”En åker som dricker regnet som ofta faller på den och som ger god gröda åt dem som den brukas för, den åkern får välsignelse från Gud. Men bär den törnen och tistlar är den värdelös, och förbannelsen är inte långt borta. Slutet blir att den bränns av. ”/ Heb 6:7-8
Författaren delar här en liknelse, med en grupp människor, där man anar en risk, och där författaren behöver påminna om de välsignelser de upplevt.
Verserna talar om ett blomstrande och ett vägval. Om fortsatt god skörd, eller en skörd av törne och tistlar.
Vår framtid som land ligger i Guds välsignande händer. Jag ser Gud som välsignande, inte som straffande – detta är viktigt .
Gud vill välsigna! Det är möjligt när vi låter oss omslutas av Honom. Drar vi oss undan – vänder Gud ryggen – är det inte Guds straff som drabbar oss, utan effekten av att vi lämnar Guds beskyddande närvaro. Vi väljer ju bort Honom.
Låt oss fråga oss: Vart är Sverige påväg? Hur kan vi – du och jag – påverka vårt lands vägval. Skall vi tänja Bibelordets gränser, tills försvaret brister? Eller skall vi på nytt klä oss i Guds vapenrustning – och segra?