Kan goda gärningar frälsa människan, eller kommer den som levt perfekt ändå missa paradiset?
En laglärd sa ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” / Luk 10:27
Där är svaret: Kärlekslösheten mot Gud och nästan, pekar på syndens dubbla natur.
Synden föddes ur kärlekslöshet mot Gud, kärlekslösheten mot nästan blev reaktionen. Revolten mot Gud (1 Mos 3:1-5) tvingade oss själva ta ansvar, då vi satte oss över Gud.
Det finns de som lyckas bra med att leva rätt här, men inför Gud är de ändå syndare. Att återupprätta relationen med Honom, klarar de inte av. De är dömda och bär denna synd med sig i graven – att ställas utanför paradisets gemenskap med Gud – utlämnade åt sig själva.
Men Gud har inte lämnat människan åt sin oförmåga. Han har sänt Sonen och skapat en möjlighet till gemenskap, en väg – den enda – till relation med Sig Själv.
Tron på Jesus Kristus är den vägen. Låt ingen lura dig med att du kan skapa en väg själv. Goda gärningar, löser inte syndens dubbla natur.