Månad: september 2025

Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. Hela Judeens land och Jerusalems alla invånare kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och han levde av gräshoppor och vildhonung. Han förkunnade: ”Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att böja mig och lossa remmen på hans sandaler. /Mark 1:4-7

En av evangeliernas många Jesus fokuserade personer är Johannes Döparen. Vi kan inte hitta vare sig självcentrering eller egoism hos honom. Han uppgift var inte sitt eget självförverkligande, utan uppgiften vara att bereda väg för Herren – i dag hade kanske Markus skrivit: ”Sätta strålkastarljuset på Jesus Kristus”.

Johannes budskap var inte djupt teologiskt, det var enkelt: ”Omvände er, ty himmelriket är nära!” /Joh 3:2

Om sig själv säger han: ”Jag är rösten som ropar i öknen.” /Joh 1:23

Om sin samhällsställning säger han: ”Jag är inte ens värdig att lossa Jesu sandaler.” – det var en slavs uppgift.

Vår uppgift är också att vara röster och enkla redskap.

Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja. Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn? Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig. /Matt 7:22-23

Den dagen, då det är dags att komma in i himmelriket, kommer för många bli en dag då synden – det som skiljer oss från Gud – kommer att bli ytterst påtaglig.

Den dagen kommer det visa sig vem vårt liv varit koncentrerat runt. Var det runt Jesus Kristus som Herre, eller var det runt oss själva? Har Han bara varit ett språngbräda, för att nå högt och långt med vårt eget förverkligande, eller har vi gett oss helt till Honom för att Han skall få bli förverkligad både i våra och andras liv?

Vi måste våga ta pulsen på oss själva i detta: Vad är det mitt hjärta slår för, vem är det jag vill tjäna? Är det Jesus Kristus eller mitt ego?

Och för att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i köttet, en ängel från Satan som ska slå mig så att jag inte förhäver mig. Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig, men han svarade mig: ”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.” / 2 Kor 12:7-9

”Vad var det för tagg Pauls plågades av?”

Jag har läst olika spekulationer om detta, ibland tvärsäkra förklaringar. Jag väljer att inte fokusera på frågan ”vad”, utan på varför. Svaret får vi av Herren, i sista meningen: ”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.”

Paulus vet vad taggen innebär, den utgör en påminnelse: ”…så att jag inte förhäver mig”. Herren tillåter taggen vara kvar, kanske är det enda sättet för Herren att få Paulus att förbli ödmjuk och hålla fast vi att allt är nåd.

Kanske har vi alla en tagg att bära, en tag som Gud låter oss ha kvar och som har ett syfte…

Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. /1 Joh 1:15

Höst morgonen var kall och stilla, solen var inte helt upp ännu, men Ludde – vår hund – ville ut. Över sjön där vi stannat för natten, låg dimman ännu kvar, medan natten sakta trängdes undan. Ljuset skulle segra och dagen bli ljus, vacker och varm – men bara om och när vi tillät solens strålar värma oss.

”Om” är ett viktigt ord, Gud vill, men vill vi? Vill vi att Guds ljus skall lysa på allt vi gör, eller vill vi ha kvar någon liten gråzon för oss själva? Var och en måste bestämma sig, vi vet:

Det finns inget mörker och ingen djup skugga där ogärningsmän kan gömma sig. /Job 34:22

Så låt oss håll fast vid att Gud är ljus, värme och liv. Ibland blir våra vägar och värld dimmiga och vi ser inte klart vad Han vill – men vi förblir i ljuset. För vi vet att i Guds ljus finns liv och ett aldrig förfelat hopp.