Appell

De gamla vägarna

”Så säger Herren: ”Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så ska ni finna ro för era själar.”” / Jer 6:16

Vi gjorde en endagars utflykt igår, hustrun och jag – vi gör så ibland. Vi åkte via Jönköping mot Tranås, Vimmerby, Eksjö… och vi åkte, som ofta, på de gamla vägarna. Kanske lite längre, lite mer skumpigare, lite kurvigare och bitvis lite mer rassel från grus – men de är ofta vackra, har mindre trafik och är mer rogivande.

När jag idag drack morgonkaffe och tänkte på resan kom Jeremia ord till mig: ”Fråga efter de gamla vägarna”.

Nej, jag vill inte påstå att allt var bättre förr. Det fanns mycket av skrymteri och fariseism: ”Detta måste du göra.” och ”Så får du inte göra”. Regelverk att följa, utan grund i Guds Ord. Är det detta som gör att man idag går så fel åt andra hållet. Man läser inte Ordet som det står, utan tar sig för att sortera bort sådant som inte passar in.

Hälsningen ovan är inte Jeremias och än mindre mina. Det är Herrens egen hälsning.

Trofasta – eller svikare

Måste vi som kristna alltid flyta med i samtal och vara lågmälda? Måste vi gömma oss bakom tanken att inte såra? Måste vi förpacka sanningen så den inte syns, hörs och känns?

Ofta är det så, vi ”mogna” kristna agerar. Smyger med orden och mumlar, är förståndiga, skrämmer inte. Delar gärna med oss, av en klapp på axeln: ”Det löser sig!” …

Visar denna kristliga diplomati verkligen omsorg? Är denna ödmjukhet verkligen kärlek?

”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud.” (Paulus, Rom 3:23).
”Gå, och synda nu inte mer!” (Jesus, Joh 8:11).

Guds Ord hymlar inte, Jesus hymlar inte om synden! Jesus hymlar inte om vad död, utan nåd, bär med sig.

Jesus förkunnade och har befallt oss att förkunna sanningen! Han visade på synden och Han visade vägen – med kärlek.

Har vi, som kallar oss kristna, blivit svikare? Som sopar Guds Ord under mattan, för vi tycker det är inkorrekt i vår tid – besvärande och skämmigt?

Är vi trofasta, eller har vi blivit svikare?

Man & kvinna

Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött. / 1 Mos 2:24

Man och kvinna utgör tillsammans en fantastiskt möjlighet! Men mannens och kvinnans gemenskap, är inget experiment – det är ett ömsesidigt livslångt viljebeslut.

Här har kristenheten fallit för världens förvrängda syn på äktenskap och sex.

Ordningen för ett fungerande förhållande mellan man och en kvinna, är inte sex och eventuellt äktenskap. Ordningen är ett livslångt äktenskap och sex!

Världen menar att man och kvinna måste pröva sex, för att se om de ”fungerar” tillsammans. Verkligheten visar att sedan detta blev mönster, har allt fler äktenskap misslyckats, ja inte heller samboförhållande lyckas.

Sex kan människor ha utan någon annan motivation än stundlig lusta. Detta är fel om man vill leva som kristen. Sex är kronan på verket, dvs äktenskapet. Sex är inte verket i sig.

Äktenskap är ett heligt nyskapande. Det skapar ett kött, för glädje, tröst, hjälp, stöd och om så är möjligt, rummet för tillväxt som familj. Först i allt detta har sex sin rätta plats.

Skam åt den församling och ledning som inte vågar leda sina unga och äldre i enlighet med Guds vilja avseende detta! För detta är inte bara ett ungdomsproblem. Liberala synen på sex och äktenskap letar sig allt högre upp i åldrarna: Vem skall då föregå med Bibliskt exempel?

”Entreprenör?”

Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig. … Abram gav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år när han lämnade Harran. / ur 1 Mos 12:1-4

Ganska ofta, när man lyssnar på intervjuer av mer eller mindre kända kristna personer, kommer påståendet: ”Du måste ha en entreprenörsanda i dig” eller ”Jag är nog lite av en entreprenör.” En fixering på personens egenskaper och förmåga.

Men alla vi andra då, som inte beskrivs eller vill beskriva oss så – kan inte Gud använda oss?

Bibeltexten ovan beskriver inte Abram (senare Abraham) som någon entreprenör. Texten beskriver Abram som en som lyssnar och lyder.

Abram fick inte ett uppslag eller en idé, som han bestämde sig för att genomdriva. Abram lyssnade och valde att bli Guds verktyg.

Känn inte missmod, om du inte är någon entreprenör. Lyssna till Gud och inte dina självtvivel stå i vägen för Guds vilja.

”Det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud …för att ingen människa ska berömma sig inför Gud.” / ur 1 Kor 27-29

Ordets bröd

Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” / Matt 4:4

Ingen skulle komma på tanken att sluta äta och tro att kroppen skulle fortsätta ”fungera” utan mat. På samma sätt är det med Andens liv. Anden behöver också mat – Guds Ord (Bibeln).

Att jobba, ha en hobby, delta i sunt umgänge… sådant är inte synd i sig själv – inte så länge det inte utgör hinder för tid att Andligen ”äta” Bibeln. Synd är i botten inte ett specifikt agerande. Synd är att missa tid för gemenskap med Gud och blunda för Hans vilja med oss.

En av plattformarna för gemenskap med Gud är Bibeln. Där lär vi oss vad Gud förklarar rätt och fel, och med Bibeln, nedmyllad i våra liv, ser vi sant och falskt, rätt och fel – gör våra val och hanterar vårt agerande.

”Tystnad!”

…gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.” (Matt 20:19-20)

Måste vi som kristna sträva efter att undvika konflikter? Nej, jag menar att det borde vara tvärt om. Undvikandet av konflikter leder till en tystnadskultur, där gråzonen inom kristen efterföljd växer och växer.

Där saltet fråntas möjlighet att verka, breder förruttnelsen ut sig. I gråzonen, hamnar helgelsen i skymundan.

Vi måste självklart inte skapa konflikter, men vi får inte heller ständigt undvika dem.

När Jesus håller sin bergspredikan, tonar Han inte ned lagen, Han skärper den. I vår tystnadskultur, läggs en filt över den.

Men Jesu befallning till sin lärjungar ovan innebär inte tystnad. Jesus är inte diffus med hur vi skall agera efter vår omvändelse, vi skall hålla fast vid Hans Ord

Vi kan inte behålla tystnadskulturen, om vi vill stå på Guds Ord, vi måste våga ta konflikter. Antingen låter vi förruttnelsen växa, eller låter vi helgelsen växa.

Utsända NU

Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet! / Rom 10:13-15

Syskon – vilka är de utsända i texten ovan? Är det inte vi, som själva hört och kommit till tro? Jo visst!

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” / Matt 28:19-20

Detta gällde inte bara apostlarna då. De är döda sedan två tusen år, men budskapet lever, och gäller, och brådskar.

Vi är de som kan förkunna evangelium om Jesus Kristus i dessa sista dagar, och som ännu har möjlighet att fritt göra det.

Så låt oss då göra så! I arbetsliv, i skola, bland släkt och vänner, via ännu fria media. Sverige är idag ett missionsfält, större än på flera hundra år, och det finns just utanför vår dörr, i vår mobil och i våra datorer.

Vi är utsända NU!

Jojo – mellan himmel och helvete?

”Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. När så begäret har blivit havande föder det synd…” /ur Jak 1:14-15

Var kommer frestelser ifrån? Ja, inte är det från Gud (v13). Frestelser kommer från ondskans herre – Satan! Har Gud lovat oss befrielse från detta? Nej, Han varken sänder eller lyfter bort frestelsen. Vi är, som alla andra här på jorden, kvar i dem. Ja, jag vill mena att vi i dessa tider utsätts än mer aktivt och offensivt för Satans attacker.

Vi måste lära oss bygga försvar mot dem! Hur gör vi?

Det första vi måste göra är att erkänna våra svagheter! Dvs erkänna för oss själva vad det är som lockar oss: Droger, alkohol, sex, spel om pengar, våld, maktlust, depressioner…

När vi erkänt detta måste vi lära oss undvika platser, media och gemenskap som väcker slumrande begär. För när väl tanken väckts och vi tillåter den matas (födas), är det svårt att bryta den process som leder fram till fall.

Vidare måste vi tillåta Gud att resa oss upp igen – om vi faller.

Gud ger aldrig upp! Det är självklart inte okej att åka jojo mellan himmel och helvete – sådant bryter ner vår självtillit och hela vårt jag – men om vi faller, måste vi acceptera att Han är där – inte för att döma, utan för att räcka oss sin hand!

Han, ger inte upp! Vi, får inte själva ge upp!

Ett nytt skeende

Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus och Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda. /Gal 1:1

Vilken fantastisk entré!

Paulus kommer inte som representant för någon människa, församling eller samfund. Han är utsänd av Gud! Vilken grund, vilken kallelse, vilken bärande kraft bakom vad Paulus gör, säger och skriver – Gud Fadern själv är hans uppdragsgivare!

Paulus står inte ansvarig för att följa människors eller samfunds riktlinjer. Han ansvarar inför Gud. Han är Guds sändebud oavsett om det budskap han fått att dela är politisk korrekt, eller förankrat och ”välsignat” av någon människa eller mänskligt.

Paulus lyder enbart under Gud!

Frågan är, vem eller vad lyder jag och du? Vem och vilka rådfrågar vi, för att få ”tillstånd” att säga vad vi uppfattar att vi skall säga, eller agera som vi uppfattar att vi skall agera? Är det Gud vi representerar eller vem/vad?

1:a Advent 2025, ett nytt kyrkoår börjar, ett nytt skeende. Nu bryter vi med den pk-anda som råder – nu låter vi Gud tala och handla!

Medveten vaksamhet

…låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus… /ur Heb 12:1-2

Jag skrev om det nyligen, men upplever att jag skall påminna om det:

Vi måste hålla oss borta från gråzonen!

Dvs det där som kanske inte riktigt räknas som synd, eller fel, men som ändå snabbt kan leda oss bort från frimodigheten inför Gud. Det där som kan verka oskyldigt – särskilt i världens ögon – men som för en kristen lätt blir inkörsporten till något som går rakt mot Guds Ord och vilja.

Låt oss hålla blicken fäst på Jesus, inte snegla mot lockelser till vänster eller höger. Vi måste lära känna oss själva och våra svagheter – sätta gränser.

Vi vet ofta vilka situationer, som lätt förleder. Vi måste lära oss hur vi fungerar, lära oss undvika dessa gråzoner – lära oss lyssna och lyda Guds Ande.