En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. /Luk 8:7
Texten ovan och nedan ger oss en otroligt sorglig berättelse. Den berättar om de som tagit emot ordet, men senare i livet låtit annat kväva och förmörka vad de tagit emot.
Dessa människor är inte tvivlare! Nej, de tror på Gud, de tror på Jesus Kristus, men den tro de har får inte blomma ut, den kvävs och tillåts förtryckas och tyna bort av annat.
Detta ”annat” behöver inte vara sådant vi omedelbart kallar för ”synd”. Nej, det är sådant som blir till synd, för det tillåts komma mellan dem och Gud. Engagemang och agerande som stjäl tid från växandet i Guds gemenskap, växandet enligt Guds vilja.
När det gäller livets tistlar, måste vi alla se upp. Tistlarnas stöld av tid och näring är ofta inte genast uppenbar. Det sker så tyst och aningslöst att de små förändringarna knappast märks. Men en dag, är det ett faktum. Tron är kvävd och glömd.
Det som föll bland tistlar är de som hör ordet men som allt mer kvävs av livets bekymmer, rikedom och njutningar och aldrig bär mogen frukt. /Luk 8:14