”Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är så god? Så skall de sista bli de första och de första bli de sista.” /Matt 20:15-16 (om vingårdsarbetarnas lön)
Låt rubriken drabba dig. Vad har jag och du gjort, som som gör att vi förtjänar Guds nåd mer än andra?
Nej, det kanske inte är riktigt så vi tänker, men nästan. Vi tänker: ”Om han/hon verkligen är frälst, hur kan han/hon då göra så?”
Vi borde veta svaret innan vi tänker våra högmodiga tankar: ”Frälsningen är ingen lön, det är en gåva. Vi får den och håller fast vid den – men ingen av oss förtjänar den!”
Om vi verkligen tar in detta, blir det inte längre möjligt att döma andra. Då kan vi bara stötta varandra och uppmana varandra att leva i helgelse, för att bli allt mer lika Jesus Kristus. Då inser vi, att fördömandet är inte vår uppgift – vi har nog med oss själva.
Gud är god och äger rätten att frälsa vem Han vill.