Jesus sade till honom: “Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror.” Genast ropade barnets far: “Jag tror. Hjälp min otro!”.
Mark 9:23-24
Berättelsen påminner stark om den kluvenhet många känner inför frågan om tro: “Jag vill tro – men kan inte”. Men vad är det egentligen man säger? Säger man verkligen: “Jag tror inte!” Nej, man sätter ord på en inre längtan, som grundar sig i en faktisk sanning: “Jag vet – innerst inne – att jag behöver tro och jag vet att det är möjligt, men min tro är så svag!”
Denna tanke, detta korn, denna längtan, är inte en reaktion på någon slump, utan en yttring, en förnimmelse av ett inre liv, som vill komma ut, komma fram och få lev och växa.
Att säga “jag vill tro”, är ett erkännande av den tro som redan finns. Att säga “jag tror inte” är ibland ett försök att kvävande att innerst inne, finns en tro som pockar, men som kan kosta mer än man vill betala.
Acceptera och gläd dig – du som vill tro – denna vilja är ett utslag av att du redan har tro. Erkänn den! Ge den näring! Låt den börja leva, växa och bli stark.