Författare: Bertil Rosenius

Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig.

1 Pet 1:6-7

Är det något som behöver får en bock i kanten, ni vet en sådan man fick i när man svarat fel på ett skolprov, så är det påståendet att kristen tro skulle vara lika med lycka. Jag skulle snarare vilja säga: ”Tro inte du skall bli lycklig för att du blir frälst, men du kommer få rätten att känna dig trygg.” För i frälsningen ligger en evighetsgaranti, utfäst av Honom som är av evighet – Gud.

Hur än världen förändras, rasar samman och fördärvas, är vi, som valt Jesus Kristus som Herre, frälst – räddade för en himmelsk evighet. Vi har inget att frukta, vi är vunna – ägda av Gud – och ingen tar något ifrån Honom.

Ibland behöver vi misslyckanden, för att lära oss att allt mer lita på Gud.

Men Jesus sa till Petrus: ”Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar.”

Ur Matt 16:23

Kanske säger du att du skulle vilja tro på Gud, men inte kan.

”Men”, säger jag, ”ser du inte hur hela skapelsen vittnar om Guds existens. Lyssnar du inte till människors vittnesbörd om erfarenheter av Gud.”
”Jo”, säger du: ”Men vetenskapen dementerar ju skapelsen och hävdar att allt blivit till i en stor Big Bang”.

Vetenskap, på detta område, är människotankar, antagande och teorier som inte ens vetenskapen själv kan lägga fram hållbara bevis för, ändå du väljer att tro på dessa teorier. Alltså är din tro något du valt – en tro byggd på människotankar. Jag bygger min tro på vad jag ser i skapelsen och på miljontals människors och egna erfarenheter.

Jag väljer att tro på vad jag ser och upplevt. För mig är det omöjligt att förneka Honom.

Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”

Matt 18:32-35

Vem är den ”onde tjänare” och vad får hans herre att reagera så?

Tjänare kan vara jag och du och orsaken är att vi inte behandlar våra frälsta syskon, som Gud behandlat och behandlar oss. Vi är inte förlåtna pga förtjänst, utan pga Guds kärlek, och nåd genom Jesu Kristi offer.

Berättelsens exempel är en pengaskulden, men det kan också finnas annat oförlåtet och Jesus säger: ”Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”

Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Matt 6:34

Versen är så ofta citerad att den stundtals upplevs som en kristen floskel. Men nej! Det är Guds Son som talar och igår fick jag i uppdrag att dela den med någon här (kanske några).

Bygg din dag på denna vers! Denna är sann, och lär dig skilja mellan planer och ältande oro, säger Anden.

Planera är något vi ofta göra, men det är inte samma som att oroa sig. Planer kräver stundtals uppmärksamhet och kraft, men oro gnager ständigt och tar ofta all kraft – så till den gräns att vi prioriterar bort tiden för gemenskapen med Honom.

I uppdraget ingår också påminnelsen om kören i en välkänd sång:

Någonstans bland alla skuggorna står Jesus,
för att hjälpa dig i nöden är han där.
Ser du efter, skall du finna att där står han,
för att lätta alla bördor som du bär.

Satt igår kväll och läste Guds Ord. Jag var i berättelsen om Getsemane där Jesus finner Petrus, Jakob och Johannes sovande, trots att de uppmanats att ”be och vaka”, Jesus uppmanar dem på nytt: ”Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.” (Mark 14:38)

Hur jag sedan hamnade på nästa ord vet jag inte, men det fyllde på: När den starke, beväpnad vaktar sin gård, får hans ägodelar vara i fred. (Luk 11:21)

Därifrån förflyttades min tankar till: Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. (Ef 6:11)

I det fysiska, är det ganska lätt att vara kristen i vårt land, i det andliga är det tvärt om. Där ligger djävulens listiga angrepp väl dolda i bekymmerslöshet och lättvindighet.

Låt oss vara vakna, med hela Guds vapenrustning som hjälp.

Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?

1 Kor 15:55

Han kom inte som krigsherre, inte som sändebud för någon gud, för att utrota dem som inte vill tro på den guden. Inte för att med våld tvinga folk erkänna någon Allah, eller slakta de som vägrade och göra dem till ett offer för guden.

Han kom inte för att slakta och offra andra, Han kom för att offra sig själv.

Han offrade sig och steg ned i dödsriket, krossade dödens seger, befriade dödens fångar. Därifrån uppstod Han, ur dödens grepp, sedan Han brutit sönder dödens udd.

Han kom inte som en krigsherre, Han kom som ett offer, för kärlekens och livets skull.

Prisad är Han – Jesus Kristus – för vad Han gjort och gör! Amen!

Genom hans sår har ni blivit helade. Ni var som får som gått vilse, men nu har ni kommit tillbaka till herden som beskyddar era liv.

Ur 1 Pet 2:24-25, Sv. Kärnbibeln

Vilken värme jag känner när jag läser ord, ”…ni har kommit tillbaka…”. Vi har alltså kommit hem igen.

Kristen tro är ingen ny religion. Kristen tro leder tillbaka till livets ursprung, till vårt hem och vår relation med Gud, skapelsens Fadern. Vi har inte kommit tillbaka genom prestation, utan genom obetalbar nåd.

När Jesus sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom, kom de fram till honom och frågade: ”Säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?” Jesus svarade dem: ”Se till att ingen bedrar er.”

Matt 24:3-4

Svaret Jesus ges kan först uppfattas som ”Goddag yxskaft”, det svarar ju inte alls på frågorna.

Men denna inledning – de första orden – är oerhört viktiga. Vi har själva ett stort och viktigt ansvar. Visserligen skall vår herdar vaka över oss, men i slutänden kan vi aldrig skylla på pastorn eller ledare.

”Se till…”, var medvetna, observanta, behåll riktningen! Att ta eget ansvar, avs vad man läser, lyssnar till, ser på… är ett val man personligen måste göra och hålla fast vid.

Först när Jesus satt rubriken, börjar Han berätta om tecknen. Han vet, att i den tid Han sedan beskriver, tar Satan till allt han kan, för att få oss att avfalla.

Äktenskapet ska hållas i ära hos alla och den äkta sängen bevaras obefläckad, för Gud ska döma dem som är sexuellt omoraliska och äktenskapsbrytare.

Heb 13:4

Hur ofta hör du undervisning om äktenskapet? Hur ofta vågar någon, inför församlingen, eller i andra sammanhang, lyfta fram versen ovan – och det finns ju fler dylika.

”Du vet, det är lite känsligt, för flera här är skilda, andra sambos, några har barn på annat håll, mm… och man kan ju såra dem. Dessutom – är ingen syndfri!”

Så raderar vi bort denna och liknande bibelverser och omfamnar världens strävan att göra rätt till fel och fel till rätt.

Vilket är viktigast – att följa världens ord eller Guds Ord? Vara timid och bekväm, eller våga vara visselblåsare? Vi skall inte döma, men våga peka på vägen.

”…hur ska de kunna höra om ingen predikar?”

Ur Rom 10:14