur oss, utan lägga någon verklig betydelse bakom?

För mig betyder ”Hans namn” att jag bekänner att Jesus är Kristus, Messias – Guds utvalde, vår räddning, Konungarnas konung… Jag tror på sanningen i vad namnet berättar om Honom.

Jag behöver inte vara någon ”mirakelmänniska”. Jag behöver inte kunna uttrycka mig vackert, eller be långa konstlade böner. Min ord och formuleringar betyder inte så mycket. För när de i tro, övertygelse och ödmjukhet kopplas till Hans namn, förskjuts tyngdpunkt och ansvar till Jesus Kristus, Jesus Messias.

Till Hans namn, som betyder att Han har all makt i himmel och på jord! Hans namn är ingen floskel, inget hokus pokus, Hans namn är en bekännelse och lovsång.

Slipade, men inte perfekta

Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga. Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga?

Jesus Kristus, Matt 7:3-4

En gång var vi alla trasigt taggiga, som splittrade stenar, loss brutna från Gud genom syndafallets söndertrasande. Men när vi återförenats med Honom, genom Jesu Kristi försonande och helande offer, börjar vi på nytt slipas i Hans nydanande omsorg.

Ändå här vi all unika, inte stöpta i samma form. Vi har kvar lite märken, kanske en skrovlig yta. Så låt oss vara rädda om varandra, inte förhäva oss själva genom att påpeka andras ännu kvarvarande brister.

Vi har nog alla en tagg i köttet, en påminnelse om vad vi varit och att vi – trots flisan vi ser i vår nästas öga – själva har något som inte är helt perfekt.

Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig.

Pauls, 2 Kor 12:7

Det oskrivna, i det vackra

”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

/Jesus Kristus

Tveklöst är det vackert! Färgerna, ljuset, vägen – motivet ger oss ro. Men det innehåller också en förvarning, en uppmaning: Bistra, kalla, mörka tider, är på väg, är vi förberedda med bra skor, varma kläder och allt vi kan behöva? Vi ser det vackra men låt oss inte förblindas av det ännu dold.

Vi ser också andra tecken, inte årstidstecken, utan tecken på en annalkande svår tidsålder. Den kommer under några förödande år att radera allt mänskligheten är van vid.

Jag tror – som jag förstår Ordet – att vi kommer lyftas hem, innan vi går vilse i det kommande. Vi skall inte tvingas vandra i det totala mörkret och vreden. Så låt oss nu inte tappa bort vägen – i skymningstidens förförande och prövande.

Så jag ber om mer av Andens vapenrustning och olja, Bibelns förklarande ljus och bönens gemenskap med Gud?

Det finns en väg – men ingen annan – som leder hem. Det är den sanningens väg, som Guds Ord förkunnar!

Säga ja till ja

Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud!

2 Kor 5:19-20

Varför vill inte människor bli förlåtan? För faktum är ju att många människors förhållande till Gud är på det viset. De har redan fått svaret ”ja”, på en fråga de vet att de behöver ställt, men tackar alltså nej till Guds ja, genom att inte ställa den.

Har du tackat ja, till Guds ja till dig?

Du kan aldrig gottgöra dina misstag. Men Gud har förlåtit dig. Så bekänna och bli förlåten – säga ja till Hans ja.

Dina ord är inte så viktiga, ditt hjärtas allvar är ditt ja till Guds ja. Du kan enkelt be:

”Gud jag är inte, på grund av min förmåga, värd ditt ja. Men jag ber, ta emot min bön om förlåtelse. Jag tackar ja till Ditt ja till mig. Bli min Far och Herre, från och med nu.”

Du kan använda vilka ord du vill, men be med hjärtat.

Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.

Jes 1:18

Gud utrustar den Han kallar

Känner du dig kallad, men menar att du saknar de egenskaper du behöver. Läs dessa ord!

Och Han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp…

Ef 4:11-12

Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.

1 Kor 12:7-11

Bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt.

Ef 6:10-13

Gud kallar inte de kvalificerade – Han kvalificerar dem Han kallar.