Kategori: Bli frälst

Vacker men ihålig

Rom 10:9 Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.

Jag tog ned en gammal björk på torpet i går. Det var en gång ståtlig björk. En meter över backen var den ca 50 cm i diameter. Nu var den död sedan ett år, hade börjat tappa sin kraftiga grenar och riskerade falla över huset.

Trots att dess majestätiska yttre var den mer eller mindre ihålig.

Så kan också ett människoliv vara. Det kan se perfekt ut, med vara ihåligt. Handling och mun kan bekänna Jesus, men hjärtat vara lång ifrån Honom. En dag kommer det att visa sig – det som inte syns på utsidan.

Matt 7:22-23 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er.

Ta emot din frid från Gud

Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. … Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. (Rom 5:1 o 8)

Kan du ta emot kärleken i dessa ord? Kan du i orden känna hur kärleken från Gud omfamnar dig? Kanske kan inte. Du ser själv, och omgivningen pekar på, dina fel och brister. Men även så: Du har rätt att ta emot kärleken från Gud, friden med Gud.

För den frid Gud ger dig, är inte byggd på dig och din förmåga. Den bygger på vad Hans Son, Jesus Kristus, redan har gjort för dig. Du kan inte köpa Guds kärlek – du är redan älskad. Du kan inte förhandla dig till Hans nåd – du är redan benådad.

Du kan inte inför Gud ”ta dig själv i kragen”. Du måste falla i Hans armar, sådan du är och våga ta emot vad Han redan gett dig.

Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa. (Joh 14:27)

Gud och Jesu ord är sanning

Joh 18:38) Pilatus sade till Jesus Kristus: ”Vad är sanning?”

Evangelium för oss fram förståelsen om vilka trashankar vi är. Det för oss till insikten att vi är förlorade. Det för oss till den totala förkrosselse inför att hur bra vi än anser oss vara, är vi misslyckade inför målet att vara kärlek.

Gud Fadern är kärlek – fullkomlig kärlek. Till Hans avbild skapades vi, till att älska Honom och älska varandra. Vågar vi se på oss själva, ser vi att vi haltar oss fram i egoism – kärlekens motsats och sanningen om oss är att vi är förlorade!

Men det är bara en del av sanningen, det är först med den förståelsen och den förkrosselsen vi kan komma till Gud och be om nåd!

Tro inte du kan omvända dig i egen kraft. Tänk inte att du skall ”rycka upp dig” och bli ”en bättre människa”.

Kryp till korset, kryp till Gud – när du insett vem du är. Han skall böja sig ner och resa dig upp. Öppna sin fam och sluta den om dig och säga:

”Nu är du min! Gå med mig i frid!”

Fria från religion

Jes 53:6 Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.

I vad och på vilket sätt gick vi vilse? Vi gick vilse i läror, i lagiskhet och Gudlös andlighet, för att av egen kraft blidka och komma nära Gud – vi gick förlorade!

Våra egna vägar nådde inte fram till rättfärdighet – de ledde oss än mer vilse. Men vår vilsenhet och skuld lade Gud på Jesus Kristus. I Honom finns enda vägen – vår räddning.

Låt oss nu aldrig vända tillbaka till gärningsläror och onda andars lockelser – de ligger ständigt på lur. Låt oss i stället vaket lyssna till Guds Ord och gensvara på Andes tilltal om helgelse och efterföljelse.

Låt oss villigt formas enligt Guds vilja, för att visa vår tacksamhet till vad Jesus Kristus gjort för oss. Vi är återlösta, låt oss inte på nytt fångas av religion.

Guds hälsning

Joh 3:16 Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

Hur börjar frälsningen? Med ”pompa och ståt”, under och tecken – med ”salighet”? Nej, den börjar många gånger med ett litet frö, ett litet korn.

Frälsningen börjar ”under ytan” – i hjärtat. Den föds ur några enkla ord, någon bibelvers, någon vi kanske känner igen. Ord vi kanske först uppfattar som uttjatade. Men de vill få föda en process. Inte alltid en omedelbar explosion av fullkomlig förståelse. De ger oss kanske bara en ljus glimt – mitt i mörkret.

Men dessa ord, denna ljusglimt… göm dem – glöm dem inte! Lägg dem överst på ditt hjärta som en dyrbara gåva, betrakta dem tills du ser hur de börjar gro och växa.

Du har fått Guds hälsning – vårda den ömt, det är det finaste du fått.

Öppna ögonen – förstå frälsningen

När Gud räcker dig de tio budorden, gör Han det inte för att Han är din motståndare, för att få något att döma dig för. Han ger dem inte för att göra det besvärligt för dig. Han ger dem som som en hjälp att inse att du redan för länge sedan passerat en gräns, genom ditt handlande.

Du var skapad att vara Guds avbild. Men gång på gång har du gjort uppror mot denna avsikt. När Han ger dig buden, gör Han det för att du skall se och förstå på vilket sätt du gjort det.

Men budorden behöver inte förbli det definitiva slutet, de är ögon öppnare, som vill få dig att söka Honom – medan du kan.

Du får nåd genom Hans Son, Jesus Kristus, när du tar emot Honom och Hans offer, när du av hjärtat tror och i handling bekänner:

”Jag vill ha Jesus Kristus som min Herre.”

Att förkasta Jesu Kristus leder inte till straff – du är ju redan dömd. Men att ta emot Honom, leder till befrielse.

Omvändelsens dubbla agerande

Rom 10:10 Paulus skriver: ”Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.”

Där har vi omvändelsens dubbla agerande, tro och bekännelse. Fundera lite över ordet omvändelse. Vad händer när man vänder om – till Gud?

För det första stannar man upp och vänder sig mot Honom som man tidigare vänt ryggen till. Man bekänner sin vilsenhet och sitt absoluta behov av Gud. För det andra börjar man en totalt och av hjärtat fast beslutad ny livsresa. Det gamla agerandet vänder man ryggen och sträcker sig mot det nya rätta.

Att bara göra det ena, blir en halvomvändelse. Att tro att man kan mixa Gud med det gamla går inte! Jesus är Herden som måste få leda. Att tro att man kan börja vandra en ”kristen” väg utan Gud går inte heller. Ingen väg – aldrig så vacker – leder till Fadern och himmelriket utan enbart den väg som bygger på bekännelse och nåd. 

Detta är omvändelsens dubbla agerande, som måste förkunnas. Gud är inte livets tillägg. Gud är livet. Från bekännelse, till agerande.

Vi har det goda, glad, budskapet

📖Ord 25:25 ”Som friskt vatten för en törstig själ är gott budskap från fjärran land.”

📖 Joh 7:38 ”Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.”

Vilket underbart budskap. Från himmelens rike kom det. Genom änglaskaran berättades det. Genom Jesus Kristus blev det en verklighet. Evangelium – det goda, glada budskapet med hopp.

Tänk att vi – i motsatts till mycket av media – får tala om en ljus framtid, en ljus evighet.

Men det gäller för oss att skynda när Jesus kallar oss att så och bärga. Det världens ”profeter” oror människor med nu, är det som Bibelns profeter varnat för. Men medan världens ”profeter” saknar hoppet, har du och jag goda nyheter att dela. Redan Jeremia förkunnade:

📖 Jer 29:11 ”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.”

Paulus skriver:

📖Rom 10:11 ”Ingen som tror på Honom ska stå där med skam.”

Du och jag är betrodda att föra detta vidare!

Frälsningsvisshet

📖 Rom 8:22-24 …också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. I hoppet är vi frälsta.

Vad beror det på att många av oss periodvis tappar vår frälsningsvisshet? Vi börjar tänka: ”Jag är för syndig? Min tro är klen? Jag gör för lite för Gud?” Ser vi på dessa tankar, ser vi att de alla är självcentrerade och handlar om min förmåga och oförmåga.

De vittnar därmed om ”syndens kärna”. Vi förminskar Gud och gör oss själva, med vår kunskap, vår förmåga, vår möjlighet jämställda med Gud. Det var så Adam och Eva föll – en form av självupphöjande.

📖 1 Mos 3:5 Ormen sa: ”Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”

Frälsningsvisshet börjar med insikten: ”Jag kommer aldrig att lyckas”. När den förtvivlan greppat oss, finns bara hoppet till Gud kvar. Vi är befriad från det egna och tillhör fullt ut Gud.

Ett bejakande

📖 1 Joh 1:8 ”Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.”

Talet om synd och dom är förfärande och skrämmande! Men vi behöver ändå lyssna till orden, så vi söker Guds erbjudande.

📖 Luk 10:27 ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.”

Syndens första fas, handlar om att vi gått bort från Gud. Att det var Adam och Eva som tog första steget är visserligen sant, men vi är drabbade! Synden blev en smittsam sjukdom – som sprider sig ohejdat från generation, till generation.

Syndens andra fas, handlar om egoism. Vi säger oss vara god, men ignorerar – ibland medvetet – både medmänniskor och skapelsen.

Men Gud har inte vänt oss ryggen. Han erbjuder en möjlighet, men det kräver ett bejakande.

📖 Joh 3:18 ”Den som tror på honom (väljer Jesus Kristus som Herre) blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd…”