Kategori: Helgelsen

Luk. 10:41-42 ”Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne.”

Vi känner nog alla till berättelsen om Marta och Maria, vi minns den utantill, men hur lätt slinter vi inte i livet och blir som Marta. Vi skall bara – som Alfons Åberg – gör det och det först, sedan… Men när väl Sedandagen kommer, är almanackan, eller i vart fall är vår huvud, fyllt av måsten och planer och återigen skjuts den goda delen, det viktiga, till framtiden, till Sedandagen.

Låt oss därför bestämma oss för att bli radikala i vårt förhållande till det goda – till stunden för gemenskap med Jesus. Vi kommer inte bara hux flux få tid för Jesus, något/någon vill alltid komma emellan. Vi får inte tid, vi tar oss tid. Vi bestämmer oss att vända på vår planer och låter Sedandagen med Jesus, bli Nudagen, till en ny Nustunden.

Det är faktiskt vi som bestämmer hur vi skall ha det.

”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. Allt som är i världen – köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda – det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja består för evigt.” /Johannes, 1 Joh 1:15-17

Vad är det som lockar oss? Är det världens falska och kortvariga lycka, eller är det Faderns kärlek, himmelriket här och himmelriket som evigt mål.

Låt oss pröva oss själva inför Orden. Vad lever vi för, vad driver oss, vad ser vi fram emot? Är det världens lockelser eller Faderns kärlek som driver vår liv, som är vår längtan inför dagen, morgondagen och framtiden.

Låt inte leva så att vi en dag ser tillbaka på våra liv och upptäcker att vi levt för att tillfredsställa våra världsliga begär. Låt oss kunna se tillbaka på våra lev och se att vi levt i Faderns närhet och kärlek.

”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre.” /Jesus Kristus, Matt 6:24

Joh14:26 ”Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.” /Jesus Kristus

Vad vore en blomknopp om den förblev sluten? Den skulle vissna och dö, vacker en kort tid, men utan frukt. Men om knoppen öppnar sig och släpper in hjälparna – insekterna – sker ett under, frukt bildas, mognar och skapar möjligheter till nytt liv. När knoppen öppnar sig och släppar in… når knoppen sitt livs mening.

På liknande sätt är det med oss som frälsta. Som nyfrälsta är vi knoppar på Guds grenar. Vi är inte avsedda att förbli knoppar, men att bära frukt.

Vem är det då som befruktar vårt nyfödda liv så det ger frukt? Det är Guds Ande. Anden som bor i oss, sedan vi gett Honom tillträde att föda oss på nytt, vill också helga oss, skydda oss, bevara oss och ge kraft så vi når den möjlighet och mening Gud har bestämt för oss.

Så släpp nu Anden fri i ditt liv, lyssna till Honom och verka med Honom.

Ef 6:10-12 …bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna.

Option, gammalt ord för rätten att lös in ett löfte – ex köpa till fastställt pris.

Ordet väcker mina tankar kring vårt förhållandet till Guds Helige Ande.

När vi blir frälsta sker det genom att Anden kommer in i oss och föder nytt liv – som frälst har jag Guds Ande i mig! Men Gud har också gett oss option på Andens fortsatta hjälp – löser vi in denna? Frälsningens pris har vi betalat – vi har gett Jesus Kristus våra liv – men hur är det med Andens möjlighet? Den kan kosta vår stolthet, uppblåsthet, högmod, självtillräcklighet… är vi beredda att betala?

Vi är enbart starka i Herren, inte i oss själva? Ty vi kämpar inte bara mot vad vi ser, vi kämpar mot ondskans andemakter, som blir allt aggressivare ju närmare denna tidens slut vi kommer. Ta därför tag i din option, för du kan inte uppbåda den kraft du kommer att behöva i dig själv.

Luk 9:23 Sedan sade han till alla: ”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.

Vi känner nog alla igen texten ovan – till viss del. Men jag har aldrig tidigare tänkt på orden ”varje dag”. Orden förtydligar, påpekar, inspirerar oss – men finns bara med hos Lukas. Vi uppmanas av Jesus själv, att dagligen ta vårt kors och följa Honom.

Men vad betyder det att förneka sig själ och ta sitt kors. I vissa kyrkliga sammanhang – framför allt inom katolicismen – tar man det som en uppmaning att späka sig själv, dvs att bestraffa sig själv – oftast rent fysiskt.

Titus ord i 2:12 tycker jag ger en bra sammanfattning av vad förnekandet och korset innebär: ”…att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt…”. Låt oss börja varje dag med denna målsättning.

Kol 3:5 ”Döda därför era jordiska begär: sexuell omoral, orenhet, lusta, ont begär, och girigheten som är avgudadyrkan.”

Ef 3:3-6 ”Men sexuell omoral och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. … Ni ska veta att ingen som är sexuellt omoralisk, oren eller girig, alltså en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike. Låt ingen bedra er med tomma ord.”

Det var till församlingar och deras medlemmar som Paulus skrev dessa ord. Raka uppmaningar och oförskönad sanning, liknande ord finns också i andra brev, alla till församlingar och deras medlemmar.

Han skriver alltså inte att församlingarna skall utesluta de medlemmar som ännu inte dödat dessa begär, men han skriver inte heller att vi skall välsigna deras agerande. Han belyser agerandet som synd, men dömmer dem inte till utanförskap. Han bemöter HBTQ och kallar denna lära för ”tomma ord”.

Församlingens väg, menar jag, är inte att kasta ut eller vägra ta emot homosexuella, äktenskapsbrytare. m.fl. Men budskapet måste få förkunnas kristallklart: ”Den livsstilen är synd och HBTQ-lobby är bannlyst i församlingen!”

Det behövs balans!

Ef 4:21-24 Ni har hört om honom och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet.

Förnyas, ett begrepp som aldrig når fullbordan – inte här. Ett skeende, som aldrig blir riktigt klart, när det avser vårt nya liv i Gud – även om det blir 80, 90 eller 100 år gammalt.

Själv blev jag frälst när jag var 15 år och jag är nu 71, min förnyelse har på gått i 56 år men forsätter ständigt. Periodvis går förnyelsen sakta, periodvis går den fort. Men den får inte hindras, den får inte kvävas.

Anden måste få ständig tid och utrymme i vår liva – att leva och förändra.

”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam.”
(Jesus ord till fariseern Simon, Luk 7:44-45)

När Jesus kom in i våra liv vad hände då? Blev vår förlåtelse bara en milstolpe vi passerade, eller blev Han vägvisaren – bytte vi till Hans väg. Ledde Hans nåd till tacksam önskan att älska Honom tillbaka. Vad blev resultatet av Hans kärlek till oss?

Hade vi så lite som behövde förlåtelse? Gav det Honom bara en andra plats i våra liv – annat fick och får komma före. Har vi ännu stängda rum, personliga nischer dit Han inte ”behöver” komma, där vi är ”fria”.

Gör vi fortfarande som Adma: Försöker vi styra Gud, i stället för att låta oss styras av Honom?