Månad: november 2025

Jesu offer är evigt

Men Jesus lever för evigt, och därför har han ett prästämbete som är evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom, eftersom han alltid lever för att be för dem. /Heb 7:24-25

Tack Gud!

Jesus behöver inte offra sig själv gång på gång. Hans offer gäller inte enbart förgången tid. Det skulle ju betyda att Han regelbundet måste offra sig och att du måste bli född på nytt av Anden – frälst – igen och igen Nej, Jesus lever för evigt, Hans offer gäller för evigt dem som väljer Honom som Herre.

Därmed blir också vår väg till gemenskap med Gud evig. Inget hinder finns när vårt hopp är Jesus och vi går vid Hans sida.

Känner du att du misslyckas ibland, tror du Gud inte orkar med dig, att Han ger upp dig? Nej min vän!

”Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida … Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas.” /ur Heb 10:12-14

Du är en av dessa som Jesus frambar ett evigt offer för! Satan har ingen makt över vem Jesu offer gäller, Satan kan bara försöka vilseleda dina tankar – låt honom inte göra det!

”Var inte rädda.”

(Jesu ord i Mark 6:50)

Rädsla är ett mäktigt vapen. Det är ett känsloläge och en atmosfär, många gånger värre än verkligheten. Ibland finns inte någon som helst grund för dessa känslor – de är bara tomma tankebyggnader.

Rädsla är ofta ett vapen som en svagare fienden i krig använder sig av. Genom att ”läcka” information om sina nyutvecklade, fruktansvärda vapen, försöker denne paralysera den andre. För den svage vet, att genom att smyga in rädsla kan han förlama fienden och vinna segrar, trots sitt faktiska underläge.

Du och jag – som Guds frälsta barn – befinner oss i krig mellan Satan och Gud.

Satan är besegrad – pris ske Gud. Men ännu skramlar han med sina hot och försöker smyga in tankar hos oss om hur farlig och mäktig han är och hur svaga du och jag är. Han vill få oss att fokusera på oss själva och bara se våra tillkortakommanden, skapa rädsla, genom att få oss att tro att kampen står mellan oss – i vår svaghet – och hans styrka. För han vet, att när vi slutar fokuserar på Jesus och Jesu seger, försätts vi i rädsla. Då förlamar han oss. Inte genom makt och styrka – utan genom förskräckelse och ångest.

Låt oss inte falla för Satans grundlösa tankar. Kampen handlar inte om vår förmåga, utan om vår förtröstan. Vi får leva i Jesus seger.

”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden… Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” /ur Matt 28:18-20

En dans på rosor

”Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit.” /Joh 12:27

Är livet en dans på rosor? Var livet för Jesus Kristus en dans på rosor, Jesus som ju var och är Guds Son, Guds Messias?

Svaret på dessa frågor måste bli ett ”nej”.

När vi anar något av Jesu vånda i texten ovan, eller läser om Hans frestelser i öknen (Luk 4:1-13) eller ångest i Getsemane (Luk 22:39-46), då ser vi: ”Livet var inte dans på rosor för Jesus”.

Jesus lovar heller aldrig oss, att livet som Guds barn, blir en dans på rosor. Han säger istället att ”tjänaren är inte för mer än sin Herre” och Han gjorde inga utfästelser om jordisk framgång och lycka här i världen. Men Han gav oss löftet att alltid vara med oss och Han har sänt oss ”Hjälparen”, dvs Guds heliga Ande.

Hjälparen, som alltid är med oss, är med oss också när rosorna är mer taggiga än vackra.

Den enkla sanningen

När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan. /Joh 19:30

”Det är fullbordat!” Orden är Jesu Kristi sista ord, innan Han ger upp andan och dör.

Vilka underbara ord. Med dessa ord öppnas vägen mellan oss och Gud. Med dessa ord bryts det som, ända sedan syndafallet, hindrat vår gemenskap med Fadern.

Jesus säger inte: ”Jag har gjort vad jag kan, nu måste du också se till att göra vad du kan, sedan är allt fullbordat.” Nej, med Jesu död och uppståndelse är det fullbordat! Amen!

Vi är erbjudna och utpekade en orubblig och fast grund och en redan lagd väg. Vi får börja bygga på den grunden, vi börja följa den vägan. Det finns inget mer att lägga till.

Så lägg inte till något för att fullborda det redan fullbordade – då riskerar du rasera vad Gud gjort – då underkänner du ju Hans verk och tar på nytt till dig ormens lögn: ”Ni kan klarar det utan Gud.”

Lämna det gamla!
Börja bygga nytt!

”Det är fullbordat!”

Han vet hur det är

Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. /Heb 4:14-15

Vilken underbar tröst vi finner i dessa ord! Jesus Kristus, Guds Son, är inte främmande för hur vi har det. Sonen har upplev det vi upplever, Han känner väl igen våra frestelser.

Han vet hur det är att vara människa!

Han har levt med våra villkor, frestas som vi och prövats som vi – Han förstår vår utsatthet.

Vi vet att vi i Jesus Kristus har en förespråkare hos Gud. För vi syndar inte på nåden med vilja. Vi brukar inte nådens löfte som ursäkt för att falla. Men vi litar på nåden, och om vi ändå snubblar och faller – får vi resa oss igen!

Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig. /1 Joh 2:1

Varför…

…drabbas jag av detta? Varför är inte min väg rak och problemfri? Varför måste jag gå igenom det här? Varför…

Ibland målas den kristna vägen upp som en autostrada – rak, problemfri och utan minsta gupp. Vi lovas ”guld och gröna skogar”, om vi bara tror tillräckligt starkt och tillräckligt rätt.

Kontentan av denna förledande förförelse är att om vi drabbas, finns något i vårt liv som hindrar Guds välsignelse. Orsaken till vårt ”varför” finns hos oss, i vårt förhållande till Gud.

Broder, syster, vän, det finns ingen ”frälstas autostrada”, det finns ingen ”frälstas genväg”. Vi lever detta livet här och nu, i en trasig värld, drabbade av jordlivets realiteter som så många andra.

”Varför… får man ens fråga varför?” Ja! Du får fråga, utan att frågan är ett tecken på svag tro!

”Varför… får vi alltid svar? ” Nej! Vi får inte alltid svar – sådant är livet!

Broder, syster, vän! Frågan är inte fel, frågan avslöjar inte otro, frågan är en medvandrare, under vår vandring här. Guds Son kände dess börda och vågade uttala den.

”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”
/Matt 27:46, Mark 15:34

Harmoni mellan vårt liv och Guds Ord

Ty Guds ord är levande och verksamt. /ur Heb 4:12

Levande… Det är inga tomma, döda, staplade ord och meningar, inga teologiskt uträknade lärosatser. Trotts att Ordet är två tusen år eller mer är det levande – och det föder liv.

Verksamt… Det händer något när vi läser det eller lyssnar till det. Hur det går till vet vi inte, men vi vet att det är så – det vet vi som lever med det. När vi verkligen lyssnar till det, påverkar det oss – ända in i hjärtats djup.

Det finns Ande i Guds Ords, och om vår Ande och Ordets Ande lever i harmoni, vet vi att lever i samklang med Gud vilja. Men om vår Ande och Ordets Ande skapar disharmoni med varandra, måste vi våga fråga oss: Vad är det för Ande som talar i oss.

Orden som vi ”hör” – Guds Ord, Bibeln

Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar. Ty evangeliet har predikats för oss liksom för dem. Men för dem blev ordet som de hörde inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron hade smält samman med dem som hörde det. /Heb 4:1-2

Första frågan som vi bör ställa oss inför texten är: ”Hör” vi Guds Ord? Läser vi Bibeln som vi har, eller blir den bara liggande och samlar damm? Låter vi den ligga på ett bord eller hylla som en prydnad, eller vid vår säng – som om den skulle ge att mystiskt beskydd som en amulett?

Nästa fråga blir: Lyssnar vi på Ordet när vi läser (hör) det, eller läser vi med tankarna på helt annat håll? Följer vi bara en ritual, som vaggar själ och samvete, eller låter vi Ordet föda Anden?

Tredje frågan får bli: Låter vi Ordet smälta samman med oss och bli ett med vårt liv som helhet? För vi delar väl inte in vårt liv i en sekulär del och en del för vår kristna tro.

Ordet måste få smälta samma med oss och vårt liv – hela livet, hela vägen.

Vår enda frälsning

Jesus sade …: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. /Joh 14:6

Om vi inte tror på Jesus, hur blir det då? Ja, då finns varken nåd eller himmelrike att få. Då blir döden en permanent skilsmässa från Gud och kärlek. Då återstår bara en kall och kärlekslös evighet.

Låt oss därför aldrig falla i fällan att gömma undan Jesus Kristus eller negligera Honom och enbart tala om Gud, för att inte störa relationen med olika religioner. Jesus är människans enda frälsning!

Så även om ordet Gud, skulle kunna var en form av ”minsta gemensamma nämnaren”, i samtal med olika religiösa grupperingar, är inte Gud möjlig att skilja från Jesus Kristus, Sonen. Gud och Sonen är ett och blir därmed det som omöjliggör synkretism.

Vi behöver förstå och hålla fast vi detta, särskilt gentemot islams barn och företrädare. För även om islam förföriskt kan tala om Jesus, är det inte Jesus Kristus – Han som är ett med Fadern – som avses.

Islams Jesus är inte Guds Jesus.

Medveten vaksamhet

…låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus… /ur Heb 12:1-2

Jag skrev om det nyligen, men upplever att jag skall påminna om det:

Vi måste hålla oss borta från gråzonen!

Dvs det där som kanske inte riktigt räknas som synd, eller fel, men som ändå snabbt kan leda oss bort från frimodigheten inför Gud. Det där som kan verka oskyldigt – särskilt i världens ögon – men som för en kristen lätt blir inkörsporten till något som går rakt mot Guds Ord och vilja.

Låt oss hålla blicken fäst på Jesus, inte snegla mot lockelser till vänster eller höger. Vi måste lära känna oss själva och våra svagheter – sätta gränser.

Vi vet ofta vilka situationer, som lätt förleder. Vi måste lära oss hur vi fungerar, lära oss undvika dessa gråzoner – lära oss lyssna och lyda Guds Ande.