Kategori: Helgelsen

Äktenskapet mellan man och kvinna, kan ses som en förebild för gemenskapen mellan oss och Gud och äktenskapet fungerar inte utan samtal.

Inte heller fungerar gemenskapen mellan oss och Gud utan samtal – det vi kallar bön. Men medan bön ofta får oss att tänka på önskan och begäran behöver vi se bön mer som vanligt samtal. Vi delar tankar och funderingar med Gud, delar glädje, sorg, tacksamhet och ger Honom vårt lov. Vi samtalar och gemenskapen växer.

Hur länge skall vi då be? X-antal timmar, en viss tid varje dag?

För några fungerar detta, för mig fungerar det inte. Jag tillhör dem som ber kort, men ofta. Vi är alla personligheter och vår gemenskap med Gud måste få vara personlig – inte dogmatisk.

Dra dig inte undan bönens gemenskap med Gud pga av läror om tid. Släpp tidskrav? Samtala enkelt med Gud, våga vara öppen. Fokusera inte på tiden, utan på vad du vill säga – även om det är korta.

Gud vill inte höra en massa ord, Han vill lyssna till ditt hjärta.

Luk 5:27-28 Sedan gick Jesus ut, och han såg en tullindrivare som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: ”Följ mig!” Då lämnade Levi allt och reste sig och följde honom.

När vi läser om hur Jesus kallar Levi (Matteus), fokuserar vi ofta på Jesu ord: ”Det är inte de friska som behöver läkare”, men texten innehåller också ett annat budskap, en bild, en utmaning, en fråga: ”Har du rest dig och följt Jesus?”

Jag upplever att jag måste spetsa till det ytterligare och fråga: Blev Jesus bara ett tilläg till ditt liv?

Sitter du kvar i ditt liv, nöjd med hur allt är, eller har du rest dig och fullt ut tagit sällskap med Jesus – gjort Honom till ditt livs liv…

Allt för många människor har gjort Jesus till ett tillägg, ett komplement vid sidan av allt annat – Han fick aldrig bli deras livs livsmening och Herre. Han hamnade i mariginalen – inte i centrum.

Matt 22:37-40 ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.”

Så rakt och enkelt svarar Jesus på en laglärds fråga om vilket som är det största budet. Det räcker att vi fullgör den första meningen, så har vi blivit fullkomliga. För om vi älskar Gud helhjärtat, göra vi i allt Han vill och kommer inte brista (synda).

Är det så enkelt i praktiken? Nej, ingen klarar det. Det kommer alltid brista. Detta visar vi att vi inte alltid sätter Gud först: Att älska Honom är ju att göra Hans vilja.

Kan vi där med ge upp – vi kommer ju ändå att misslyckas? Nej, bort med den tanken. Vi måste våga se vår brister, bekänna dem och jobba på att vända oss bort från dem. Men medvetna om att frälsningen inte bygger på att vi alltid lyckas – då är vi utan hopp – men på att vi erkänner vilka vi är och tar emot Hans nåd.

I gruppen ”Sann Kristen Tro NU” på Facebook, har det skrivits en del om besatthet och onda andar. ”Finns det verkligen sådana här och nu”, tänker du. Mitt svar, som bygger på egen erfarenhet blir ”Ja! De tillhör inte bara Jesu tid, nordisk folktro och modern fictions – de är verkliga!”

Jag har två gånger, helt tveklöst stått i deras närhet – andligt sett. Om du upplevt – vilket jag hoppas – Guds Andes närhet så där påtagligt att du velat sträcka ut handen och röra vid Honom, vet du vad jag talar om när jag talar om att jag varit lika nära onda andar/demoner.

Jag tänker inte berätta i detalj, men första gången var när jag var i bön inför Gud, andra gången när jag var på väg att göra en dumhet.

Att jag ändå berättar är för att du skall ta det på allvar: ”Det finns onda andar!” – även om du ännu inte trott på det. Vårt enda skydd mot dessa är att vara omslutna av Guds Ande. Detta är enbart möjligt, genom att Jesus besegrat ondskan, uppståt och att vi själva gett våra liv till Honom.

Ef 6:10-12 Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. /Aposteln Paulus

Ps 73:25 Vem har jag i himlen utom Dig? Och har jag Dig, söker jag inget på jorden.

Åter igen påminns vi om livets verkliga mening. Om att jäkt och jagande efter något kortvarigt och diffust här på jorden, inte alls är livets avsikt. Vår avsikt – det Gud skapade oss för – är att vara Hans!

I bland kan Satan fresta oss med känslor av att vara otillräckliga, osedda, inte duga, inte räcka till… Tankar som vill dra oss bort från att se allt vi är och har allt i Gud.

Låt oss inte frestats av oroastankar. De vill bara äta upp oss och ta all kraft ifrån oss. Låt oss, när dessa tankar kommer smygande, bokstavligt stanna upp, ta ett djupt andetag, blunda och överskölja vår oro med vissheten om att Gud skapat oss och inför Honom är vi rätt och har allt vad vi behöver.

Jes 53:6 Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom.

1 Pet 2:25 Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars Herde och Vårdare.

Amen! Vilken nåd!

Vi var vilsna – både du och jag. Vi hade tappat bort vägen och hittade den inte igen – vi hittade inte hem. Så mötte Jesus oss, Han hade letat efter oss. Han ledde in oss på rätta vägen och genom Anden vill Han nu gå vid vår sida var stund.

Låter vi Honom gör det – var stund? Eller tillåter vi köttet och världen att locka oss. Tillåter vi oss lyssna till frestaren.

Låt oss säga nej till lockelser, inte ens öppna upp tanken för dessa dragande krafter. Låt lyssna på Herren, genom Ordet, bönen och Anden, låt oss hålla oss till den smala vägen – hand i hand med Jesus.

Fil 4:19 Så ska min Gud efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt ni behöver.

Hur mycket tänker vi på detta och lever efter det? Hur mycket tänker jag själv på det? Hur mycket, eller ofta, släpper jag taget och lägger det i Guds händer? Är det inte snarare så att jag ofta funderar, ja kanske oroar mig, i stället för att vila i att Gud skall ge mig allt jag behöver.

Kanske är du just nu inne i en period av ”vill ha”. Så djupt engagerad i att vara ”din egen lyckas smed”, att du faktiskt mår dåligt och blir stressa… bara för att du inte vet hur du skall välja, hur du skall göra, om du skall göra osv.

Har du glömt bönens väg, överlåtelsens väg, vilan i att veta att Gud vet vad du behöver och har lovat ge dig det? Det där andra, är det vad du behöver, eller vad köttet vill ha. Pröva att låta Gud avgöra.