”Jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom.” Jesus svarade: ”Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!”
Matt 17:16-17
Berättelsen känner vi igen. Pojken med fallande sjuka, den förtvivlade pappan, de maktlösa lärjungarna – och till detta, Jesu utrop. ”Du fördärvade släkte som inte vill tro!”
”…tro”. Orden kan ”störa” oss – i vart fall mig.
Har jag tro, om så bara som ett senapskorn, skall jag kunna förflytta berg – men varken jag eller någon jag känner kan det och uppenbarligen har ingen av oss ens en tro som ett senapskorn.
Nej, vi äger inte Skaparens makt – inte ens ett senapskorn av den. Men vi har en tro som sträcker sig mot Jesus – vi känner alltså Honom som har denna makt!
”För honom till mig!”
Det är när vi glömmer oss själva – när vi inser att vi kan inte kan stampa tillräckligt hårt eller skrika tillräckligt högt, för att ”flytta berget”, utan istället – i tro – överlämnar pojken till Jesus – det är då det kan händer.