Uppmuntran – Sida 11

WWJD (Vad Skulle Jesus Gjort)

Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn… / Kol 3:17

”WWJD” är ett begrepp som har sitt ursprung i Charles Sheldons bok, ”In His Steps: What Would Jesus Do?” från 1896. Det fick ett ”uppsving” under 1990 talet, då det gjordes armband, halssmycken, t-shirts av bokstäverna.

När jag läste Kolosserbrevet ovan, kom mina tankar att kretsa runt detta: WWJD

Som kristna skall vi använda tanken till att se på vårt eget handlande och fråga oss själva: ”Skulle Jesus gjort så här?” eller ”Är det med Jesus som Herre som jag gör så här”?

Många val skulle bli enklare och få ett tydligt svar – även om det praktiskt inte skulle bli lättare att följa. Jesu svar och världens svar, skulle ofta komma att spreta åt olika håll.

Låt oss våga ta med frågan, granska vårt agerande, och bestämma oss att följa vår tro på hur Jesus skulle handlat.

Falla vs synda – som kristen

Vad innebär det att ”falla”, och finns det någon skillnad mellan att falla och synda?

Man kan åskådliggöra skillnaden via begreppen falla och krypa.

Falla kan man enbart göra från ett upprättstående utgångsläge. Men man faller inte, om man valt att krypa. Att stå upprätt, liksom att krypa är ett val.

Om du faller som kristen skynda dig att bli upprättad igen. Välj aldrig att tro att du kan leva ditt kristna liv krypande – i synd!

Du är ju en gång upprättad genom Guds frälsning – välj att leva så!

Bekymmer

Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. / Matt 6:34

När man övertolkar Jesu ord ovan, kan man hamna i blockering, där man slutar att ta tag i det man faktiskt kan, och hamnar i fatalism, där ödet blir en religiös makt.

Men ”bekymra er inte”, betyder inte ”strunta i”. Det betyder inte omvänt att vi saknar tro om vi börjar planera.

Guds Ord ger oss många exempel på att vi skall planera: För vårt husbygge, var vi sparar våra skatter, för sådd och skörd osv. Att planera för morgondagen är inte otro.

Men Jesus säger: Bekymra er inte. När vi gjort vad vi kan, får vi vila, släppa oron och leva i löftet:

”…att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.” / Rom 8:28

Förbered er

Jag var i bön, när en koncentrerad uppmaning kom till mig, som jag skall dela:

”Vila och hämta kraft, styrk er fysiskt, mentalt och Andligt. Förbered er för svåra tider, lär er vara praktiska och kunna leva med små tillgångar.”

Jag uppfattar det så att vi alla aktivt skall vårda oss själva – fysiskt – för att kunna orka: Hur vi lever, vad vi äter, hur vi sover… Vi som kan, behöver styrka inför det som kommer.

Vi behöver vidare verkligen avsätta tid för gemenskap med Gud, och söka Andens ledning.

Vi behöver också fundera på (lära oss) hur vi skall klara oss med små resurser, på många områden.

Det kom också ett ensamt fristående ord: ”Belägring!”

Jag uppfattar ordet som att vara avskurna från omvärlden, drabbade av brister både i form av matvaror och teknikdelar.

Jag törs inte tiga med detta och ber dig tänka över det och fråga Gud om/hur det berör dig.

Vi fortsätter så evangelium

De senaste veckorna har oron inför världsläget ökat drastiskt – vi drabbas oundvikligt av kriget i Mellanöstern.

•   Energikostnader ökar. 
•   Varuutbud och rörelsefrihet kan komma att påverkas. 
•   Ekonomisk oro kan följas av ekonomisk krasch - ett gyllene läge för ett globalistiskt, antikristligt maktövertagande.

Personligen tror jag – och många med mig – att vi snabbt närmar oss Jesu Kristi återkomst. En händelse som skall föregås av jungfrurnas uppryckande.

Hur agerar vi då som kristna inför detta? Ger vi efter, ger vi upp, tappar vi handlingsförmåga? Nej!

Vi väntar, men agerar medan tid ännu är. Vi sår för att skörda – utan att bygga fast oss i världen. Vi lever ju med Gud redan här och vet att vad som än händer är himmelriket vårt mål.

Livet med Gud är, livet med Segraren!

Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer. Se, hur jordbrukaren tåligt väntar på jordens dyrbara skörd, tills den får höstregn och vårregn. Var också ni tåliga och styrk era hjärtan, ty Herrens ankomst är nära. / Jak 5:7-8

Köttets måttstock

Ängeln sa: Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud.” (Luk 1:30) Maria svarade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.” (Luk 1:38)

Guds nåd är stor! Men det betyder inte att den är en framgångssaga. Maria kom ganska snart att finna att framgångsteologi och Guds nåd är lika fjärran från varandra som öst är från väst.

Marias blivande man ville lämna henne.
Hon, Josef och barnet tvingades bli flyktingar.
Förmodligen blev hon ganska tidigt ensam med sina barn.
Till sist tvingas hon se sin förstfödde mördas.

Lyssna nu!

Tänker du kanske att Gud har något emot dig, då du bara tycker dig se elände och olycka med ditt liv? Se på Maria, hennes liv var ingen framgångssaga, se på alla martyrer… Jag skriver inte detta för att du skall skämmas, om du beklagar dig! Jag skriver för att du skall förstå att brist på framgång inte är ett tecken på Guds ogillande och straff.

Framgång är köttets måttstock – inte ett bevis på Guds kärlek.

Beslut

Kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. / Heb 10:35-36

Ibland är Gud tyst – har du märkt det?

Ibland talar Han nästan fysiskt hörbart genom sitt Ord, ibland gör Han det genom Anden i oss, men ibland är Han tyst – alldeles tyst. Frågan: ”Var är Du?”, får inget svar – bara tystnad.

Det är vid dessa tillfällen – mer än annars – som vår tro prövas, tränas och stärks. Det är vid dessa tillfällen tron visar vad den är byggd på. Är den byggd på våra känslor, eller vårt beslut. Är den ett sagoslott, eller är den byggd på berget.

Jag tror vi behöver dessa tysta tider – korta eller långa – då vi tvingas förstå att tro handlar om beslut, inte känslor.

Vi lever i tider då mycket förändras. Våra gemenskaper är viktiga och stärker vår tro. Men vår tro får inte ”stå och falla” med känslor och gemenskaper.

Min tro är ett beslut!

Skeendenas vittnesbörd

Just nu, i dessa dagar, veckor och månader, pågår stora och omvälvande skeende i världen. Bakgrunden är vad som sker i Iran, men den globala effekten är omfattande. Så omfattande att vi nog ingen av oss fullt ut, kan förstå dess konsekvens.

Världen riskera att hamna i en förödande kris, som ingen människa klarar att lösa.

Världen riskerar att hamna i en förödande kris som definitivt öppnar upp för ett ”vilddjur”. Men han kommer inte med bockhorn och svans – när han kommer. Jag tror inte han kommer som en Hitler eller Stalin eller någon annan dylik ledare. Han kommer som en möjlighet, en handlingens man, en ”räddande ängel”.

Är detta en profetia? Nej! Men den befriande möjligheten för ett uppryckande, är nu fullt skönjbart. För skeendena öppnar nu, i snabb takt, upp för Antikrist.

Vårt uppdrag

”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.” / Matt 28: 19-20

”Gå därför ut…”, är Jesu marschorder.

Regler för hur vi strider, finns i Luk 10:27, Jesus säger:

”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.”

Löfte om kraft, hittar vi i Apg 1:8, Jesus säger:

”Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Detta är uppdraget: Vinn människor för Gud, dela uppmuntran och kraft. Andens olja måste få flyta i våra liv, så det livgivande ljuset får lysa i och genom oss – fram till den stund då Jesus Kristus i ett nu, rycker oss upp till bröllop.

Våga ha omsorg

Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. / Joh 13:14

Textsammanhanget ovan känner du säkert till, Jesus tvättar lärjungarnas fötter.

Det första vi ser, det som oftast lyfts fram, är hur den som är högst i rang tvättar fötterna på de som är lägre i rang. Det tas fram som ett exempel på social ödmjukhet. Man jag vill påstå att parallellt med detta, finns ett budskap om andlig omsorg.

Rent praktiskt och rituellt var den som redan badat ren, han/hon behövde bara tvätta fötterna efter en vandring.

Som frälsta är vi redan rena i Jesu blod. Men vandringen i världens orenhet och smuts, kan smitta oss i både verbalt agerande, handlande och tänkande, vi förnekar utan avsikt, utan att vi själva ser det, Guds Ord.

Det är här som berättelsen får sin andliga dimension.

Vi behöver – av omsorg – kärleksfullt vaka över varandra, våga fråga: ”Vart är du påväg med ditt liv?”, när vi ser att den valda vägen blir bred.

Vi behöver bildligt tvätta varandras fötter, inte som ”katederkristna”, utan som medvandrare, som vet och förstår, att också våra egna fötter kan bli smutsiga ibland.