Igår skrev jag att alla som låtit sig födas på nytt – som låtit sig frälsas av Jesus Kristus genom att Anden fött dem till ett nytt liv – också har fått Anden inom sig. Frågan är: Vilket utrymme ger vi Honom?
Tillåter vi oss uppleva Honom, eller glömmer vi bort Honom? Stänger vi ute Honom? Eller får Han bli den hjälpare Jesus talat om i Joh 14:26, 15:16, 16:7.
Anden som hjälpare, måste ges utrymme i våra liv för att få hjälpa.
Han är rösten som vill leda oss genom dagens beslut och verk. Han tröstar, lugnar, pushar… och Han är den som kan ge oss speciella gåvor, 1 Kor 1-11.
Anden är hos oss hela tiden, men tillåter vi Honom leda oss och agera genom oss. Tillåter vi oss uppleva Honom? Eller är vi förblindade av läran om Andedopet och tungotal som en unik upplevelse, och att Anden skall slå knockout på oss, som bevis för att vi tagit emot Honom? Ser vi Honom inte där Han faktiskt redan är: I och med oss.
Ge Anden utrymme i ditt liv för att fungera som Han är given att fungera. Tillåt dig uppleva Honom, Han finns där, lyssna till Honom.