Jesus sa: “Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket.”
Matt 5:3
Att vara fattig i Anden, är att vara fattig i sin egen ande. Det är att inte förhäva sig själv genom de Andens gåvor vi fått och att förevisa dem som någon form av bevis på egen duglighet och rätta förhållande till Gud.
Förhäver vi oss i detta, kommer inte kraften bli till välsignelse och vi kommer att komma bort från Gud och kanske, en dag, tvingas vi inse att Jesu ord, i Matt 7:22-23, gäller oss :
“Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn? Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni förbrytare.”
Låt oss se till att vi aldrig blir rika i vår egen andlighet, utan förblir fattiga. Inte fattiga på ett fysisk sätt – för att som hycklare imponera på andra – men sant fattiga i vår syn på oss själva i förhållande till Gud.