Kategori: Bli frälst

Gud har gjort oss

Tänk på att Herren är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva… /ur Ps 100:3

Hur kan du tro att du klarar dig utan Honom? Hur kan mänskligheten, Sveriges folk och du klaga över att det är som det är, när människa brutit sig loss från Gud, vänt Honom ryggen, vänder Honom ryggen – igen och igen.

”Kan själv!” Är barnets trotsiga ord inför sina föräldrar. Den vuxna ansvarsfulla människans trotsiga agerande inför Gud ropar ordlöst: ”Vi klarar oss själva!”

Så gick det som det gick – så går det som det går.

Men det finns en möjlighet, för dig som enskild. En väg, bara en, öppnad tillbaka till Gud vår skapare. Men du måste själv börja vandra på den, tillsammans med Jesus Kristus, Han är nyckeln.

Detta är ett personligt, medvetet val. Denna möjligheten är inte kopplad till medlemsskap i någon kyrka. Det är din personliga bekännelse av din egen otillräcklighet, och din vilja att sätta Jesus Kristus som Herre i ditt liv.

Du kommer kanske inte alltid lyckas göra allt rätt. Men ditt hjärta måste bära på vilja och ärlighet. Även om du snubblar faller – bekänn, res dig på nytt och fortsätt på vägen.

Den enkla sanningen

När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan. /Joh 19:30

”Det är fullbordat!” Orden är Jesu Kristi sista ord, innan Han ger upp andan och dör.

Vilka underbara ord. Med dessa ord öppnas vägen mellan oss och Gud. Med dessa ord bryts det som, ända sedan syndafallet, hindrat vår gemenskap med Fadern.

Jesus säger inte: ”Jag har gjort vad jag kan, nu måste du också se till att göra vad du kan, sedan är allt fullbordat.” Nej, med Jesu död och uppståndelse är det fullbordat! Amen!

Vi är erbjudna och utpekade en orubblig och fast grund och en redan lagd väg. Vi får börja bygga på den grunden, vi börja följa den vägan. Det finns inget mer att lägga till.

Så lägg inte till något för att fullborda det redan fullbordade – då riskerar du rasera vad Gud gjort – då underkänner du ju Hans verk och tar på nytt till dig ormens lögn: ”Ni kan klarar det utan Gud.”

Lämna det gamla!
Börja bygga nytt!

”Det är fullbordat!”

Vår enda frälsning

Jesus sade …: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. /Joh 14:6

Om vi inte tror på Jesus, hur blir det då? Ja, då finns varken nåd eller himmelrike att få. Då blir döden en permanent skilsmässa från Gud och kärlek. Då återstår bara en kall och kärlekslös evighet.

Låt oss därför aldrig falla i fällan att gömma undan Jesus Kristus eller negligera Honom och enbart tala om Gud, för att inte störa relationen med olika religioner. Jesus är människans enda frälsning!

Så även om ordet Gud, skulle kunna var en form av ”minsta gemensamma nämnaren”, i samtal med olika religiösa grupperingar, är inte Gud möjlig att skilja från Jesus Kristus, Sonen. Gud och Sonen är ett och blir därmed det som omöjliggör synkretism.

Vi behöver förstå och hålla fast vi detta, särskilt gentemot islams barn och företrädare. För även om islam förföriskt kan tala om Jesus, är det inte Jesus Kristus – Han som är ett med Fadern – som avses.

Islams Jesus är inte Guds Jesus.

Hela vägen

De gick då in i graven och såg en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han har uppstått, han är inte här! /Mark 15:5-6

Var och när söker du – och kanske tycker dig ana – Gud och Jesus Kristus? Är det vi ljuständningen vid någons grav? Är det vi någons begravning, eller vid minnet av någon nära och kär som du mist?

Det är inte fel med dessa reflektioner, men vart leder de dig? Blir Jesus levande för dig i ditt liv här och nu, eller förblir Han bara en religiös ikon, en temporär tröst?

Vi har den gångna helgen firat ”Alla Helgons dag”. Kanske har den väckt känslor, frågor och ett flyktigt hopp. Ta vara på detta. Sopa det under under mattan. Ta tag i dina frågor och funderingar!

Jesus är inte bara tillfällig religiös tröst, vid en grav. Han är här och nu och vill vara med i ditt liv – alltid, fullt ut och hela vägen!

Uppifrån och ner

Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan. Då brast förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ner. /Mark 15:37-38

Oh, vilken djup och tacksam glädje vi får känna inför orden ovan – vilken manifestation!

Förlåten brast i två stycken, uppifrån och ner. Vägen är nu helt öppen till Fadern. Det blev inte bara en liten rev, som vi tvingas treva oss igenom. Vi behöver inte lyfta på nedkanten för att kunna kika in. Vi har fritt tillträde – i Jesu Kristis namn.

Allt som hindrade oss att nå Gud Fadern, är röjt ur vägen, vi behöver inte röja mer. Det som var mellan oss och Gud – våra synder – har Gud, genom sin Son tagit bort.

Vår frälsning – som vi inte förmår förtjäna – ges oss i valet av Jesus Kristus som Herre.

Gud, som var där uppe, rev sönder vårt fängelse – uppifrån sig själv och ner. Vår frälsning kommer inte från oss själva, nej den kommer uppifrån Fadern, genom Sonen, ner till oss.

Vi får nu komma Honom nära och smaka himmelriket redan här.

Genom Jesus Kristus

Hebreerbrevet 10:19-25 är ett starkt uppmuntrande textavsnitt. Jag stannar vi några verser.

Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som Han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. /Heb 10:19.20

Vilket underbart löfte – pris ske Gud. Vi får komma Gud helt nära. Vi får med barnslig frimodighet gå fram till Honom, tala med Honom och be Honom om det som ligger på våra hjärtan – och ”vi vet att Han hör oss” (1 Joh 5:15). För mig, i min egen köttsliga klädnad, är det omöjligt, men i kraft av Jesus Kristi blod är det möjligt.

Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för Han som har gett oss löftet är trofast. /Heb 10:23

Står detta löfte alltid fast? Ja och Amen! Vad som än händer kommer Gud aldrig svika sitt löfte. Gud står fast vid sitt ord, vägen till Fadern är öppen. Skynda dig, ta tag i löftet medan du kan.

Jesus Kristus är vägen, enda vägen! (Joh 14:6)

30 cm från Guds rike

När Jesus hörde att mannen hade svarat klokt, sade han till honom: ”Du är inte långt från Guds rike.” /Ur Mark 12:28-34 v 34

Mannen Jesus talade med var en skriftlärd. Vi skulle kunna kalla honom bibelkunnig, teolog, bibelsprängd eller varför inte bibelnörd. Mannen viste mer om Bibeln (GT) än de flesta av oss, men han var ändå inte frälst. Han var inte långt ifrån Guds rike, men ändå – trots sin kunskap – var han inte med i Guds rike.

Jag tror inte mannen var någon hycklare eller att han var skenhelig, men Bibelns budskap hade inte fått sjunka ner från hjärnan till hjärtat. Han var – bildligt talat 30 cm från Gudsriket – avståndet mellan hjärna och hjärta.

Vi måste ge akt på oss själva, var sitter tron? Är Jesus en teori i vår hjärna, eller är han det pulserande livet i vår hjärta, källan i vårt inre med levande vatten.

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. /Rom 10:9

Jesus Kristus är nyckeln

”Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan Honom som har sänt mig.” /Mark 9:37

Det finns många religioner i världen, de menar sig alla ha nyckeln till gemenskap med Gud. Den nyckel är gjord av vår egna förmåga att leva upp till de krav och förväntningar som religionernas gudar har på oss. Vi är, enligt dessa religioner, var och en av oss sin egen nyckels smed.

Kristen tro förlitar sig inte på sådan relegionsfilosofi, utan vilar på Guds och Jesu Kristi Ord. Dessa ord är otvetydiga. Jesus Kristus är nyckeln, till porten, till vägen, till Gud. Han är den enda!

Människan förmår aldrig i egen kraft prestera sin fräsning! Frälsningen är en gåva från Gud – omöjlig att förtjäna – och vi får den enbart genom att tro på och ta emot Jesus Kristus som Herre.

Du kan alltså inte bara tro på Gud och hoppa över Jesus – Jesus Kristus är nyckeln.

”Gud sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom.” /1 Joh 4:9

Får utan herde

När Jesus steg ur båten såg han en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt. /Mark 6:34

Jag måste få säga att jag upplever att bilden av dåtidens människor – som ”får utan herde” – stämmer väl över ens med bilden av det nutida Sveriges människor. Genom en politiskt noggrant genomförd avkristning, har Sverige gjorts till ett sekulärt land. Utan Guds ledning och undervisning har man skapat ett ”folk utan herde”.

Jesus gjorde inte så. Han visste vem Hans Fader var. Han mixade inte religioner och förvirrade inte. Han undervisade grundligt vad Fadern gav Honom att undervisa. Han undervisade vad Guds Ord lärde.

Du och jag är satta att gå i Jesu fotspår. Att visa ”ett folk utan herde” att det finns en Herde, som vill samla och skydda dem. Som har ett syfta och en mening med varje människas liv – och ett himmelskt slutmål.

Du och jag måste visa att det finns en Herde, som vill att vi skall följa Honom till en frihet, som inget annat och ingen annan kan erbjuda.

Straff eller konsekvens

Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds en
födde Sons namn. /Joh 3:17-18

Orden”straff” och ”konsekvens” blandas ofta ihop när vi talar om Gud, himmelen och helvetet. Ofta upplever jag att man gör det omedvetet, men periodvis har man gjort det medvetet i svavelosande helvetespredikningar.

Är talet om helvetet en lögn? Nej, vi måste våga berätta sanningen! Men är helvetet ett straff eller en konsekvens – här måste vi vara tydliga.

Gud straffar inte, Hans ger oss istället en unik möjlighet att slippa en konsekvens. Vad är skillnaden?

Enkelt kan man säga att straff är något som någon tilldöms. Medan konsekvens är en naturlig följd av eget handlande.

Helvetet är en konsekvens av synd, inte ett straff från Gud. Gud erbjuder oss himmelen. Han vill inte att en enda människa skall gå förlorad. Men Han accepterar en människas beslut att leva kvar under konsekvensen av sitt handlande.