Då blåste det upp till full storm på sjön, så att vågorna slog upp över båten. De kom då fram och sade: ”Herre, rädda oss, vi går under! ”Han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!” Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles stilla.
Ur Matt 8:22-26
Förstår vi möjligheten det erbjuder, att vi alltid har med oss Jesus. Någon kan uppfatta berättelsen som en anklagelse om svag tro, jag uppfattar den som en påminnelse om bönens möjlighet.
Vänta inte med att lita på bönen kraft tills du nästan går under i egna försök. Var alltid bedjande, i allt. För kan du inte be för det du gör – vad gör du då?