Det skall visa sig

Det var någon av de första sommarloven, i början på 60-talet – jag var kanske 7-8 år. Barndomens vackra sommarlovsdagar, fick jag tillbringa med familjen i en stuga, i en liten by söder om Jönköping.

Bonden Ivar, som drev en av byns små gårdar, hade målat skorstensröret på traktorn glänsande och fin med ny silverfärg. Kanske skulle jag hämta mjölk, eller ägg, jag vet inte, men jag kom lagom…

Ivar gick runt traktorn, myste och nickade belåtet, själv stod jag en bit ifrån och bara iakttog. Så satte sig Ivar på traktorn och drog igång motorn. Skorstenen darrade som den brukade och hatten längst upp lyfte lite extra när han gasade. Allt var bra – en kort stund…

Så började färgen ryka, blev brun, sedan svart och till sist flagnade den av totalt – allt inom loppet av någon minut. Det höll inte med att måla på vad som helst utan på det som var under.


”…så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld.” /1Kor3:13-15

Splittrad?

Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade. /Jak 4:8

Sociala medier, nyheter, semester osv. Många lever i en mix av detta just nu. Det vi ser fram emot, får ofta motsatt konsekvens till vad vi förväntat oss.

Social medier och nyheter tar vår tid. Semestern måste utnyttjas optimalt: Vi blir stressade!

Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. /Jesus i Matt 11:28

Varför handlar vi så fel? Varför fjärmar vi oss från Gud? Varför går vi inte till Jesus? … Vi är splittrade. Vi tänder det ljus vi fått – våt liv – i båda ändarna och blir snabbt ut brända!

Vi har låtit världen bestämma måsten och livskvalitet. Vi måste vända på detta! Rena våra händer, rena vår hjärtan, i den nåd som Jesus Kristus bjudit oss. Fokuserade kan vi sedan närma oss Gud!

För det är inte Gud som döljer sig för oss. Det är vi som ställer så mycket mellan oss och Honom.

In för landning

Ett av de svåraste momenten vid en flygning lär vara att landa planet. Det kräver stor koncentration, närvaro och skicklighet för att förstå och tolka alla instrument och hantera reglagen. Det går inte ignorera något. Små fel, kan få ödesdigra konsekvenser.

Piloten måste lyssna till kontrolltornet och läsa instrumenten för att kunna agera rätt.

Vårt liv som kristna kräver också medvetenhet och uppmärksamhet, också vi går bildligt sett ”in för landning”. Bibeln lär oss:

Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror, förledda av hycklande lögnare som är brännmärkta i sina samveten. /2 Tim 4:1-2

De av oss som följer tidens tecken, är ganska överens om att vi lever i de sista – ja troligen den allra sista tiden – av tiderna. Vi måste vara uppmärksamma på vindkast i läror. De sprids inte bara via nätet, som Facebook här, utan också via våra samfund, vi måste våga fråga: ”Bygger detta på Guds Ord allena, eller på Guds Ord tolkat genom ett filter av sociala aspekter”.

Vi vi lyssnar till Anden och läser Bibeln.

Spola flosklerna

Var visa när ni möter de utomstående och ta vara på varje tillfälle. Ert tal ska alltid vara vänligt, kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska svara var och en. /Kol 4:5-6

Floskel: Tomma meningar, svulstiga meningar, klyschor, ord utan grund, klichéer… Sprider vi dessa i tal och skrift? Vet vi vad det vi säger eller skriver betyder? Dömer vi kanske tom med utgångspunkt från de floskler vi bär med oss?

Vi måste våga kritisera den myckenhet av floskler som rumsterar i våra olika kristna sammanhang? En del av dessa floskler kanske behöver putsas av och ges nytt liv, då det någonstans i historien finns en värdefull grund.

Funder lite på detta med floskler, våga fråga: ”Vad betyder de, vad ger de?” Skall vi nå till människor i dagens informationsbedövade samhälle, måste vi vara enkla tydliga och precisa.

Spola flosklerna, tala sant, vänligt men med oförlorad sälta.

Vågar du?

”Hör, du som har öron att höra med!” Jesu ord, Luk 14:35

Du som har öron, vad lyssnar du på? Öronen är ett av våra sinnen, som vi fått för att ta emot information och varningar. I ensamhet, i tystnad, är du extra mottagliga för sådant, men vad fyller du tystnaden med? Vågar du överhuvudtaget söka tystnaden – för att kunna höra…

Fyller radion, TV:n, öronsnäckorna, öronen med sövande och förträngande bedövning, eller tillåter du Gud bryta igenom – nå fram för att tala, till ditt hjärta?

Vilken fantastisk möjlighet du har när du tar din promenad, jobbar, fikar osv. Du kan tillåta Gud tala – personligt till dig!

Jesus säger: ”Hör du som har öron!”

Du som vet att Han finns, eller som någon gång anat det. Du måste tillåta dig lyssna och höra. Det Jesus säger är inte bara ord och utfyllnad, det Han talar är liv, evigt liv. Så ta dig tid, hör – om du vågar…

”Kanske senare.”

Jesus sade till honom: ”En man ordnade en stor festmåltid och bjöd många.

När tiden för festen var inne, sände han sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt. Men alla började ursäkta sig. Då blev husets herre vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit fattiga, handikappade, blinda och lama. Gå ut på vägar och stigar och se till att människor kommer in, så att mitt hus blir fullt.

Jag säger er: Ingen av dem som var bjudna ska smaka min måltid.”

Koncentrat av Luk 14:16-24

Säkert kommer många, helt riktigt, påpeka att Jesus sa detta till judarna. Men jag menar att vi måste applicera det också på oss själva: Hur förhåller vi oss till festen. Har vi gjort oss redo, eller är det annat som kommit före.

En fest, måltid eller bröllop, är inget jag kan komma till när jag har tid. Den hålls när festens herre bestämt. Är jag redo är jag välkommen, är jag det inte – då börjar Festen och jag står utanför.

De frälstas bröllopsfest väntar inte på när jag tycket den passar mig.

Skådespel

Någon frågade honom: ”Herre, är det bara några få som blir frälsta?” Han sade till dem: ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni? Då kommer ni att säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator… /Joh 13:23-26

Ytligt sett kan allt synas bra. Vi säger de rätta orden, predikar den rätta läran, lever som goda efterföljare. Ytan är klanderfri. Men hur är det? Är det ett skådespeleri, eller växer den fram, ur hjärtat som överlåtits till Gud, som genom Guds nåd intagits av Guds Ande.

Mellan alla ord om nåd, måste summeringen av Jesu ord få ställas: Var kommer vi stå, den stund då porten stänga, innanför eller utanför? Den dagen är det försent att börja om, då finns inte tid – då måste avgörandet vara klart.

Hur har vi det under vår yta? Allt är nåd, ja! Men nåden måste få verkar i oss – den är inget skådespel.

Låt Gudsriket växa!

Därefter sade Jesus: ”Vad liknar Guds rike? Vad ska jag jämföra det med? Det liknar ett senapskorn som en man tar och sår i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna.” /Luk 13:18-19

Har du fått ana tron, fått känna doften Guds närhet, fått se att den värld du hittills levt i bara är en otydlig och förvanskad skugga av något mycket större – av Guds rike? Ta till dig vad du anat, smakat och sett. Ta emot och vakta frälsningen som erbjuds dig av Jesus Kristus och öppna dig för en djup och växande gemenskap med Gud.

Guds rike – är ett frö. Du planterar det i ditt hjärtas trädgård, omhuldar det och låta det växa. Även om du tycker att det varken känns eller syns, så vattna det med bön och skydda det med Bibelns ord – låt det växa.

Du får inte glömma vad du upplevt. Du får inte misströsta. Du får inte tro att det var någon tillfällig sinnesstämning du var i. Det du anade, kände och såg är sant och äkta. Gud finns, Jesus finns och Gudsriket finns – det riket vill börja växa i ditt liv. Ge det utrymme!

Vår identitet

Se, du har väglett många och stärkt kraftlösa händer. Dina ord har rest upp den som har snubblat, och du har gett kraft åt vacklande knän. Men nu gäller det dig, och då blir du modlös, du blir förskräckt när det drabbar dig. Är inte din gudsfruktan din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp? /Joh 4:3-6

Identitet kan förklaras med många ord, för mig handlar det min självbild – vem är jag? Vad är min styrka?

Job fick frågan: Är inte din gudsfruktan din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp? Hade detta utspelats i NTs tidevarv, hade frågan kanske blivit: Är inte din gudsfruktan din tillförsikt och Guds frälsning och nåd ditt hopp?

Vad är din identitet? Är det vad du är i dig själv, sätter du ditt hopp till dig själv – eller är den vad du är i Gud, sätter du ditt hopp till Gud?

Svaret bär vi alltid med oss. Är vår identitet i oss själva, är den bräcklig och sårbar, men är den i Gud, kan ingen rubba den. För Gud kan ingen rubba och det vi är i Honom – älskade – kan ingen ta ifrån oss.

Att förverkliga sig i Gud?

Tidigare var ni mörker, men nu är ni ljus i Herren. Lev då som ljusets barn, för ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. Och pröva vad som gläder Herren.  /Ef 5: 8-10

Att förverkliga sig själv innebär i folkmun att satsa på sig själv. Att förverkliga sina drömmar och sin framtid, att nå något, bli något – oftast för egen vinning. Att som kristen hoppa på det självcentrerade förverkligandet, är att anamma världens syn på framgång. 

Men ett förverkligande kan också innebära ett förverkligande av gemenskapen med Gud. Att ge sig själv tid för Ordet, bönen och stillheten, där Anden får tid att tala. Att ge sig själv tid att vandra i ljuset – det står i samklang med Guds vilja.

Ingen kan ge något, utan att fått något ge. 
Ingen kan börja ett uppdrag, utan att fått ett uppdrag. 
Ingen kan tjäna Gud, utan att få kraft av Gud att tjäna.

Ta dig tid att verkligen förverkliga dig själv – din gemenskap med Gud!