Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela så att ni är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer. Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk.
1 Tess 9:23-24
Det finns två centrala bilder av Jesus Kristus i Bibeln. Den ena är ”Porten”, den andra är ”Vägen”. Porten – nålsögat – är den vi måste passera som första steget. Vägen är den som möter oss på andra sidan, som vi sedan vandrar.
Porten är inte nog! Tyvärr predikas ibland ett sockersött och lättvindigt evangelium. Man förestavar exakt hur man skall be: ”Säg så här, så är du frälst!” Men sen då?
Vägen är heller inte nog! Vägen kommer inte före porten. Vi börjar inte med godhet och rättfärdighet och tror att vi är på rätt väg. Den vägen är, ett upplyftande av vår egen förmåga – ett av syndens många ansikten – att tro att vi, genom gärningar, kan laga det vi brutit sönder och därigenom själva uppfylla Guds måttstock.
Porten och vägen – i denna skrivna ordning – är förenade. Vi måste först låta oss föras genom den port vi själva aldrig kan forcera. Vi måste ge upp oss själva och bli benådade. Därefter börjar vägen – livsresan – då vi samarbetar med Gud, i kraft av Guds Ande. Vi låter oss helgas, vi låter Honom utföra sitt verk med oss. Vi försöker inte forma och klämma in Gud i våra liv.
Vi formas av Honom, som är Porten och Vägen!