Ett nytt skeende

av

Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus och Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda. /Gal 1:1

Vilken fantastisk entré!

Paulus kommer inte som representant för någon människa, församling eller samfund. Han är utsänd av Gud! Vilken grund, vilken kallelse, vilken bärande kraft bakom vad Paulus gör, säger och skriver – Gud Fadern själv är hans uppdragsgivare!

Paulus står inte ansvarig för att följa människors eller samfunds riktlinjer. Han ansvarar inför Gud. Han är Guds sändebud oavsett om det budskap han fått att dela är politisk korrekt, eller förankrat och ”välsignat” av någon människa eller mänskligt.

Paulus lyder enbart under Gud!

Frågan är, vem eller vad lyder jag och du? Vem och vilka rådfrågar vi, för att få ”tillstånd” att säga vad vi uppfattar att vi skall säga, eller agera som vi uppfattar att vi skall agera? Är det Gud vi representerar eller vem/vad?

1:a Advent 2025, ett nytt kyrkoår börjar, ett nytt skeende. Nu bryter vi med den pk-anda som råder – nu låter vi Gud tala och handla!

Det finns mer!

av

Den gudlöse plågas av ångest i alla sina dagar… Skräckröster ljuder i hans öron… Han har inget hopp om räddning… Han irrar efter bröd… Ångest och nöd skrämmer honom… För han har lyft sin hand mot Gud och förhäver sig mot den Allsmäktige.

Orden är ur ett av Elifas tal, från berättelsen om Job (15:20-35).

Vad tacksamma vi får vara! Mitt i denna tid, mitt i allt som sker, får vi i vårt inre bära det hopp som Den Högste lagt i våra hjärtan. Det som den Gudlöses ögon ser och bävar inför, får vi se igenom – se bortom.

Vårt slut är inte ekande tomhet och förtvivlans mörker. Våra dagar här, är inte en påtvingad meningslöshet – de har evighetsvärde!

Upphöjelse och guld varar ett ögonblick, liksom förödmjukelse, fattigdom och lidande. Inget av detta är bestående. Vi tar inget med oss ”när vi går” – men vi kommer få allt i Jesus Kristus.

Därför härdar vi ut i hoppet, trots vad vi ser och möter. Ja, vi delar hoppet med de som lever i fysiskt och själsligt mörker och varnar för jordiska lyckobubblor.

För vi vet – det finns mer!

Gud har gjort oss

av

Tänk på att Herren är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva… /ur Ps 100:3

Hur kan du tro att du klarar dig utan Honom? Hur kan mänskligheten, Sveriges folk och du klaga över att det är som det är, när människa brutit sig loss från Gud, vänt Honom ryggen, vänder Honom ryggen – igen och igen.

”Kan själv!” Är barnets trotsiga ord inför sina föräldrar. Den vuxna ansvarsfulla människans trotsiga agerande inför Gud ropar ordlöst: ”Vi klarar oss själva!”

Så gick det som det gick – så går det som det går.

Men det finns en möjlighet, för dig som enskild. En väg, bara en, öppnad tillbaka till Gud vår skapare. Men du måste själv börja vandra på den, tillsammans med Jesus Kristus, Han är nyckeln.

Detta är ett personligt, medvetet val. Denna möjligheten är inte kopplad till medlemsskap i någon kyrka. Det är din personliga bekännelse av din egen otillräcklighet, och din vilja att sätta Jesus Kristus som Herre i ditt liv.

Du kommer kanske inte alltid lyckas göra allt rätt. Men ditt hjärta måste bära på vilja och ärlighet. Även om du snubblar faller – bekänn, res dig på nytt och fortsätt på vägen.

På vilken grund?

av

Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. …Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. (/ur Matt 7:24-26)

Jesus berättelse om den förståndige byggaren och dåren, är berättelsen om Guds barns livsbygge. Klippan är Guds och Jesu ord, sanden är världens kittlande grundlösa lögner.

Du och jag är frälsta av nåd, för att bygga våra liv på klippan. Vi måste därför lära oss pröva vad som är från Gud och vad som ständigt pressar på från världen.

Problemet för många av oss Jesustroende idag, är att vi inte lyssnar till Guds Ord så vi kan pröva vad vi hör. Resultatet blir ett bygge som vi till vissa delar bygger på den säkra klippan, men till viss delar låter ”flyta” på världens lögner. Kan ett sådant bygge bestå, när delar av grunden plötligt spolas bort?

Låt oss bygga vårt liv – varje litet rum – fullt ut enbart på klippan.

Vi gör det genom att lyssna på – ta till oss – Guds och Jesu Ord och Andens tilltal. Först med den hjälpen, kan vi avgöra om den grund vi lockas bygga på verkligen är Guds bestående klippa, eller världens flyktiga sand.

Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning… /Fil12:2

Ordet och Anden skall forma oss

av

Skall inte örat pröva orden, liksom munnen prövar matens smak? /Job 12:11

-Så sant ,tänker jag, vi måste pröva orden, inte bara ”svälja dem” rakt av. Inte bara ta till oss vad andra tycker eller säger. För på vilket sätt har de prövat orden, innan det ger sitt bifall?

Är det världens tyckande de prövat orden mot, eller är det Guds Ord och Ande?

Vi måste förstå – verkligen förstå – att världens referenser allt mer går i opposition mot Guds Ord. Sex och samlevnad har vi, som troende, en klar ordningen för i Bibeln. Världens ordning är kaos, ett demonstrativt och medvetet agerande mot Guds ordning. Men vi får inte följa världens provokativa trender.

•   Sex börjar med äktenskap.
•   Att bo tillsammans - som man och kvinna - sker i äktenskap.
•   Att bilda familj görs inom ramen av äktenskap.

Världen förvirra och förleder. Låt Ordet och Anden vara referenser till vad örat hör, innan vi ger det vår bifall och tar det till oss.

Världens ord skall inte leda oss och våra beslut – det skall Gud göra, genom sitt Ord och sin Ande.

Kraft och styrka

av

Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande… /Ef 3:16

Återigen läser vi om Anden och vårt behov av Honom i våra liv. Anden är kraften och styrkan som vi alla är helt beroende av för att kunna leva i en allt mer prövande värld. En värld där villfarelse och lättköpta lockelser och läror blir mer och mer påträngande.

Dessa lockelser kommer att bli mer och mer svåra att genomskåda. De förmedlas i omslag som till det yttre lånar färg från Guds Ord, men till sin dolda kärna är lögner från Satan.

De kommer att levereras av sådana som vi ser upp till och kallar ”bröder och systrar”, med positioner och titlar i våra egna led.

Vi måste vakna och ta till oss denna insikt nu. Vi måste ta vara på Anden som Hjälparen. Lära oss lyssna – ja våga lyssna och ta till oss – vad Anden talar. Vi måste ge Honom tid och rum.

Anden är en levande person. Andens verk är levande verk. Ingen avslocknad historia, ingen uttömd kraft från apostlarnas tid.

Vi behöver tala till Honom och lyssna på Honom.

Upplev Anden

av

Igår skrev jag att alla som låtit sig födas på nytt – som låtit sig frälsas av Jesus Kristus genom att Anden fött dem till ett nytt liv – också har fått Anden inom sig. Frågan är: Vilket utrymme ger vi Honom?

Tillåter vi oss uppleva Honom, eller glömmer vi bort Honom? Stänger vi ute Honom? Eller får Han bli den hjälpare Jesus talat om i Joh 14:26, 15:16, 16:7.

Anden som hjälpare, måste ges utrymme i våra liv för att få hjälpa.

Han är rösten som vill leda oss genom dagens beslut och verk. Han tröstar, lugnar, pushar… och Han är den som kan ge oss speciella gåvor, 1 Kor 1-11.

Anden är hos oss hela tiden, men tillåter vi Honom leda oss och agera genom oss. Tillåter vi oss uppleva Honom? Eller är vi förblindade av läran om Andedopet och tungotal som en unik upplevelse, och att Anden skall slå knockout på oss, som bevis för att vi tagit emot Honom? Ser vi Honom inte där Han faktiskt redan är: I och med oss.

Ge Anden utrymme i ditt liv för att fungera som Han är given att fungera. Tillåt dig uppleva Honom, Han finns där, lyssna till Honom.

Är du pånyttfödd har du Anden

av

I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris. /Ef 1:13-14

Kanske har du hört att Anden är en separat gåva från Gud, frikopplad från frälsningen? Jag vill med bestämdhet säga att sådan förkunnelse är oriktig.

Att bli frälst, är att födas på nytt. Den nya födelsen är inte vårt verk, det är Andens verk. Att bli pånyttföd, är att låta Anden flytta in med nytt liv. (Joh 3:4-6)

Som troende och frälst – genom Jesu Kristi nåd – bär du Anden inom dig! Frågan vi bör tala om handlar inte om ifall du är Andedöpt eller inte, utan om du låter Anden få verka i och genom dig, så som Gud vill.

Är du frälst, men tveksam kring detta med Anden? Börja med att tacka Gud för Andens frälsande verk i ditt liv, ett verk som Anden kunnat utföra genom att Jesus Kristus offrat sitt liv för dig och betalat dina synders skuld. Jesu offer och Andens kraft har fött ett nytt liv, i ditt liv.

Gå i visshet om detta. Låt dig inte begränsas av att vänta på och längtan efter vad du redan har.

Oro och vånda

av

Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila, ångest kommer över mig. /Job 3:29

De flesta av oss har nog upplevt dagar eller perioder i livet, då vi kan instämma i vad Job känner. Då oron störs, då vila uteblir, då vi har svårt att koncentrera oss och se vad vi har, nu och har att se fram emot.

Det finns – menar jag – ofta ingen ”guick fix” (snabb lösning) för dessa dagar – vi måste igenom dem. Att bara försöka sopa dem under mattan, är inte en långsiktig lösning. Där blir de liggande och blir till ”snubbelstenar”.

Som Guds barn har vi ändå en stor, ja outtröttlig lyssnare att gå till – Gud vår Skapare. Vi går till Honom i Jesu Kristi namn och behöver inte hålla inne med de tankar som dränerar oss på frid och kraft.

Vi vet att Jesus vet och förstår att känna med oss. Han har varit i Getsemane. Han ser hur människor förkastar Hans gåva.

Vi vet dess utom att allt, hur illa och omöjligt det än verkar i nuet, kommer Gud att vända – till vårt bästa.

Herrens varningar

av

Herrens ord kom till mig: ”Människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: Anta att jag låter svärdet drabba ett land, och folket i landet utser en man bland sig och gör honom till sin väktare. Om han ser svärdet ­komma över landet och blåser i hornet och varnar folket, men den som hör hornstöten ändå inte låter sig varnas utan svärdet kommer och tar bort honom, då kommer hans blod över hans eget huvud. Han hörde hornstöten men lät sig inte varnas. Därför kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit sig varnas skulle han ha räddat sitt liv. /Hes 33:1-4

Jag upplever att jag skall påminna om vikten av att ta emot dessa Herrens varningar. När profeter och väktare får tilltal från Herren, måste de lyda sin kallelse och dela vad de fått.

Vi som lyssnar, måste ta det som sagts på allvar och pröva det. Vi får inte rakt av förneka det som sagts, eller rycka på axlarna och mena att vi skall ”vänta och se”. När det som Herren varnat för inträffar, är det försent att ta det på allvar och förbereda sig.

Nej vi måste lyssna efter, lyssna till, och ta varning av vad Herren säger:

För Herren Gud gör ingenting utan att uppenbara sin hemlighet för sina tjänare profeterna. /Amos 3:7