Tistlar

Detta budskap är ingen hälsning till svensk kristenhet som grupp. Det är inget man sitter och nickar åt och tänker ”där fick dom”. Det är en hälsning till mig och dig på individnivå. Det handlar inte om nya grepp – eller i vart fall okända – eller nya andliga upptäckter. Det handlar om medveten strävan, som kan kosta, men som ger resultat.

Budskapet som i flera år förmedlats till oss via: bloggar, Facebook, böcker, kristna tidningar, videoklipp, mm är:

  • Dom över Sverige – allt som återstår
  • Framgång för evangelium – väntar runt hörnet
  • Allt är bra – och förblir per automatik bra

De budskap som mötts av mest positiva ovationer är de båda första budskapen. Dessa tycks kittla i öronen på två grupper trots totalt motsatta framtidsprofetior. Båda dessa grupper är egentligen utslag av en protest mot den sista gruppen – som i båda dessa läger betecknas som ”andliga soffliggare” – med ganska stor rätt…

Budskapet jag kort vill förmedla är budskapet om tistlar, dessa som sätter krokben för oss alla. Ofta lockande i färg och form, men som river oss såriga och lämnar nästan osynliga taggar, när vi kommer dem tillräckligt nära.

Tistlarna hittar vi i Jesu berättelse om sådden som föll på olika ställen, Markus kap 4. En del av sådden föll på vägen – orden går in genom ena örat och ut genom andra. Några korn föll på plats där det hann gro – man lyssnar och tar till sig, låter sig inspireras av rörelser och vindkast – men bara ytligt. Några föll bland tistlarna… en egentligen lika sorglig såplats, se de två första.

Här fanns jordmån, väta, ljus, tom skydd mot solens hetta, skydd som borde varit gynnande för grodden, men som blev ett skydd som tog överhand och kvävde.

Var är vi, jag och du, i denna liknelse, var har blivit vår växtplats?

Jag är ganska övertygad om, att vi båda, klarat oss från att hamna på den hårda vägen eller i den tunnaste av mylla. Men hur har vi det med tistlar?

Nej, det jag skriver här handlar inte om att döma, men inte heller om att allt nu skall bli bra, genom ngt Guds trollspö och inte om att allt är bra. Det handlar om att arbeta med sig själv, med sina personliga tistlar – komma vidare i vandringen. Att bli medveten om vad som sinkar mig att komma i tjänst för Gud. Upptäcka tistlarna som växt sig allt större och starkare. Bli medveten om dem, rycka upp dem med rötterna.

Vi har ett uppdrag som väntar – som inte får sinkas!

Dela eller skriv utShare on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *