📖 1 Tess 5:18
”…tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.”
”Jag VILL!”, ropar barnet och stampar i golvet. Men du tvingas svarar ”Nej”, för du vet att ett ”Ja” vore farligt – och barnet förstår det inte.
När vi ber måste vi förstå, att i vårt bedjande är också vi barn. Vi kan omöjligt se framtidens fulla konsekvens av vad vi ber om – om inte Anden uppenbarat den för oss.
Har vi då inte rätta att sörja över uteblivit svar, kanske tom bli arga på Gud?
Hur blir barnets omedelbara reaktion på ditt nej – kram och puss? Nej, svaret blir kanske: ”Dumma pappa!” eller ”Dumma mamma!” och du tål det, du låter det passera och inser: ”Du förstår inte bättre.”
Vi förstår inte heller alltid Guds ”Nej” – kommer kanske aldrig att göra det. Men vi är inte barn och mitt i vår misströstan och missmod – som jag tror Gud känner och förstår – behöver vi lära oss hela innebörden av:
📖 1 Joh 5:14
”Och detta är den tillit vi har till Honom, att om vi ber om något efter Hans vilja, så hör Han oss.”