Och när i mångtusen år vi där
har sjungit den nya sång
då blott en liten stund
för oss har svunnit hän
av evigheten lång.
Psalm av John Newton år 1779, översatt till svenska av John H Jonson 1963.
Kanske kommer du inte ihåg melodin, men detta är sista versen på ”Amazing Grace”, eller ”Förundrad Jag Hör.”
Var har kunskapen om ”de tusen år” tagit vägen? De vi kallar ”tusenårsriket”, tidsperioden på jorden som kommer efter vedermödan, en tid Guds Ord talar mycket om. Efter denna period kommer på nytt en kort period av världslig oro och därefter den nya himmelen och nya jorden.
Det talas för lite om detta i många församlingar, kanske av rädsla, som bottnar i okunskap och ovilja från många ledares sida, att försöka förstå vad Guds Ord lär.
För de som är på väg att ”gå förlorade” – jo, det finns sådana, även om också detta är tabu att tala om – är det en varning. För oss som är frälsta är det hopp.
Saknar du undervisning om det profetiska budskapet, sök det! Det finns kristna som är oroliga inför framtiden, som ser allt ont som sker och hur det eskalerar…
De profetiska orden – som vi behöver mycket av – finns inte för att skrämma, utan för att ge hopp.
Försök att förstå dem!