Uppmuntran – Sida 10

Lärd och klok – eller barn

Jesus sa: ”…gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.” I samma stund fylldes han med jublande glädje genom den heliga anden och sade: »Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn.” / Luk 10:20-21

Måste det finnas ett motsatt förhållande mellan ”lärd och klok” och ”barn”?

Nej! Lärdom och klokhet innebär inte att man inte kan vara barn hos Gud. Men lärdomen och klokheten är döda, om de inte får öppna upp för Anden, så Han kan komma inte och föda oss på nytt.

Ja, vi kan faktiskt klara oss utan böckers lärdom och klokhet. Man vi kan inte klara oss utan att bli och vara barn till Gud – genom Anden.

Grunden för vårt verkliga liv här och vägen till en evig, ljus och kärleksfull gemenskap med Gud Skaparen, går genom barnaskap till Gud.

Ur detta barnaskap kan allt växa, men utan det blir allt enbart trasiga fragment av verkligt liv.

”Tack Gud för möjligheten och nåden att få var ditt barn!”

Utsända

Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände dem framför sig två och två till varje stad och plats dit han själv skulle komma. /Luk 10:1

Varför gjorde Jesus så – sände ut lärjungar framför sig? Varför gick Han inte bara från plats till plats och frälste människor direkt? Eller varför gav Han inte de sjuttiotvå denna kraft?

Detta belyser vårt viktiga uppdrag – och det är en stor tröst – vi är alla utsända.

Du och jag kan inte frälsa människor, det är bara Guds Helige Ande som kan göra (Joh 3:3-6). Vad vi kan göra – som utsända – är att luckra upp jorden, att mjuka upp människors hjärtan. Sedan kan Anden tränga in och väcka till liv det som jag menar finns djupast hos alla: Längtan till livsfullkomlighet – gemenskap med Gud.

Åter igen: Vi är alla utsända!

Genom ord och handlande kan vi värma människors förfrusna hjärtan, utan att för den skull var fullfjädrade teologer eller avskiljda som evangelister.

Vi vet inte – när vi enkelt kopplar till vår tro i samtal med en förbipasserande – hur mycket dessa ord planterar tankar, som förbereder så att Anden senare kan tränga igenom och väcka till liv det som sedan länge varit fruset.

Du och jag är alltid, i alla situationer utsända. Vi tackar Gud för detta förtroende och vi ber Honom ”led oss”, också i de mest vardagliga samtalen.

Stor är den som lyder Jesus

Bland lärjungarna kom frågan upp om vem som var störst bland dem. Men Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan. Han tog ett barn och ställde det bredvid sig och sade till dem: ”Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Den som är minst bland er alla, han är störst.” /Luk 9:46-48

Vem är störst av oss, vem betyder mest i våra kristna sammanhang? Är det den kända världsevangelisten, den trogne herden för den lokala kristna gruppen eller är det mannen/kvinnan som ligger på värkande knä i sin bönekammare?

Vi har så lätt att gradera allt och alla – också vår syskon i tron. Vi tänker och bestämmer kvickt och lätt på världens vis. Ja, vi kanske till och med bröstar upp oss själva, eller tvärt om oroar och tröttar ut oss, för vi tycker vi inget gör och är.

Låt oss sluta agera som världen! Kristet agerande handlar inte om berömmelse utifrån uppenbara prestationer. Kristet agerande handlar om trohet och lydnad i den uppgift vi fått. Denna trohet och lydnad kanske inte syns och får ryckte om sig. Men Jesus Kristus vet vad Han bett oss om. Gör och handlar enligt Hans vilja, för att Han har sagt det, då har du och jag gjort något stor.

”Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.” /Mark 3:5

Fylla oss med Bibelordet

Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan. /Kol 3:16

Gods Ord är levande, dvs bär himmelskt liv inom sig. Dessa Ord vill Guds Ande, på ett märkligt sätt, lyfta fram för att leda oss i olika situationer.

Men hur skall Anden kunna lyfta fram detta levande Ord, om vi inte låter det fylla oss. Om vi dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, låter det få stå tillbaka för saker som inte gör oss något evigt gott – mer än ger oss nöje för stunden?

Hur skall vi släcka vårt behov av vatten, om vi hela tiden skall skjuter vattnet åt sidan?

Detta resonemang: ”Senare, imorgon, när jag får tid…”, blir till slut förödande för oss. Världens ande är snabb med att mata oss med sina värderingar. Vi utsätts ständig för världens manipulerande lobbyism!

Hur skall vi klara av den och se sanningen, om vi negligerar och flyr bort från gemenskapen med Guds Ord?

Att förneka sig själv

Sedan sade Jesus till alla: ”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.” / Luk 9:23

Starka ord! Så starka att man ibland ryggar tillbaka inför dem. Ibland blir de därför förbigångna eller förklarade så de mister sin skärpa.

Själv läser jag dem så här – utan lägga vad jag tänker på dina axlar.

Att förneka sig själv är att i sann enkelhet försöka leva med målet att allt jag gör skall kasta ljus på Gud. Det är inte mitt och mig jag fram håller, håller före eller tjänar.

Jesus – vår Herre – lät sig inte betjänas, utan var den som betjänade.

Jesus krävde inte att bli ärad, trots att Han var ära värd.

Jesus bodde inte i palats, trotts att Han var högt över alla som gjorde det.

Jesus avstod från vad Han tveklöst hade rätt till. Han krävde inte, Han tog inte. Han blev ett med oss och gav oss allt – Han är vår ofelbara förebild.

Så där tänker jag. Hur tänker du?

Kristi frid

Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.” /Luk 7:50

Kristi frid är en frid vi inte kan skapa oss själva.

För en kort eller längre stund, kan kanske några av oss skapa en illusion av frid, med hjälp av vad världen kan erbjuda. Men förr eller senare kommer denna illusion att krackelera. Den frid som världen kan ge är alltid förgänglig och kan mycket snabbt, snabbare än vi kan ana, brytas sönder.

Kristi frid är något helt annat. Kristi frid bygger vi inte upp själva. Kristi frid bygger inte på förtjänst eller prestationer, inte på något som är av denna världen.

Kristi frid bygger på oförtjänt nåd, sprungen ur Guds djupaste kärlek.

Har du inte denna frid, se till att ta emot den! Skjut inte upp ditt beslut till en annan dag, tro inte att det passar bättre då. Lyssna inte till den onde som viskar ”sedan – inte just nu”. Ingen av oss har någon garanti för att nå fram till detta ”sedan”.

Mitt i stormen

Medan de seglade somnade han. Då kom en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de var i fara. De kom fram och väckte honom och sade: ”Mästare, Mästare, vi går under!” Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla. /Luk 8:22-24

Vilken obeskrivlig trygghet vi har, som får ha Jesus med i vårt livs båt. Vår båt kommer möta många skrämmande stormar under sin seglats. Men vi är inte ensamma där, på det stormiga havet har vi Jesus ombord.

Vi behöver därför inte vara rädda. Vi vet: Hur illa det än är, ja hur illa det än kanske slutar här, är det inte smärta, oro och mörker som blir det bestående. För oss väntar något bättre. Ja, jag är övertygad om att inte ens den ljuvligaste dag här, går att jämföra med en dag i paradiset.

Du och jag kommer möta dagar och perioder av mörker och kamp. Men detta är inte en evig statusen, det eviga, skrämmande slutet. Hur illa det än verkar kommer vi alla bli segrare – med Jesus Kristus vid vår sida.

”Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara…” Lina Sandell runt 1850

Tistlar

En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. /Luk 8:7

Texten ovan och nedan ger oss en otroligt sorglig berättelse. Den berättar om de som tagit emot ordet, men senare i livet låtit annat kväva och förmörka vad de tagit emot.

Dessa människor är inte tvivlare! Nej, de tror på Gud, de tror på Jesus Kristus, men den tro de har får inte blomma ut, den kvävs och tillåts förtryckas och tyna bort av annat.

Detta ”annat” behöver inte vara sådant vi omedelbart kallar för ”synd”. Nej, det är sådant som blir till synd, för det tillåts komma mellan dem och Gud. Engagemang och agerande som stjäl tid från växandet i Guds gemenskap, växandet enligt Guds vilja.

När det gäller livets tistlar, måste vi alla se upp. Tistlarnas stöld av tid och näring är ofta inte genast uppenbar. Det sker så tyst och aningslöst att de små förändringarna knappast märks. Men en dag, är det ett faktum. Tron är kvävd och glömd.

Det som föll bland tistlar är de som hör ordet men som allt mer kvävs av livets bekymmer, rikedom och njutningar och aldrig bär mogen frukt. /Luk 8:14

Är Herren Herre – tjugofyra/sju

Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’ när ni inte gör vad jag säger? /Luk 4:46

Är ”Herre, Herre” bara en floskel vi använder, ord vi staplar i våra dagliga böner, utan att reflektera över vad de betyder? Använder vi orden bara som ett tilltalsnamn, när vi upprepat ”Jesus” eller ”Jesus Kristus” för många gånger? Eller är det ett uttryck för vårt hjärtas löfte och vilja?

Tänk om vi skulle börja tänka lite mer på vad det betyder, när vi viskar ”Herre”.

Tänk om vi skull bestämma oss för att ha den grundläggande synen på Jesus i allt vad vi gör och tänker: ”Han är min Herre, är detta Hans vill”.

Jag hoppas och tror att vi alla är där, att vi medvetet jobbar med oss själva i den riktningen, att vi har Herren som Herre ”tjugofyra/sju” (24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan.)

Vi måste våga fråga oss själva: ”Säger vi bara ’Herre, Herre’, eller är Han det också?”

Frid

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. /Fil1:2

”Frid”, ett tillstånd vi inte själva kan ta oss. Upplevelser, prylar, religiösa övningar, kapital, positioner, berömmelse… Inget av detta ger den frid Paulus talar om.

Den frid vi bygger på egen förmåga, vare sig genom fysisk prestation eller intelligent agerande, är alltid flyktig. Fysiska prestationer kan snabbt, genom olyckor, sjukdom och ålder, bli obrukbara. Värdepapper vi köpt har inget värde, när plötsligt ingen vill köpa dem.

Vårt eget fridsbygge kan snabbt raseras.

Friden blir bara orubblig först när den byggs på Gud. När friden i oss är byggd på ”Gud, vår fader, och Herren Jesus Kristus”, kan allt runt omkring oss falla – Gud förblir i evighet.

Skall vi få verklig frid, får vi den genom gemenskap med Gud. Den friden bottnar inte i världens vara eller icke vara, den bottnar i evighetens Fader. Mitt i fullkomligt kaos, består den frid vi har i Gud.

Guds frid kan ingen och inget rubba, den bygger inte på det mänskliga, jordiska eller religiösa. Allt detta förgås, kvar står Gud och de som av nåd tagit emot gåvan att få bli Hans barn.