Hör detta, alla folk! Lyssna, alla som lever i världen, både låg och hög, rik som fattig. Min mun ska tala vishet, mitt hjärtas tanke ska vara förstånd.
Ps 49:2-4
När jag var ung, gillade jag klassisk musik: Alvén, Dvorak, Petersson-Berg, Grig var några favoriter. I de brusande mästerverken, kunde jag koncentrera mig och lyssna in ett enstaka instrument. Jag kunde säga till någon jag försökte dela mitt intresse med: “Men lyssna till oboen.” eller “Hör du inte flöjten?”. Men nej…
Jag tycker fortfarande om dessa verk, fast andra intressen har tagit över och hörseln är inte vad den varit. Nu inser jag, när jag tänker på hur andra missade detaljerna: “Det handlar om träning.” Att kunna lyssna in och urskilja.
Vi har på liknande sätt andliga öron som hör Gud. Dessa öron måste tränas. Vi måste ta tid att lyssna in Gud, annars kommer världens allt mer påträngande brus göra oss döva och för oss vilse.