Kategori: Bli frälst

Jesus sa: ”…gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.” I samma stund fylldes han med jublande glädje genom den heliga anden och sade: »Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn.” / Luk 10:20-21

Måste det finnas ett motsatt förhållande mellan ”lärd och klok” och ”barn”?

Nej! Lärdom och klokhet innebär inte att man inte kan vara barn hos Gud. Men lärdomen och klokheten är döda, om de inte får öppna upp för Anden, så Han kan komma inte och föda oss på nytt.

Ja, vi kan faktiskt klara oss utan böckers lärdom och klokhet. Man vi kan inte klara oss utan att bli och vara barn till Gud – genom Anden.

Grunden för vårt verkliga liv här och vägen till en evig, ljus och kärleksfull gemenskap med Gud Skaparen, går genom barnaskap till Gud.

Ur detta barnaskap kan allt växa, men utan det blir allt enbart trasiga fragment av verkligt liv.

”Tack Gud för möjligheten och nåden att få var ditt barn!”

Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.” /Luk 7:50

Kristi frid är en frid vi inte kan skapa oss själva.

För en kort eller längre stund, kan kanske några av oss skapa en illusion av frid, med hjälp av vad världen kan erbjuda. Men förr eller senare kommer denna illusion att krackelera. Den frid som världen kan ge är alltid förgänglig och kan mycket snabbt, snabbare än vi kan ana, brytas sönder.

Kristi frid är något helt annat. Kristi frid bygger vi inte upp själva. Kristi frid bygger inte på förtjänst eller prestationer, inte på något som är av denna världen.

Kristi frid bygger på oförtjänt nåd, sprungen ur Guds djupaste kärlek.

Har du inte denna frid, se till att ta emot den! Skjut inte upp ditt beslut till en annan dag, tro inte att det passar bättre då. Lyssna inte till den onde som viskar ”sedan – inte just nu”. Ingen av oss har någon garanti för att nå fram till detta ”sedan”.

Den gudlöse plågas av ångest i alla sina dagar… Skräckröster ljuder i hans öron… Han har inget hopp om räddning… Han irrar efter bröd… Ångest och nöd skrämmer honom… För han har lyft sin hand mot Gud och förhäver sig mot den Allsmäktige.

Orden är ur ett av Elifas tal, från berättelsen om Job (15:20-35).

Vad tacksamma vi får vara! Mitt i denna tid, mitt i allt som sker, får vi i vårt inre bära det hopp som Den Högste lagt i våra hjärtan. Det som den Gudlöses ögon ser och bävar inför, får vi se igenom – se bortom.

Vårt slut är inte ekande tomhet och förtvivlans mörker. Våra dagar här, är inte en påtvingad meningslöshet – de har evighetsvärde!

Upphöjelse och guld varar ett ögonblick, liksom förödmjukelse, fattigdom och lidande. Inget av detta är bestående. Vi tar inget med oss ”när vi går” – men vi kommer få allt i Jesus Kristus.

Därför härdar vi ut i hoppet, trots vad vi ser och möter. Ja, vi delar hoppet med de som lever i fysiskt och själsligt mörker och varnar för jordiska lyckobubblor.

För vi vet – det finns mer!

Tänk på att Herren är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva… /ur Ps 100:3

Hur kan du tro att du klarar dig utan Honom? Hur kan mänskligheten, Sveriges folk och du klaga över att det är som det är, när människa brutit sig loss från Gud, vänt Honom ryggen, vänder Honom ryggen – igen och igen.

”Kan själv!” Är barnets trotsiga ord inför sina föräldrar. Den vuxna ansvarsfulla människans trotsiga agerande inför Gud ropar ordlöst: ”Vi klarar oss själva!”

Så gick det som det gick – så går det som det går.

Men det finns en möjlighet, för dig som enskild. En väg, bara en, öppnad tillbaka till Gud vår skapare. Men du måste själv börja vandra på den, tillsammans med Jesus Kristus, Han är nyckeln.

Detta är ett personligt, medvetet val. Denna möjligheten är inte kopplad till medlemsskap i någon kyrka. Det är din personliga bekännelse av din egen otillräcklighet, och din vilja att sätta Jesus Kristus som Herre i ditt liv.

Du kommer kanske inte alltid lyckas göra allt rätt. Men ditt hjärta måste bära på vilja och ärlighet. Även om du snubblar faller – bekänn, res dig på nytt och fortsätt på vägen.

När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan. /Joh 19:30

”Det är fullbordat!” Orden är Jesu Kristi sista ord, innan Han ger upp andan och dör.

Vilka underbara ord. Med dessa ord öppnas vägen mellan oss och Gud. Med dessa ord bryts det som, ända sedan syndafallet, hindrat vår gemenskap med Fadern.

Jesus säger inte: ”Jag har gjort vad jag kan, nu måste du också se till att göra vad du kan, sedan är allt fullbordat.” Nej, med Jesu död och uppståndelse är det fullbordat! Amen!

Vi är erbjudna och utpekade en orubblig och fast grund och en redan lagd väg. Vi får börja bygga på den grunden, vi börja följa den vägan. Det finns inget mer att lägga till.

Så lägg inte till något för att fullborda det redan fullbordade – då riskerar du rasera vad Gud gjort – då underkänner du ju Hans verk och tar på nytt till dig ormens lögn: ”Ni kan klarar det utan Gud.”

Lämna det gamla!
Börja bygga nytt!

”Det är fullbordat!”