de vandrar tillsammans
Dessa rader, ur en psalm från 1681 målar en sanning som drabbar alla urskillningslöst. Ingen är lovad ”en dans på rosor”, livet drabbar oss. Ibland med oförtjänt glädje, ibland med oväntad, orättvis sorg. Vi drabbas…
Vissa skeenden styr vi själva – då kan vi inte belasta Gud för det som inträffat. Andra skeenden har sin grund i andras beteende, inte heller detta kan vi belasta Gud för, alla har en fri vilja. Detta kan vi förstå och motvilligt acceptera.
Men så har vi olyckor, sjukdom och död. Svåra begrepp som vi lyfter fram inför Gud och ropar ”VARFÖR”? Ibland får vi någon form av svar, ibland upplever vi att Gud tycks gömma sig och vår fråga förblir obesvarad.
Kanske är du där just nu? Står där utan svar, kommer inte vidare. Livet har hakat upp sig på frågan ”varför”. Inte heller jag har svar. Men jag har en hälsning, en uppmaning från Herren, Jesus Kristus.
”Börja gå vidare! Jag står där, mitt i glädjen, mitt i sorgen och när du börjar gå, går jag med. För nu skall du vidare – vi skall vidare. Vi behöver varandra och vi behövs av de andra.”