Bertil Rosenius

📖 Matt 7:21

Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja.

”Herre, Herre”… en bekännelse eller en fras? Det kommer en gång visa sig vad vi lagt i orden. Har orden bara varit en del i en yrkesutövning, eller ett verbalt medlemslöfte? Har vi bara burit Jesu Kristi kors som ett smycke, en amulett, en lyckobringare?

Nej, det handlar inte om hur perfekta vi är. Det handlar om hjärtas val, att i allt och alltid vilja försöka följa Jesus Kristus som Herre.

Har du tänkt på att när vi skäms över vårt agerande och låter det stå mellan oss och Jesus, då har vi har tagit frälsningen på oss själva och förkastat Hans nåd. 

Ja jag vill påstå: Att gå fel som kristen inte är inte farligaste, det farligaste är att inte lita på Hans nåd – enbart Hans nåd.

Att bekänna ”Herre, Herre” innebär inte att vi utropar oss som felfria, men att vi i hjärtat vill vara Hans tjänare och att vi bekänner att Hans nåd är vår enda räddning.   

 📖 2 Kung 5: 10-11 Då sände Elisha ut ett bud till Naaman och lät säga: ”Gå i väg och tvätta dig sju gånger i Jordan, så ska ditt kött bli friskt igen och du bli ren.” Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: ”Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herren sin Guds namn och lyfta sin hand över stället och så ta bort spetälskan.

Är det enkla inte tillräckligt? Är inte Guds närvaro och undret viktigare än lokalerna, människorna och idolpredikanterna? Måste du åka till ett kristet Mecka, för att få uppleva Gud och Guds ingripande?

Eller kan du möta Honom vid ditt köksbord, kan undret ske vi din knarriga köksstol? Bestäm du vad du tror på: På en viss kyrka, en planerad helande & mirakel vecka, en viss predikant – eller på Gud.

Bli inte som Naaman. Förkasta inte Guds enkelhet. Låt Gud verka så som Gud vill. Han finns vi din sida – var du än är – just i denna stund. 

Ta dig tid följa med i Hans ekvationer.

***

📖Luk 2: 10-11 + Matt 28:5-6= Joh 3:16
📖 Joh 3:16 + Rom 10:10-11 = FRÄLST

📖Luk 1:34-35

Då sade Maria till ängeln: ”Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man.” Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. 

📖Joh 3:5-6

Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.

Det andliga och det köttsliga är av två olika slag. Det köttsliga är fött av kött. Det andliga är fött av Anden. Det köttsliga föder bara köttsliga gärningar. Därför kan vi aldrig med köttets gärningar skapa en väg till Gud. Vägen till Gud, öppnas då vi låter oss födas av Anden. 

Vi måste förstå vår omöjliga situation – vårt köttets otillräcklighet – och överlåta till Anden, att i tro på Jesus nåd, föda oss på nytt. Därefter låter vi Anden helga köttet, att bli ett redskap för Gud – allt i rätt ordning.

📖 Matt 6:31-33

Vad ska vi äta eller vad ska vi dricka eller vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.

Idag i Sverige, är det inte många som behöver söka efter mat och kläder – ändå är det så många som gör det. Finare restauranger. Nya, snyggare kläder. Exklusivare viner. ”Hedningen” blir aldrig mätt, så länga hon söker efter världsliga mål.

Men så gör inte vi – Amen. Vi söker efter Guds rike och vilja, och lever i tacksamhet över att fått del av Hans nåds rättfärdighet. Vi är trygga och tacksamma i att får vara Hans barn –  eller…??? 

Vågar vi ta temperaturen på oss själva inför verserna ovan. Vågar vi skärskåda vårt sökande. 

Vad vårt hjärta är fyllt av, söker vi!

📖 ur Luk 21:1-4

Jesus såg också hur en fattig änka lade i två små kopparmynt. Då sade han: ”Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra.”

Jag satt och bad om något att dela, som uppmuntran och kanske utmaning på den livslånga helgelsens resa vi alla gör, och ordet kom: Allmosor – hjälp till vår nästa.

Jultiden är de många stora gåvornas tid, då också de behövande får lite extra – oftast av vårt överflöd. Men låt oss inte glömma dagarna efter julen 2024, dagarna som kommer sedan.

Låt oss ta vår möjlighet att hjälpa, på ett längre och mer övergripande allvar. Inte räkna in det vi ger till vårt kyrkbygge i det som vi kallar allmosor. Utan låta vår allmosa verkligen bli en allmosa – en hjälp till de som inte har vad vi har.

Låt oss hitta vår personliga väg, vår personliga nivå i detta och göra det av kärlek – den aldrig kan räknas i kronor och ören. 

”…andra gav av sitt överflöd i offerkistan, men hon gav i sin fattigdom allt hon hade att leva på.”

📖1 Mos 24: 6-7

”Se till att du inte för min son tillbaka dit. Herren, himlens Gud som har tagit mig från min fars hus och från det land där jag föddes, han som har talat till mig och gett mig sin ed och sagt: ’Åt dina efterkommande ska jag ge detta land’, han ska sända sin ängel framför dig, så att du kan hämta en hustru åt min son därifrån.”

Vilken trofasthet Abraham visar! Han hade varit med om livsresa, handlat tveksamt ibland och rätt ibland, men han gav inte upp!

Sent i livet fick han så en son – Isak – och till Isak skulle överlämnas Guds löfte om att Abrahams skulle bli far till ett folk.

Hur lätt hade det inte varit för Abraham att snubbla på målsnöret. Att ta en flicka från grannskapet som hustru åt Isak. Eller låta Isak fara tillbaka till platsen Abraham kom ifrån. Men nej, Abraham stod fast. Isaks hustru skulle vara en ur han egen släkt och löftets landet skulle inte överges.

Hur är det med ditt löftesland? Himmelriket och det uppdrag Gud kallat dig till? Vänd inte tillbaka, till vad Gud kallat dig ut ur – Amen!

📖 Matt 11: 12

”Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det.”

Jag satt tillsammans med hustrun och tittade på en julfilm. En framgångsrik affärskvinna i New York, åkte tillfälligt till sin hemstad  för att fira jul. Hon insåg att livet i den lilla småstaden var varmt och levande och hon beslöt stanna kvar. Så långt var idén bra – men…

Filmkanalen presenterade förr bra filmer. Men något har förändrats, de sista åren. I denna film fanns inte ett ord om julens budskap – Evangelium. Jesus var helt bortsopad och i ställe fanns ett nygift manligt par bifogat – sekundärt men ”naturligt”.

Satans plan, är slug och involverande. Stora delar av media och samhälle låter sig bli Satans medlöpare: ”Himmelriket utsätts för våld!”

Nej, vI får inte ställa upp på detta! Du och jag får aldrig ge upp! Vi måste fortsätta bana väg: Jesus är julens centrum! 

📖Jes 40:3

”En röst ropar i öknen: ”Bana väg för Herren, gör vägen rak i ödemarken för vår Gud.”

📖 Matt 5:14-16

Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen.

På vilket ”berg” bygger vi våra liv? Bygger vi det på vad världen ger, eller på vad vi förtjänar i världen? Eller bygger vi det på Guds bergfasta kärlek och grund?

Vi bygger det på att vi är dyrt friköpta av Gud, för att bli och vara Hans barn. Det finns inget mäktigare, än att få kallas Guds barn – Pris Ske Gud!

Låt oss då stolta och tacksamma stå fast på detta berg, hålla Guds kärleks fana högt, och låta Guds verk med oss att lysa klart inför alla vi möter. Låt oss var dag, med glädje och tålamod, ta emot Hans helgande arbete med oss, så vårt ljus – återskenet av Honom – blir allt klarare – Amen!

📖 Mark 9: 18-19

”… Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte.” Jesus svarade dem: ”Detta släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta honom till mig.”

Jag måste få berätta att orden ovan för mig ofta känts betungande. Det var först när jag läste 1 Mos 15:1-6, om Herrens förbund med Abram, som jag började se en annan förståelse: ”Och Abram trodde på Herren…”

Abrams tro innehöll ”mer” än enbart tro på Guds existens. Han trodde fullt ut på vad Gud lovade och överlämnade åt Gud, att uppfylla sitt löfte. Abram stampade inte med foten i backen, eller skränade och skrek, för att för att visa styrka i sin tro. Abram vilade, övertygad om att det var Gud som skulle utföra verket.

”Hämta honom till mig.”, sa Jesus. Tro är inte att försöka göra allt själv. Tro är att lägga ner det vi bär vid Jesus fötter och lita på Honom.