Kategori: Bli frälst

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. … Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå…

(ur Matt 5: 17-18).

Har Jesus satt lagen ur spel – upphävt den! Nej! Han har fullbordat dess avsikt.

Lagen bevisar att alla är syndare, utestängda från evigt liv i Guds ljus och hänvisade till en evighet i mörker och ondska. Men detta är inte Guds avsikt med människan. Han avsikt är gemenskap med oss, vilket inte är möjligt så länge vi är syndare.

Sanningen om lagen är att den visar sanningen om oss själva. Men det är inte ändå inte hela sanningen – Amen!

Sanningen om Jesus Kristus är att Gud sände Honom för att uppfylla lagens krav på dom och straff för vår olydnad. Hans offerdöd och uppståndelse blir vår försoning inför Gud. Lagen är kvar, men Jesus tar vår dom. När vi överlåter oss själva till Honom, blir vi delaktiga av Hans försoning.

Jesus sade till honom: ”Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror.” Genast ropade barnets far: ”Jag tror. Hjälp min otro!”.

Mark 9:23-24

Berättelsen påminner stark om den kluvenhet många känner inför frågan om tro: ”Jag vill tro – men kan inte”. Men vad är det egentligen man säger? Säger man verkligen: ”Jag tror inte!” Nej, man sätter ord på en inre längtan, som grundar sig i en faktisk sanning: ”Jag vet – innerst inne – att jag behöver tro och jag vet att det är möjligt, men min tro är så svag!” 

Denna tanke, detta korn, denna längtan, är inte en reaktion på någon slump, utan en yttring, en förnimmelse av ett inre liv, som vill komma ut, komma fram och få lev och växa. 

Att säga ”jag vill tro”, är ett erkännande av den tro som redan finns. Att säga ”jag tror inte” är ibland ett försök att kvävande att innerst inne, finns en tro som pockar, men som kan kosta mer än man vill betala.

Acceptera och gläd dig – du som vill tro – denna vilja är ett utslag av att du redan har tro. Erkänn den! Ge den näring! Låt den börja leva, växa och bli stark.  

Har varje människa en särskild och personlig sökningstid? 

Jesus säger: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.”

Joh 6:44

Hur skall man förstå detta? Kan inte människan själv bestämma när hon skall komma till Gud? 

Enligt Jesu ord ovan är det inte så. Orden vi ibland använder: ”Det är aldrig försent…” får inte tolkas så att människan själv avgör när det är dags. Detta är ”vackra ord”, som kan bli en vilseledande lögn!

Det kostar att bli frälst och det kostar att förbli frälst! Drar sig människan för att bli frälst är det oftast pga av kostnaden. Men den kostnaden blir inte lägre och har heller inga perioder av ”extrapris”. Anser hon sig inte har råd när Gud kallar, har hon inte råd heller imorgon, eller övermorgon, eller någon annan dag.

Därför måste människan – just du – ta vara på kallelsen, när Gud kallar just dig.

Gud kallar – Anden vill föda till nytt liv.

Jesus säger: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” 
Jesus säger: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.

Ur Joh 3: 3-6

Du svarar genom ett klart ”nej”, om du avvaktande tiger är det fortfarande ett ”nej”, då kallelsen är en uträckt gåva som måste tas emot. Du måste svara ”ja”, för att frälsning skall förverkligas.

Grip Guds kallelse när du hör den! Det kan bli försent, ja det kommer bli försent. För snart är kallelsens röst till frälsning kvävd av andra röster. Kanske hinner du inte höra rösten en gång till…

Låt mig först svara kort: Nej! 

”Men”, kanske du tänker, ”är det ändå inte så att Allah och Gud är samma gud, många teologer, präster och pastorer hävdar ju det.”

Svaret på detta blir också: Nej!

Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar (Satan)? … Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna?

2 Kor 6:15-16

---

Men för att du inte skall tycka det är ett för enkelt svar, vill jag ge dig några utgångspunkter för det.

Allah är ett arabiskt ord, som översatt till svenska betyder gud. Ibland framförs tanken att Allah därmed skulle vara Gud. Men den slutsatsen håller inte. Det finns mängder av gudar som människor kallar gud, men därmed är självklart inte alla som kallas gud Gud.

… det finns många ”gudar” och många ”herrar” … bara en Gud, Fadern från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

1 Kor 8:5-6

”Men ändå”, protesterar du kanske, ”kan inte Allah och Gud vara samma i alla fall?”

Nej! Allah och Gud motsäger varandra på Bibelns mest centrala punkt: Jesus Kristus!

Gud bekänner Jesus som sin Son, den smorde, dvs Kristus (Messias) – Allah förnekar detta. Men eftersom Jesus Kristus, enligt Gud själv, är enda vägen till frälsning är Jesus så central att det inte går att förneka Honom – om man vill komma till Gud!

Att förneka Jesus Kristus – Hans offer, vår frälsning – är att förneka enda vägen till Gud. Att tro på Allah och det Mohammed lär om honom leder därför inte fram till Gud, bara till ”en gud”.

Den som förnekar Sonen (Jesus Kristus) har inte heller Fadern (Gud). Den som bekänner Sonen har också Fadern.

1 Joh 2:23

Men vidare säger Guds Ord att den som förnekar Jesus Kristus är Antikrist. Antikrist skall en dag träda fram på världsscenen och utropa sig själv som världens frälsare och gud. Men redan nu finns antikrister, sådana som förnekar Jesus som Kristus.

Vem är lögnaren om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. 

1 Joh 2:22

Det som skiljer islam från kristen tro – och som därmed sätter punkt för diskussionen – är alltså Jesus Kristus! Han är Guds erbjudna väg till frälsning – den enda vägen!

Allah förnekar att Jesus är Kristus. Gud fastställer att Jesus är Kristus. Dessa två sätt att förklara vem Jesu är, kan inte komma från samma gud. 

Men finns inte Jesus i islam? Ja, men inte som Kristus, Guds Son. Han dog inte på korset och uppstod inte. Tron på Jesus som frälsare blir därmed omintetgjord. Jesus har ju inte dött och uppstått för att försona oss med Gud (enl. islam): Detta är grunden i evangelium – där går kristen tro och islam helt olika vägar!

Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.

Apg 4:11-12

Sedan kom en laglärd fram för att pröva honom och frågade: ”Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?” Jesus sade till honom: ”Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du där?” Han svarade: ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Jesus sade till honom: ”Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.” Då ville mannen rättfärdiga (dikaioō) sig och frågade Jesus: ”Vem är då min nästa?” 

Luk 10:25-29

Bibeltexten ovan översätter ordet dikaioō, i sista meningen, med ”rättfärdiga”, andra översätter det med ”försvara”, kanske kan man skriva ”urskulda eller ursäkta”. Dvs mannen försökte dölja sig bakom okunnighet. 

Med modernt språk hade kanske Lukas istället skrivit att han försökte ”slingra sig”. 

För problemet med denna typ av agerande, är att Gud redan vet allt om oss! Vi kan urskulda oss inför varandra, men aldrig inför Gud.

Gud vet hur många gånger Han talat till dig om att du behöver bli frälst och Han vet att du förstått men försökt slingra dig undan och skjuta upp beslutet. Då kommer du inte kunna stå inför Honom och säga: ”Men jag förstod ju inte…” 

Livets bok kommer en dag att öppnas, då är frågan kommer ditt namn stå där eller ej?

För även om vi lever i världen, strider vi inte på världens sätt. Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud.

1 Kor 10:3-5

Man menar ibland att industrialismen tagit död på tron och upplevelser av den andliga världen. Detta är inte enda orsaken – inte ens huvudorsaken. Det farliga fördunklandet, är däremot ett medvetet politiskt beslut, som grundat sig på politisk övertro. 

Den politiska läran, som styrt och styr det moderna samhället, arbetar aktivt för att avskriva det andliga, förnekar dessa krafter och hävda att allt handlar om mänskligt förnuft, vilja, känslor, agerande osv. Men ett fungerande sekulärt samhälle, existerar bara i politisk fantasi. För…

Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. 

Ef 6:12

I praktiken lever alla samhällen inneslutna i ett större andligt sammanhang. Där får ondskans andekrafter fritt spelrum att verka, när de osynliggörs och förnekas.

Det är nämligen inte så enkelt att det enbart är ur människans eget förnuft som ont och gott kommer. När förnuftet upphöjs till gud, blir det kaos. Till stora delar styr människan sitt förnuft, men det finns krafter hon inte rår på och inte kan uppfatta, annat än genom att våga se och erkänna hur samhället allt mer demoraliseras och demoniseras på område efter område – när Gud kastats ut.

”Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.”

Joh 3:17-18

Upplever du talet om frälsningen och Jesus Kristus som skrämmande, eller kanske rent av hotfullt? Då är du inte ensam. Orden ovan uttalar Jesus Kristus själv – för snart 2000 år sedan. Kanske upplevde människor redan då hur Gud framställdes som hotfull. Men Jesus vill med dessa ord ta udden ur människors negativa missuppfattning. 

Gud finns, Han är skaparen! Människan kan inte ändra det och med sin existens är hon själv beviset för ”en högre makt” – Gud. Men människans flykt från sin Skapare – vilket började med att Djävulen (ormen) lockade henne och att hon lät sig lockas – blev och är hennes egen dom. En dom hon alltså själv dragit över sig och inte kan göra ogjord – i egen kraft.

Det är i denna statiska situation Gud sänder Jesus Kristus. Han kommer inte för att döma – det ”behövs” ju inte – utan för att upprätta en möjlig väg tillbaka till Gud.

Om du tycker Gud, Jesus Kristus och kristen tro känns hotfull – försök tänka om! Tro inte att Jesus kommit för att döma dig, Han har kommit för att rädda dig. 

Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var. Jesus sade: ”Fyll krukorna med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: ”Ös nu upp och bär in det till värden.” Och de gjorde så. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin.

Joh 2:6-9

Jesus gör här ett under och ger oss samtidigt ett tecken. Bildligt förklarar Han att Han kommit för att avsluta det gamla förbundet, där yttre rening var en, av flera ”ritualer”, som påbjöds människan att försona henne med Gud. I det nya förbundet, som vi lever i, är det inte vi, som på detta sätt ”sträcker oss” mot Gud genom lagar och regler, utan Gud som sträcker sig till oss med nåd, genom Jesus Kristus.

För med Jesu Kristi död på korset, betalades allas vår skuld (synd) mot Gud och varandra. Genom vår tro och vårt accepterande av detta, blir vi fullkomligt försonade med Gud – en gång för alla. Att känna sig tvungen att förbättra detta, genom eget handlande, är att underkänna Jesu Kristi försoning.

När vi – därefter – vilar i att Han gjort allt, börjar vi en process som inifrån, genom Guds Ande i oss, formar oss att följa Guds vilja, vilken alltid överensstämmer med Guds lag. Men vi växer inte (helgas inte) genom agerande utifrån bokstaven, utan utifrån Anden. 

Därmed är bokstaven (lagen) inte en startpunkt eller en grund för vår Gudsgemenskap, men ändå en hjälp och ett mål. Ingen som är frälst, är bättre än någon annan – vi har kommit olika långt. Men målet (lagen) får vi aldrig förringa, förneka eller förvanska.

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett.

Matt 5:17-18

Frälsningserbjudandet – ett senapskorn

 ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd…”

Matt 13:13-32

Vad är det som får senapskornet att växa? 

Guds kraft, finns sedan skapelsen redan nedlagt i det, vad som  ytterligare behövs är att det blir sått. Till detta tvingar sig inte kornet självt, det måste få hjälp att komma till växtplatsen.

Gud tvingar sig inte på någon enda av oss. Du och jag måste öppna upp våra hjärtan för Honom – det är så det börjar – vi öppnar upp för Jesus Kristus och tar emot Hans frälsande nåd.  

Då sker ett mirakel i vårt liv och himmelriket – Guds rike – börjar växa i oss.

Skjut inte på beslutet! En dag kommer kornet att förmultna – som du och jag – istället för att gro. Då har fröets kraft och grobarhet gått förlorad.