Är det laget som samlas runt minnet av segrarna från förr, som spelar på gamla meriter.
Är det laget som passivt samlas runt egna målet?
Är det laget som pekar på motståndarlagets fel och brister, eller som enbart koncentrerar sig på att upptäcka motståndarlagets finter och lömska attacker?
Är det laget som möter motståndarlaget i dumdristig kärleksfull välvilja och hjälper motståndarlaget, att styra deras bollar och puckar in i det egna målet?
Eller är det laget som ligger på, som går till strid, som anfaller och inte låter motståndarlaget få ens en chans att känna segervittring.
Du vet svaret – eller hur.
Svensk kristenhet började på 70-talet leva på gamla segrar, började krama motståndaren och överlämnade till motståndaren att styra matchen.
Vi skall ändra på det nu, för än är inte matchen slut!
Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. / Matt 24:6
Nu tar vi över! Guds folk under Guds och Andens ledning!