När Jesus hade sagt detta, ropade han: ”Hör, du som har öron att höra med!”
Luk 8:8
Orden ovan avslutar liknelsen om såningsmannen.
Om vi varit där, är jag övertygad att vi upplevt vibrationer i Jesu rop. I Hans röst låg kärlek, omsorg, och förtvivlan. När Jesus sa något var det viktigt att höra, så man kunde lyssna.
Men alla hörde inte och gör det inte heller idag. Man var och är upptagen av allt annat man tillåter tränga sig på. Man kan inte höra och inte lyssna.
Men du är inte döv, du hör och till dig ropar Han: ”Lyssna! Jag måste få tala med dig.” De som inte hör, hör inte, men du gör det – stanna upp och lyssna!
Vilken förtvivlan blir det inte annars en dag, då du tvingas erkänna: ”Jo, jag hörde faktiskt, men jag lyssnade aldrig.”
Lyssna!