Du ger mig hopp, Herre. Herre, jag har förtröstat på dig sedan jag var ung. / Ps 71:5
Vad är det du hoppas på, som ger dig tröst, mitt i allt? Mitt hopp riktar jag, precis så som psalmförfattaren, mot Gud.
Gud kan inte ryckas undan. Gud är evig. Guds nåd och omsorg likaså. Guds kärlek är outsläcklig. Hans löfte till den som vill ta emot det, gäller för all framtid.
Det som kan ge hopp i världen, kan ryckas bort. Pengar och investeringar, befattningar och kontakter, det du sätter ditt hopp till i denna tillvaron, kan snabbt förändras – snabbt ryckas undan.
Det är därför jag vilar, i mitt bergfasta hopp, hos Gud.
Livet kan vara höga berg, med ljus och hänförande utsikt, men också djupa, mörka dalar, överskuggade av olustkänslor. Genom allt detta har jag alltid Gud som min grund. Bergens hänförelse får mig inte att glömma Honom, dalarnas djupa mörker dränker mig inte i oro.
Herren är mitt hopp – alltid!