Kategori: Bli frälst

Låt mig först svara kort: Nej! 

”Men”, kanske du tänker, ”är det ändå inte så att Allah och Gud är samma gud, många teologer, präster och pastorer hävdar ju det.”

Svaret på detta blir också: Nej!

Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar (Satan)? … Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna?

2 Kor 6:15-16

---

Men för att du inte skall tycka det är ett för enkelt svar, vill jag ge dig några utgångspunkter för det.

Allah är ett arabiskt ord, som översatt till svenska betyder gud. Ibland framförs tanken att Allah därmed skulle vara Gud. Men den slutsatsen håller inte. Det finns mängder av gudar som människor kallar gud, men därmed är självklart inte alla som kallas gud Gud.

… det finns många ”gudar” och många ”herrar” … bara en Gud, Fadern från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

1 Kor 8:5-6

”Men ändå”, protesterar du kanske, ”kan inte Allah och Gud vara samma i alla fall?”

Nej! Allah och Gud motsäger varandra på Bibelns mest centrala punkt: Jesus Kristus!

Gud bekänner Jesus som sin Son, den smorde, dvs Kristus (Messias) – Allah förnekar detta. Men eftersom Jesus Kristus, enligt Gud själv, är enda vägen till frälsning är Jesus så central att det inte går att förneka Honom – om man vill komma till Gud!

Att förneka Jesus Kristus – Hans offer, vår frälsning – är att förneka enda vägen till Gud. Att tro på Allah och det Mohammed lär om honom leder därför inte fram till Gud, bara till ”en gud”.

Den som förnekar Sonen (Jesus Kristus) har inte heller Fadern (Gud). Den som bekänner Sonen har också Fadern.

1 Joh 2:23

Men vidare säger Guds Ord att den som förnekar Jesus Kristus är Antikrist. Antikrist skall en dag träda fram på världsscenen och utropa sig själv som världens frälsare och gud. Men redan nu finns antikrister, sådana som förnekar Jesus som Kristus.

Vem är lögnaren om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. 

1 Joh 2:22

Det som skiljer islam från kristen tro – och som därmed sätter punkt för diskussionen – är alltså Jesus Kristus! Han är Guds erbjudna väg till frälsning – den enda vägen!

Allah förnekar att Jesus är Kristus. Gud fastställer att Jesus är Kristus. Dessa två sätt att förklara vem Jesu är, kan inte komma från samma gud. 

Men finns inte Jesus i islam? Ja, men inte som Kristus, Guds Son. Han dog inte på korset och uppstod inte. Tron på Jesus som frälsare blir därmed omintetgjord. Jesus har ju inte dött och uppstått för att försona oss med Gud (enl. islam): Detta är grunden i evangelium – där går kristen tro och islam helt olika vägar!

Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.

Apg 4:11-12

Sedan kom en laglärd fram för att pröva honom och frågade: ”Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?” Jesus sade till honom: ”Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du där?” Han svarade: ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Jesus sade till honom: ”Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.” Då ville mannen rättfärdiga (dikaioō) sig och frågade Jesus: ”Vem är då min nästa?” 

Luk 10:25-29

Bibeltexten ovan översätter ordet dikaioō, i sista meningen, med ”rättfärdiga”, andra översätter det med ”försvara”, kanske kan man skriva ”urskulda eller ursäkta”. Dvs mannen försökte dölja sig bakom okunnighet. 

Med modernt språk hade kanske Lukas istället skrivit att han försökte ”slingra sig”. 

För problemet med denna typ av agerande, är att Gud redan vet allt om oss! Vi kan urskulda oss inför varandra, men aldrig inför Gud.

Gud vet hur många gånger Han talat till dig om att du behöver bli frälst och Han vet att du förstått men försökt slingra dig undan och skjuta upp beslutet. Då kommer du inte kunna stå inför Honom och säga: ”Men jag förstod ju inte…” 

Livets bok kommer en dag att öppnas, då är frågan kommer ditt namn stå där eller ej?

För även om vi lever i världen, strider vi inte på världens sätt. Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud.

1 Kor 10:3-5

Man menar ibland att industrialismen tagit död på tron och upplevelser av den andliga världen. Detta är inte enda orsaken – inte ens huvudorsaken. Det farliga fördunklandet, är däremot ett medvetet politiskt beslut, som grundat sig på politisk övertro. 

Den politiska läran, som styrt och styr det moderna samhället, arbetar aktivt för att avskriva det andliga, förnekar dessa krafter och hävda att allt handlar om mänskligt förnuft, vilja, känslor, agerande osv. Men ett fungerande sekulärt samhälle, existerar bara i politisk fantasi. För…

Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. 

Ef 6:12

I praktiken lever alla samhällen inneslutna i ett större andligt sammanhang. Där får ondskans andekrafter fritt spelrum att verka, när de osynliggörs och förnekas.

Det är nämligen inte så enkelt att det enbart är ur människans eget förnuft som ont och gott kommer. När förnuftet upphöjs till gud, blir det kaos. Till stora delar styr människan sitt förnuft, men det finns krafter hon inte rår på och inte kan uppfatta, annat än genom att våga se och erkänna hur samhället allt mer demoraliseras och demoniseras på område efter område – när Gud kastats ut.

”Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.”

Joh 3:17-18

Upplever du talet om frälsningen och Jesus Kristus som skrämmande, eller kanske rent av hotfullt? Då är du inte ensam. Orden ovan uttalar Jesus Kristus själv – för snart 2000 år sedan. Kanske upplevde människor redan då hur Gud framställdes som hotfull. Men Jesus vill med dessa ord ta udden ur människors negativa missuppfattning. 

Gud finns, Han är skaparen! Människan kan inte ändra det och med sin existens är hon själv beviset för ”en högre makt” – Gud. Men människans flykt från sin Skapare – vilket började med att Djävulen (ormen) lockade henne och att hon lät sig lockas – blev och är hennes egen dom. En dom hon alltså själv dragit över sig och inte kan göra ogjord – i egen kraft.

Det är i denna statiska situation Gud sänder Jesus Kristus. Han kommer inte för att döma – det ”behövs” ju inte – utan för att upprätta en möjlig väg tillbaka till Gud.

Om du tycker Gud, Jesus Kristus och kristen tro känns hotfull – försök tänka om! Tro inte att Jesus kommit för att döma dig, Han har kommit för att rädda dig. 

Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var. Jesus sade: ”Fyll krukorna med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ”Ös nu upp och bär in det till värden.” Och de gjorde så. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin.

Joh 2:6-9

Jesus gör här ett under och ger oss samtidigt ett tecken. Bildligt förklarar Han att Han kommit för att avsluta det gamla förbundet, där yttre rening var en, av flera ”ritualer”, som påbjöds människan att försona henne med Gud. I det nya förbundet, som vi lever i, är det inte vi, som på detta sätt ”sträcker oss” mot Gud genom lagar och regler, utan Gud som sträcker sig till oss med nåd, genom Jesus Kristus.

För med Jesu Kristi död på korset, betalades allas vår skuld (synd) mot Gud och varandra. Genom vår tro och vårt accepterande av detta, blir vi fullkomligt försonade med Gud – en gång för alla. Att känna sig tvungen att förbättra detta, genom eget handlande, är att underkänna Jesu Kristi försoning.

När vi – därefter – vilar i att Han gjort allt, börjar vi en process som inifrån, genom Guds Ande i oss, formar oss att följa Guds vilja, vilken alltid överensstämmer med Guds lag. Men vi växer inte (helgas inte) genom agerande utifrån bokstaven, utan utifrån Anden. 

Därmed är bokstaven (lagen) inte en startpunkt eller en grund för vår Gudsgemenskap, men ändå en hjälp och ett mål. Ingen som är frälst, är bättre än någon annan – vi har kommit olika långt. Men målet (lagen) får vi aldrig förringa, förneka eller förvanska.

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett.

Matt 5:17-18

Frälsningserbjudandet – ett senapskorn

 ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd…”

Matt 13:13-32

Vad är det som får senapskornet att växa? 

Guds kraft, finns sedan skapelsen redan nedlagt i det, vad som  ytterligare behövs är att det blir sått. Till detta tvingar sig inte kornet självt, det måste få hjälp att komma till växtplatsen.

Gud tvingar sig inte på någon enda av oss. Du och jag måste öppna upp våra hjärtan för Honom – det är så det börjar – vi öppnar upp för Jesus Kristus och tar emot Hans frälsande nåd.  

Då sker ett mirakel i vårt liv och himmelriket – Guds rike – börjar växa i oss.

Skjut inte på beslutet! En dag kommer kornet att förmultna – som du och jag – istället för att gro. Då har fröets kraft och grobarhet gått förlorad. 

Hela sanningen

Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 

Joh 14:16

Vad innebär ”hela sanningen”? Är det att enbart tala om det positiva, att till exempel bara tala om fartens tjusning, i samband med bilkörning? Ingår inte också riskerna, i ”hela sanningen” om att åka fort?

Exemplet ovan kan överföras på mycket annat. Sanningen är ofta dubbelbottnad – ibland totalt polariserad. Men ganska ofta, vill vi bara se och tala om den positiva sanningen, den negativa är obekväm och vi vill helst slippa tala om den, eller ens tänka på den.

På samma sätt är sanningen om Gud, frälsningen och himmelriket bara halva sanningen – den bekväma och lättförmedlade delen. Men den sanningen har en motpol: Djävulen, domen och helvetet.

Hur obekväm den delen av sanningen än är, är den likväl en del av sanningen. Den delen utgör en nödvändig del av en helhet, som jag och du behöver förstå och ibland påminnas om, för att kunna uppfatta vad evangelium verkligen handlar om.

För frälsningen från Gud, är inte bara en bonus, eller ett möjligt tillval, här och nu. Frälsningen är en fritt erbjuden nödvändighet, för nuet – och för all framtid. 

Stadigt från början

Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan.

Matt 7:25

Jag drack mitt morgonkaffe, läste ett ord i Bibeln och såg på ljusstaken framför mig.

Ljuset i ljusstaken stod snett, såg ut att vilja trilla omkull och riskerade att börja droppa på bordet. Orsaken var lätt att upptäcka och gick att lösa. Men det gick inte att böja ljuset – det skulle bara resultera i att det bröts av.

Med försiktiga fingrar böjde jag den sneda ljushållarna som ljuset stod i rätt igen och ljusstaken blev som ny.

Jag kan inte själv gå tillbaka i livet och rätta till alla de misstag jag gjort. Men jag har en Far som vill förlåta. Han är min frälsning. Han ställer mig på säker grund och låter mig börja på nytt – på ny och säker grund.

En för många nästan ångestladdade fråga, i samband med frälsningen, är frågan om tro: ”Hur mycket tro behövs, för att bli frälst?”

Kanske har du aldrig funderat på detta, dvs i form av mängd – då skall du inte heller göra det. För tro är inget man kan bygga upp, som muskler. Man kan inte träna sig till ”tillräckligt mycket” tro – bita ihop, tvinga fram – prestera ett mätbart resultat. Tro är inte fysiskt mätbar, tro är en inre visshet, en inre övertygelse.

Tro börjar ofta med en aning, en fundering, en vilja som tar sig uttryck i att du söker förståelse för vad tro är – t.ex. att du läser denna sida. ”Något” har lockat dig att söka och läsa, detta är trons frö. Gud har planterat det i ditt hjärta! Detta är ingen slump och nu har nyfikenheten bildat en grodd, som visar sig i att du kommit hit.

Du bär alltså redan på ett frö – ja, ett redan spirande frö av tro! Tron har visat livstecken, så minns detta: Tro är inte mängd, tro är inre liv, som förändras, växer, blir starkare och starkare, och tar sig uttryck i vilja till livsförvandling. Tron ger din tillåtelse till Gud att låta Honom frälsa dig.

Du är påväg, i ett växande – värna och vårda din tro!