Uppmuntran

Kätteri

…även bland er kommer att finnas falska lärare som smugglar in fördärvbringande kätterier; de kommer till och med att förneka den herre som har friköpt dem och störtar sig därmed i fördärvet. Många skall följa dem i deras utsvävningar… / 2 Pet 1-2

Är detta vi ser resultatet av idag, effekten av 70-talets liberalism? Ett kätteri som skapar tydliga grupperingar: För eller emot om vi skall ta till oss Guds Ord bokstavligt, eller tillåta oss anpassa det.

För att vi skall förstå vad det handlar om, ger Petrus oss två exempel. I vers 5 och 6 lyfter han fram floden respektiva Sodom och Gomorra.

I båda fallen handlar det om att man lämnar Guds vilja för äktenskapet och följer köttets lustar.

Låt oss inte blunda för enkelheten i Guds ordning:

”Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett”. / 1 Mos 2:23

Låt oss inte lyssna till dem som förvränger detta och lär ut något annat!

Omsorg

Därför tänker jag alltid påminna er om detta, trots att ni redan känner till det och är befästa i den sanning som ni äger. Jag ser det som min plikt att väcka er genom mina påminnelser… / 2 Pet 1:12-13

Vad pratar vi om vid kyrkkaffet? Vad pratar vi överhuvudtaget om när vi möter varandra, som Guds barn? Väder, politik, sport, eller blir det bara allmänt skvaller?

Petrus ger oss exempel på hur vi kan uppträda mot varandra i samtal. Vi kan om och om igen påminna varandra om vad vårt kristna liv innebär.

Vi skall i våra samtal stärka och bygga upp varandra. Vi skall kärleksfullt se på varandra och väcka varandra, när vi ser att vår broder eller syster är på väg att somna.

Vi påminner om nåden, vi påminner om uppdraget, vi påminner om tiden vi lever in, vi lyfter fram profetior och delar deras varningar och uppmuntran.

Vi värnar på djupet om varandra.

Vem vill vi behaga?

Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan. / 1 Tess 2:4

Hur lätt är det inte att falla för detta: Att fega ur och inte vilja vara obekväm. Vi ser och hör, har ett svar, men tiger. Tillfällen ges – tillfällen går förlorade.

Varför vill vi inte vara obekväma, är det av omsorg om oss själva, eller för att ”skydda” den eller de andra som sagt eller gjort något som vi uppfattar som fel?

Kanske behöver vi bli mer medvetna och skilja på egna åsikter och Guds vilja och ord. Att sticka under stol med vad vi själva tycker, är ju upp till var och en av oss, men att hålla inne med vad Gud säger…

Om vi säger vad Gud säger, säger vi inte fel. Men om vi inte säger vad Gud säger, då greppar vi inte det anförtroende och uppdrag som Gud gett oss.

Herren ger mig hopp

Du ger mig hopp, Herre. Herre, jag har förtröstat på dig sedan jag var ung. / Ps 71:5

Vad är det du hoppas på, som ger dig tröst, mitt i allt? Mitt hopp riktar jag, precis så som psalmförfattaren, mot Gud.

Gud kan inte ryckas undan. Gud är evig. Guds nåd och omsorg likaså. Guds kärlek är outsläcklig. Hans löfte till den som vill ta emot det, gäller för all framtid.

Det som kan ge hopp i världen, kan ryckas bort. Pengar och investeringar, befattningar och kontakter, det du sätter ditt hopp till i denna tillvaron, kan snabbt förändras – snabbt ryckas undan.

Det är därför jag vilar, i mitt bergfasta hopp, hos Gud.

Livet kan vara höga berg, med ljus och hänförande utsikt, men också djupa, mörka dalar, överskuggade av olustkänslor. Genom allt detta har jag alltid Gud som min grund. Bergens hänförelse får mig inte att glömma Honom, dalarnas djupa mörker dränker mig inte i oro.

Herren är mitt hopp – alltid!

Hjärta – själens centrum

Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv. / Ords 4:23

Vad lyssnar du till, ser på och tar till dig? Vad låter du gå in via öron och ögon, stanna kvar, slå rot i ditt hjärta, och sedan styra ditt liv?

Som troende måste vi inse att vi påverkas av allt vi ser och hör. Vi blir och agerar med utgångspunkt från vad vi låter oss matas med. Ord, text och bild har en otrolig förmåga att omforma människor.

Nazisterna i Tyskland kände till denna sanning. Det kan vara svårt att skapa lagar, som tvingar människor att tänka på ett visst sätt. Men genom att nöta in falska sanningar på ett trovärdigt sätt, med dolda undertoner, kan man få ett helt folk att tänka om.

Vi måste, som kristna våga ifrågasätta ”världens sanningar” och våga förkasta dem, för att bevara våra hjärtan i ”Guds sanning” och växa till i den, dag för dag.

Kämpa!

Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. / Jesus Kristus, i Luk13:24

Kämpa trons goda kamp. / Paulus, i Tim 6:12

Jag var först tveksam till att skriva dessa ord. Man Anden påminde mig, när jag bad över det, att inte tänka på att ”vara till lags”, utan att lyfta fram hela Guds Ords sanning och orden ovan är Guds Ords sanning.

Som frälsta för vi en kamp på många sätt, den svåraste kampen är med oss själva, att välja att gå in genom den trånga porten – hela vägen igenom – att välja att ta kampen mot världen i våra egna liv.

Ibland beskrivs frälsningen ganska utsvävande. Kampen utelämnas och det kristna livets väg utmålas lättjefullt utsvävande: ”Allt blir bra!”, det sker liksom av sig självt. Jag menar, att denna frälsningsförkunnelse innebär en fara, om den inte också innefattar ord om helgelsens kamp.

Frälsningen är Guds gåva, men det är vi som därefter överlämnar oss till helgelse – säger nej till världen.

Var inte förvånade

Jag vill idag lyfta fram några ord ur 1 Petrus brev, kapitel 4. Det tycks, utan egen uttänkt avsikt, bli en fortsättning på gårdagens inlägg.

Slutet på allting är nära. Var därför kloka och nyktra så att ni kan be. (4)

Var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom för att prövas, som om det var något oväntat som hände er. (12)

Tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. (17)

Orden delar en tydlig och kärleksfull hälsning. Låt oss inte se dem som hot. Låt oss se dem som de är – vår längtande och älskande himmelske Faders kärleksfulla rop: ”Var beredda!”

Vi skalla inte blunda för nuet, inte bli fatalister, men låt oss var medvetna om vad vi gör av våra liv och vår tid. Arbetar vi enbart för vårt eget, eller arbetar vi också för himmelriket – lever vi ”klokt och nyktert”?

Återvänd nu till de tre verserna ovan och fundera på vad de betyder – för dig.

Vår djupa längtan

”Sök Herren”, manar mitt hjärta. Dig, o Herre, söker jag. / Ps 27:8

Den finns där hos många människor – till och med de som vi kanske skulle kunna kalla ”förhärdade” – livsanden, som längtar efter sin Herre. Rummet i vårt liv som tillhört och bara kan fyllas av Guds egen närvaro. Ett eko som ropar efter något som varit, någon som varit med oss.

Något inom oss fyller oss med en aning, ja en övertygelse: Det finns mer! Mer än vi kan se på, ta på, mäta och väga. Något, någon, som inte är fysiskt mätbar.

En viskning, en omättad längtan manar oss: ”Sök Herren!”

Förträng inte denna maning, skjut den inte på framtiden. Greppa maningen, för Herren finns, det är Honom du söker och Han söker dig.

En gång för alla

”Kristus själv dog ju för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud.” / 1 Pet 3:18

Jesus dog, offrade sig själv, övervan döden. Med sitt offer tog Han ditt och mitt straff: En gång för alla!

Så mäktigt! Vi kan inte lägga något till detta, vi får vila i vad Jesus Kristus gjort.

Broder och syster i tron på Gud och Jesus Kristus: Tvivla inte på Guds nåd! Tvivla inte på Guds kraft att frälsa. Tvivla inte på att du är frälst!

Tacka istället. Tacka var gång tvivlet börja gnaga. Tacka, tacka och åter tacka!

Att Gud frälst dig beror inte på vad du gjort, att Guds frälsning skulle svika på grund av dina misslyckanden – sådana tankar är lögn.

Gud älskar dig innerligt: Låt Honom få göra det, ta emot Hans kärlek med tack!

Annorlunda liv

”När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge.” / 1 Pet 2:4.5

Tack vår Gud!

Du har genom Anden, i kraft av Jesu Kristi offerblod, gjort oss levande på nytt. Döden grep oss när vi vände oss bort från Dig och ville vandra vår egen väg. Livet kom åter, ja det väckte och födde oss, den dag vi kom till Din Son, Jesus Kristus, bekände vår vilsenhet och bad om nåd och upprättelse.

Vi blev på nytt Dina barn!

Nu är vi stenar, fasta och orubbliga i tron på dig. Du är den enda, den sanna, den levande, den allsmäktige. I Dig är evigt liv. I din gemenskap har också vi evigt liv.

Vi lägger oss i dina händer och låter Dig forma oss, i ditt Andliga bygge: Oräkneliga och levande – i Dina händer.