Du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. / Ps 23:4
Ibland ser vi vägen långt framför oss där vi åker utmed sjön, hustrun och jag, ibland försvinner den delvis eller helt bakom en bergsknatte eller skog. Vad finns det där, bakom kröken? Tar vägen bara slut där, eller hur är det bakom kurvan?
Denna väg skulle kunna symbolisera livet. Vi ser, vi anar, vi hoppas – men också händer det att vi oroas.
Tillsammans med Gud är det ändå tryggt – även om vi bara ser en del av framtiden. Vi vet att Gud på något sätt redan varit där, att Han vet vad som väntar.
Möter vi nästa krök – nästa del av vägen – tillsammans med Gud, kan vi alltid ta oss vidare. Morgondagens seger är redan vunnen.