”Om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara.”
Jesu ord i Joh 12:24-26
(Detta är ett tilltal til Sveriges kristna! Jag hade redan gjort klart vad jag skulle lägga ut, när jag upplevde att jag skall vänta med det, stilla mig inför Ordet och ta emot något viktigt från Herren.)
Lätt fäster vi dessa ord mestadels på Jesus själv. Rubrikerna i våra biblar, över textstycket där dessa verser ingår, sätts ofta till: ”Jesus talar om (förutsäger, förkunnar, förklarar…) sin död”. Men inneslutna i denna liknelse, om ”vetekornets död”, finns också jag och du.
Vi – måste släppa denna världen! Med detta avses inte vår fysiska död, utan vårt liv i och av världen.
Att jaga efter att på olika sätt förmera och ”suga ut” mesta möjliga av denna världens liv, är inte den frälstes mål. Inte heller är det möjligt att skapa en mix av världsmänniskans mål och den frälstes mål – vi kan inte tjäna två herrar.
För att tjäna Herren Jesus Kristus, krävs att vi själva bildligt är redo att ”falla i jorden”, för att kunna följa Honom – tjäna Honom – hela vägen.