Författare: Bertil Rosenius

Rubriken kanske förvånar? ”Jesus är vår frälsare, vem är viktigare för vår nåd och relation med Gud?” Sant, om vi bara gör halt vid frälsningen, men vi skall vidare.

Vad innebär frälsning? Jesus säger: ”Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.” (Joh 3:5-6)

Vår frälsning är därmed inte enbart nåd och befrielse från synd – för att kunna få gemenskap med Fadern. Frälsningen är födelsen av ett helt nytt liv – smaka på orden nytt liv – en annan sorts liv. Det livet är inte kött, känslor, själ, tanke… det är ande! Det andefödda livet i oss griper tag i och verkar livet med Fadern.

Jesus frälser och möjliggör. Anden lever gemenskapen med Fadern. Om vi förtrycker Anden – dvs syndar – kväver vi på nytt livet med Fadern.

Men inte nog med detta, Jesus säger också: ”…jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. … när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen.” (ur Joh 16:7-13)

Anden är inte en bonus! Anden är så viktig, att Jesus Kristus, Gud Son, vår frälsare, tar ett steg tillbak, för att ge utrymme för Andens oerhört viktiga fortsatta verk med oss och vårt uppdrag i världen.

Men vi måste alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till frälsning genom att ni helgas av Anden och tror på sanningen.

2 Thess 2:13

Att vara helgad betyder att vara utvald av och för Gud. Man kan förstå det som ett annat ord för frälst. Genom Den Helige Andes nyfödande, blir vi utvalda, dvs. ryckta ur världens grepp och förvandlade till Guds barn – helgade åt Gud. Men därmed är vi inte färdiga.

Vi formas ständigt som Hans barn hela livet, även om vi blir 80, 90, 100 år eller mer. Vi är helgade – vi är Guds utvalda – men vi helgas också i en ständigt pågående ”process”. Som Guds barn måste vi låta Guds Ande för oss vidare, med målet att bli lika Hans Son i hjärtats renhet, det leder till ett förnyat och förändrat handlande.

Denna helgelse är inte omedelbart och inte alltid smärtfritt och vi är på olika nivåer i processen. Medvetet låter vi Gud helga oss – hela livet igenom.

Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. … Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

1 Joh 1:7 & 9

Säkert har du hört uttrycket ”sopa under matta”. Dvs gömma något, inte våga ta diskussion, förtränga, inte erkänna… Man tror att blundar man för något, kommer det att försvinna med tiden.

Men där under mattan ligger det. Då och då snubblar vi på det, då och då stiger vi på det och det krasar och ömmar – försvinner gör det inte! Inte förrän det dras fram ur mörkret, ut i ljuset, först då kan det hanteras, bearbetas och så slängas i ”glömskans hav”.

Så är det också i vårt förhållande till Gud.

Han har lovat att slänga våra felanden i glömskans hav, om och när vi bekänner våra synder. När vi gör det, vet vi att Han är trofast och rättfärdig och förlåter.

Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden. Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar.

1 Pet 1:5-6

Att vara glad av rätt orsak är viktigt! Vår glädje är inte byggd på världens premisser – eller är den det? Om så, måste vi kanske tänka till. Självklart finns mycket här att glädjas över, men vi har nåden att få ha hela vår framtid tryggad – dvs för evigt. Vad vi än möter är den tryggheten outsläcklig och Paulus skriver till oss:

Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.

Rom 8:18

Och i motsats till världens tänk, där framgång och motgång motverkar varandra skriver han vidare:

Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.

Rom 8:28

Även det vi uppfattar som motgång, samverkar alltså till vårt bästa. Vi får känna trygghetens glädje, mitt i motgången – Amen!

…Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.

1 Joh 1:3

Hur lever vi ett segrande kristet liv? Det finns en grundläggande insikt: Vi präglas av det och dem vi omger oss med.

Hunden präglas av husse och matte. Barnet präglas av föräldrar och miljö. Manen och hustrun präglar varandra. Som kristna, präglas vi av gemenskap med Guds ord och bön – men också av världen vi väljer att leva i…

Insikten om att vår gemenskap präglar oss, är en insikt vi måste vi låta få effekt.

Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.

Ef 6:11

Den rustningen är en personlig gåva, som ges i gemenskap med Anden.

Hur mycket medvetenhet och tid ger vi den gemenskapen? Ett segrande liv handlar inte om tekniker, det handlat om att låta Gud – genom sin Ande – få prägla oss att bli lika Hans Son, Jesus Kristus.

Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild.

Rom 8:29

Orden var vanliga som avslutning på möten man hade när jag var nyfrälst – 1969. ”Vi möts till gudstjänst nästa söndag – om Jesus dröjer.”

Jag uppfattade aldrig denna hälsning som en tom fras. Meningen med orden kom från medvetna och övertygade hjärtan. Vi uppmanades vara beredda på att Jesus kunde komma när som helst. Vi påmindes och påminde varandra om det, gång på gång. Budskapet var levande.

Idag står man i talarstolarna och talar engagerat om utvecklingen de kommande 20, 30 åren, man gör det som om inget kan komma emellan.

Var har budskapet och påminnelsen om Jesu återkomst tagit vägen? Var har predikningar om ändens tid tagit vägen? Hur lär sig dagens besökare förstå begrepp som uppryckandet, återkomsten, tusenårsriket, det nya Jerusalem? Hur ofta varnas för pågående förförelser och kommande prövningar?

Vore det inte minst lika lämpligt att vi göra varandra uppdaterade och uppmärksamma på vad som börjar hände redan nu – som att vi talar om vad vi skall se fram emot 2050?

Jag vill inte skapa strid om tidpunkten för uppryckandet – jag vill väcka till medvetenhet!

Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att slutföra bygget?

Luk 14:28

”Men skall vi inte berätta om hur underbart det är att vara frälst och vara Guds barn? Hur saligt allt är?”

Jo, det kan vi med rätta göra, för inga är ju tryggare ”än Guds lilla barnaskara”. Men för Guds barnaskara finns det också kostnader. Valet av Jesus som Herre, medför också kors och strid.

Bli därför inte förvånad om ditt val – att följa Jesus – ibland blir jobbigt och om begreppet ”ibland” kanske blir till långa perioder. Det är inte brist på tro hos dig, som får dig att gå igenom lidande av olika slag, snarare tvärt om! Satan besvärar sig inte med att försöka få dem på fall, som inte utgör ett hot. Han låter dem gärna slumra vidare i världslig förnöjsamhet.

O, besinna hwad det kostar,
Öfwerwäg din sak i tid.
Korset först — och kronan sedan,
Strid — och sedan ewig frid.

/Lina Sandell 1859

Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be.

1 Pet 4:7

Nog är det väl självklar att vi som Guds barn skall vara nyktra? Jo, men jag tror vi måste lägga ner mer i ordet än bara nyktra från alkohol. Petrus knyter ihop ordet med: ”Var förståndiga…”

Att vara förståndig och nykter innebär att ha medvetandet på sin spets. Att ha sin andliga känslighet på topp. Att se och försöka förstå tecknen, genomskåda lögnerna och pröva allt, utifrån Guds Ord. Vår tid är full av tecken.

Se på den global maktkoncentration, med FN, WEF, WHO m.fl. pusselbitar och fragment för en kommande nya världsordning – i profana sammanhang kallad ”the New World Order”.

Se också på medias ständiga utarmande på människors framtidstro: Globala pandemier, global ekonomisk kollaps, global oåterkallelig miljöförstöring, ett 3:e världskrig…

Maktkoncentreringen skapar en plattform för en världshärskare och de ständiga katastrofhoten bygger upp en panikartad och aningslös längtan efter en frälsare – stark nog att ”rädda och leda” världen.

Världen väntar på Antikrist – Djävulens Kristus – utan att förstå det.

Lägg därför bort… (1 Pet 2:1)
Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort… (Ef 4:22)
Men nu ska också ni lägga bort… (Kol3:8)
Lägg därför bort… (Jak 1:21)

Vad det är vi skall lägga bort, kan vi läsa själva och jag hoppas att vi var och en vet vad det gäller. För detta ”lägga bort” är en personlig process – helgelse – den är påkallad, för att vi allt mer skall bli lika Hans Son.

Låt oss bara inte blanda ihop detta med vägen till frälsning, helgelsen är vägen som följer efter frälsningen – som pågår hela livet. Helgelsen, bortkopplad från frälsning av nåd frälser inte, vi måste bekänna oss som syndare, erkänna behovet av nåd och välja Jesus Kristus som Herre. Därefter lyssnar vi till och följer orden om ”lägga bort”.

Ni är ju födda på nytt… (Pet 1:23)

De orden finner vi strax innan vi läser orden ”Lägg därför bort…”. Har du fått nåden att påbörja resan – res då vidare.

Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig.

1 Pet 1:6-7

Guld är värdefullt! Mycket kan brinna upp, förstöras, tappa värde, men guld… Ändå, skriver Petrus: ”Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld…”

Även om guld är värdefullt och nästa oförstörbart finns det något som är mer värdefullt – vår tro!

Vad är det då vi uppskattar och vårdar mest i livet? Det är en fråga vars svar blir en indikator. Hur mycket tid lägger vi ner för att vårda vår tro och hur mycket lägger ner vi för att vårda det jordiska – som vi en gång skall lämna?

Vi vet själva svaret på frågan – låt det leda oss vidare.