Petrus inleder sitt andra brev med att specificera mottagargruppen:
“…dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått samma dyrbara tro som vi.”
Han önskar dem:
“Nåd och frid … i allt rikare mått genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus.”
Det är så vi skall se på varandra: Vi har alla fått en dyrbar tro, av nåd. Ingen är mer, ingen är mindre. Vi är till och lever som Guds barn, genom Guds nåd, då vi ju är födda på nytt genom samme Gud…
Och vi önskar varandra “nåd och frid”, genom den kunskap vi får när vi lär känna Gud och vår Herre Jesus.
Den kunskapen förhäver sig inte. Den kunskapen för oss till förståelse för vilka vi var utan Gud och vilka vi blivit med Gud. Den kunskapen delar vi med varandra.
Människor utanför vår gemenskap förstår inte detta. De menar att tron går att läsa sig till eller diskutera sig fram till, men tron måste upplevas. Först när kunskapen om Gud och Herren Jesu nåd tagits emot, får livet ett mål och en mening – då dämpas också teologins sargande diskussioner.
Självklart, bilden är tagen vid Hornborgarsjön för ett par veckor sedan. Men eg skull det stå:
Guds nåd
kan inte fattas,
men upplevas.
Min dyslexi sätter ofta “käppar i hjulet”. Vill du kan jag försöka fixa det? Men orden går ju att uppfatta som ett samtal med Gud också.
Verkar som du redan fixat det.
/ Sol-Britt
Får jag låna din bild till ett protokoll jag ska skriva. Brukar alltid avsluta med bild, bibelord eller något annat.